Majlinos

Jag kanske är ensam, men jag trodde att det var en av grundstenarna i svensk lagstiftning. Trots detta kunde vi idag läsa en mycket kort och nästintill obefintlig notis i SvD.

Den talade om följande: "Ett flertal internationella film- och tv-bolag gör gemensam sak mot Pirate Bay och kräver två av Pirate Bay-grundarna - Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg - på vardera en halv miljon kronor i vite. Enligt filmbolagen råder det ingen tvekan om att de båda fortfarande står bakom fildelningssajten då de ej har kunnat presentera bevis på att andra personer har tagit över kontrollen."

Utöver det faktum att skribenten verkar mycket förtjust i bindestreck trots att han (förhoppningsvis) gått ut lågstadiet förvånas jag över något annat. Det är upp till två privatpersoner att bevisa att de nu inte är aktiva inom Pirate Bay, istället för det logiska - bolagens uppgift att påvisa deras inblandning ...

Nu är inte jag världens mest insatta person när det gäller fildelning - men så som jag har förstått det hela är det en självgående sida där medlemmar själva laddar upp och tankar hem. Så problemet ligger väl då snarare hos webhotellet/operatören? Och om jag inte missminner mig helt så heter sidan faktiskt THE Pirate Bay.

Det känns som att jag inte riktigt hittar tillbaka till mig själv längre. Det är så mycket som händer och förändras att jag har svårt att hänga med. Samtidigt finns de som får mig att landa och fångar mig tillbaka till verkligheten. De som jag älskar. De som får mig att känna mig behövd och ber om min hjälp eller åsikt. Hemmet som får mig att vilja återvända.

Å andra sidan är det väl meningen att man ska utvecklas och förändras här i livet. Bli mer erfaren ? Växa. Så... jag kanske inte ska hitta tillbaka till mig själv, utan finna ett nytt jag? Anpassa mig utifrån de faktorer som ständigt påverkar.

Är det dags att lämna tryggheten och ta ett steg ut i det okända ? Vem bestämmer när det är dags att gå vidare? Jag har alla möjligheter att bli just den jag vill vara. Vi har alla potential att förändras och vara någon som vi kan trivas med. Är du säker i dig själv och trygg i din vardag är det så mycket lättare att möta världen...

Deltog i en yoga-klass för drygt två veckor sedan och det var något av det bästa jag hade kunnat göra just då. Hade jag vetat innan jag kom dit att det skulle vara själsligt inriktat och inte alls poweryoga som de påstod, så hade jag helt enkelt inte gått dit. Efteråt kände jag mig utmattad, tom och på något konstigt sätt ändå uppfylld. Efter klassen fick vi ta ett inspirationskort om vi ville och det jag valde kändes så oerhört rätt när jag läste. Det stod: "Jag förändrar andra genom att förändra mig själv. När jag förändrar mig själv förändras också min omgivning och hela min tillvaro."

Jag gillar lugnet i yogan. Den mentala utmaningen. Tryggheten som infinner sig. Frågorna som inte tvunget får svar, men åtminstone säkerställs. Kanske borde jag se till att fylla mitt liv med andra utmaningar. Något som får mig att utvecklas.

Jag börjar förstå hur pass viktigt det faktiskt är att göra något meningsfullt. En fritid för mig består av mer än att hänga framför TV:n när jag kommer hem och att varje helg supa mig så full att jag inte minns vad som var så roligt. Fritiden delas med människor i min omgivning som har betydelse. Som tillför mitt liv energi och något positivt.

Att ha ett jobb som jag trivs med, men som samtidigt inte blir en slentrian är minst lika viktigt. Att bli bekräftad på sin arbetsplats och rosad för sin insats, sitt engagemang - det känns förbannat bra ! Så varför inte se till att utvecklas där också? Det vore ju rentav idiotiskt att ta ett jobb i hopp om att ständigt ha exakt samma utmaning att möta varje dag. Trygghet är vitkigt, men vad som är viktigare är att inte fastna i den.

Jag är inte vilse. Kanske bara på väg?