Majlinos

Jag drömmer och jag har mål. Du har också drömmar och mål. Kanske får det dig att ta dig igenom vardagen, kanske får det dig att känns glädje inför framtiden. Kanske får det dig att hantera dina pengar mer varsamt. Men det är viktigt att skilja på mina och dina drömmar. Detta för att veta vad jag gör för min skull och vad jag gör för andras skull. Var medveten om det så att du alltid känner igen din spegelbild. Så att du inte plötsligt möts av dig själv klädd i någon annans bild av hur du och livet borde vara…

 

 

Vad vill egentligen jag? Vad vill jag att uppnå tillsammans med en partner? Och vad vill jag enbart för partnerns skull? Vill jag, eller är det du som vill att jag ska vilja? Och spelar det egentligen någon som helst roll vem jag är – eller är det viktiga bara att du får det i ditt liv med någon? Det är viktigt att skilja på vad jag vill för att det får mig att må bra, och vad jag önskar för att du ska vara glad. Lika viktigt är det att skilja på vad jag gör för att validera mig själv, och vad jag gör för att bevisa en poäng för någon annan. Det är viktigt att kunna skilja på var jag vill se mig själv i framtiden och var alla andra önskar att jag är. Det är än viktigare att veta var jag är nu och vad jag faktiskt mår bra av idag; och att särskilja det från hur alla andra ser mig och vad de tror.

 

Vill jag leva ett liv för min skull? Ett liv där jag får vara i centrum, utan att det drabbar någon annan. Ett liv där mina behov och önskningar går först. Ett liv där jag inte behöver oroa mig för att förminska eller förinta någon annan. Ett liv där jag kan sätta mig själv och min kropp i fokus. Ett liv där jag kan lyssna på kärlekslåtar och låtsas att jag sjunger dem till mig själv. http://www.youtube.com/watch?v=O1-4u9W-bns

 

Ett liv där mina mål inte längre är långsiktiga, även om mina drömmar kan handla om framtiden. Ett liv där mina drömmar är drömmar och inga krav. Ett liv där drömmarna är mina. Ett liv där drömmarna kan handla om att frilansa som sexolog och föreläsare, forska, jobba utomlands, flytta, jobba inom psykiatrin eller som sårsköterska på en lokal vårdcentral. Ett liv där drömmarna kan vara lite flytande, lite flyktiga. Beroende på vad som behövs för dagen och vad som passar mitt humör bäst. Ett liv där drömmarna inte är konstanta eller förutsägbara. Ett liv där drömmarna inte enbart går ut på att bli en del av konformiteten. Ett liv där drömmarna baseras på vad jag vill och mår bra av, inte på var alla andra vill ha mig. Ett liv där ingen säger till mig att låta bli för att det är för farligt eller för påfrestande mentalt. Ett liv där jag är i ständig dialog med de som står mig nära, men får komma till insikt själv. Där jag styr.

 

Hela mitt liv har jag varit sådär lagom motsträvig. Jag hittar eller introduceras för något som jag gillar, men så fort någon annan fastnar för det så tappar jag intresset. Det är inte lika spännande om jag är precis som alla andra. Jag har inget emot att vara en vanlig Svensson, men jag vill inte heller vara precis som alla andra. Jag vill inte att hela min framtid ska vara förutbestämd, tidsangiven och pressande. Sen kvittar det om den pressen kommer utifrån, från någon som står en nära eller är inbillad. Jag fick höra av en klok kvinna att ”det är alltid du som styr rodret, oavsett vad andra har för förväntningar”. Men, pressen finns där likväl. Och om man ska stå emot pressen utifrån så krävs det att man gör det i samförstånd med en eventuell partner. Att man inte själv korrigerar de tidigare gemensamma drömmarna.

 

Man säger ofta att det är viktigt att leva sitt liv så som man själv vill, och inte efter andras krav. Men ens egna krav då? Det är ju egentligen de som ställer till det. Att man ständigt moraliserar över det man gör, förväntar sig vissa saker av sig själv och blir besviken när man misslyckas. Men är ett misslyckande verkligen ett misslyckande då? Och är en motgång verkligen en motgång? Eller är misslyckandet kanske en lärdom och motgången en utmaning.

 

Att leva handlar inte bara om att uppfylla drömmar. Att leva handlar om att övervinna rädslor och komma förbi hinder. Att leva handlar om att utmana sig själv och hela sin världsbild. Att leva handlar om att utvecklas, inte om att känna sig trängd, låst eller förminskad. Livet är föränderligt och om vi bestämmer oss för att vara konstanta så tappar vi mycket. Vi tappar allt. Att leva handlar om att fortsätta drömma, fortsätta vilja saker, fortsätta förändras.

 

 

Jag har alltid ogillat träning. Det enda jag uppskattat är i princip yoga. Löpning på kort distans var jag rätt bra på i grundskolan, så det var såklart okej. Men att vara ute och jogga har aldrig varit min grej. Med ansträngningsastma och bristande motivation har det aldrig intresserat mig. Samtidigt har jag bittert fnyst åt folk som är ute i snygga träningskläder, men som är så långsamma att jag hade kunnat gå om dem. Träningen ska ju såklart utgå från ens egna behov och resurser; en ska inte jämföra sig med någon annan! Precis så borde det vara i livet med. Alla är inte lika snabba och alla har inte samma drömmar eller mål. När jag började jogga i februari (ja, frivilligt) så handlade det inte alls om snabbhet. Det handlade om att kunna jogga 5 km utan att stanna. Om att någon gång klara det under 35 minuter, vilket var kravet för att få godkänt i idrotten i gymnasiet. Hoppfullt, men ändå realistiskt, tänkte jag på att klara milen och naivt drömde jag om maraton. Idag kan jag jogga hela rundor, och gör det på under 35 minuter. Joggingen har visat mig att jag klarar mer än jag tror, till och med sådant som jag inte trodde var möjligt. Det har visat mig att jag kan fatta tycke för sådant jag tidigare känt ett motstånd inför. Joggingen har fått mig att förstå att allt handlar om vilja.

 

Drömmar känns avlägset och kopplas samman med osynliggörande och press, medan mål ger mer för mig just nu. Mål i livet ger en tydligare väg. Ett syfte och något att åstadkomma. Mål i livet kan få en att stå ut i svårare stunder, eftersom man hela tiden vet att det leder någonvart. Att bara ha ett stort mål i livet kan bli inskränkande och hindra ens utveckling. Vettigare är såklart att ha en hel hög med delmål, att strukturera upp det och se vad som för en närmare målet. Vill jag vara lycklig? Okej, vad får mig att må bra? Och vad får mig att må dåligt och uppleva en massa press?