Klädsel: kavaj
Vad är det för fel på världen?
Jag ska på bröllop och anser mig behöva en ny klänning. Tittar på sidor som jag ofta hört mycket gott om - Asos, Nelly m.fl. Kryssar jag i "festklänningar" är det antingen hellånga vackra kreationer eller skimrande, färgstarka lårkorta (!!) klänningar.
Jag ska på bröllop inte någon jävla singelsuparkväll ! Lyckas jag till sist hitta en klänning som åtminstone behagar nå ner till knät (observera att den fortfarande inte går över) måste detta givetvis uppvägas med att det saknas tyg kring magen eller är mest mesh på hela klänningen. Vissa klänningar är lite längre vari det yttersta lagret är genomskinligt och man tydligt kan se att klänningen egentligen varit menad som kort vilket underklänningen är. "Fegisklänning" kan man även kalla det. Jag vill känna mig påklädd men tvingas ändå utgå från en kort klänning.
Nog konstigt att jag ogillar shopping med tanke på modet som är idag. Finner en del 50/60-talsinspirerade klänningar och de är fina. Riktigt fina! Men såklart, även dessa avkapade ungefär mitt på låret. Jag vill ha en klänningen inte en jävla TOP !
Hittar klänningar av märket "Little Mistress" och frågar mig själv om det är meningen att det är så man ska se sig själv? Som någons älskarinna? Är det därför jag klämmer ner min kropp i ett tajt fodral som visar mer än jag önskar? Köper jag inte en snygg klänning för att den är just snygg och jag blir förälskad redan när jag ser den? Nej för tusan, jag köper en snygg klänning för att andra ska tycka att den är snygg och vilja ligga.
Jag ska på bröllop, inte en underklädesfotografering. Ska det vara så svårt att inse att jag köper kläder för att jag vill ha något på mig? Hade jag velat visa hela världen exakt hur min kropp ser ut hade jag väl för tusan gått ut naken?! Ofta jag tänker spendera närmare tusen spänn på något som ändå ser billigt ut...
Jag ska på bröllop och anser mig behöva en ny klänning. Tittar på sidor som jag ofta hört mycket gott om - Asos, Nelly m.fl. Kryssar jag i "festklänningar" är det antingen hellånga vackra kreationer eller skimrande, färgstarka lårkorta (!!) klänningar.
Jag ska på bröllop inte någon jävla singelsuparkväll ! Lyckas jag till sist hitta en klänning som åtminstone behagar nå ner till knät (observera att den fortfarande inte går över) måste detta givetvis uppvägas med att det saknas tyg kring magen eller är mest mesh på hela klänningen. Vissa klänningar är lite längre vari det yttersta lagret är genomskinligt och man tydligt kan se att klänningen egentligen varit menad som kort vilket underklänningen är. "Fegisklänning" kan man även kalla det. Jag vill känna mig påklädd men tvingas ändå utgå från en kort klänning.
Är min mage vältränad? Hur stora är mina bröst? Skaver låren mot varann när höften trycks ihop i ett tajt fodral eller sticker benen konstig nog ändå ut som två pinnar?
-Middag? "Nej - äta kan jag inte göra - då putar ju magen ut i klänningen. Vill man vara fin får man lida pin !"
-Middag? "Nej - äta kan jag inte göra - då putar ju magen ut i klänningen. Vill man vara fin får man lida pin !"
Nog konstigt att jag ogillar shopping med tanke på modet som är idag. Finner en del 50/60-talsinspirerade klänningar och de är fina. Riktigt fina! Men såklart, även dessa avkapade ungefär mitt på låret. Jag vill ha en klänningen inte en jävla TOP !
Hittar klänningar av märket "Little Mistress" och frågar mig själv om det är meningen att det är så man ska se sig själv? Som någons älskarinna? Är det därför jag klämmer ner min kropp i ett tajt fodral som visar mer än jag önskar? Köper jag inte en snygg klänning för att den är just snygg och jag blir förälskad redan när jag ser den? Nej för tusan, jag köper en snygg klänning för att andra ska tycka att den är snygg och vilja ligga.
Jag ska på bröllop, inte en underklädesfotografering. Ska det vara så svårt att inse att jag köper kläder för att jag vill ha något på mig? Hade jag velat visa hela världen exakt hur min kropp ser ut hade jag väl för tusan gått ut naken?! Ofta jag tänker spendera närmare tusen spänn på något som ändå ser billigt ut...
