Skenet bedrar
Där var han - lång, halvmuskulös, fina ögon, fluffy hår, leende - helt enkelt söt. I sällskap av en gemensam vän kändes det helt okej att sitta nära och flörta. När något känns sådär underbart otvunget, spontant och hejdlöst, då har jag svårt att avstå. Det är bara roligt och känns helt absolut rätt ! Förresten minns jag nu hur det gick till. Vi hade en bulle i min ugn: Nils. Det var så det kom upp. "Hur ska du kunna mata honom, du har ju inga bröst"
När han till sist gick därifrån var det jag som sprang efter för att säga hejdå ordentligt. Ordentligt . Eller ja, om ordentligt kan vara oskyldigt och nu innebär att säga hejdå med djupa ögonstirr, kramar och nån puss. "Oj, nu var du alldeles för kort" var kommentaren, och kontringen blev (som vanligt) ett slag i magen och att gå därifrån. Fast egentligen brydde jag mig inte så mycket. För jag är både kort och ganska platt - till på köpet har jag accepterat det hela och trivs rätt bra med mig själv ändå. Resten av gänget tog däremot desto mer illa upp av hans bröstkommentar, söt-omtänksamma-beskyddande!
For hem med en bubblig känsla inom mig. En bubblig känsla tack vare alla skratt och allt bus som hade fyllt eftermiddagen. Bubblig av lite för mycket cider. Bubblig av glädje och en känsla av att vara åtrådd.
Sen nyktrade jag till.
Återvände ned till stan i jakt på mitt umgänge och fann först denna herren. Han lyckades klämma min läpp (mini-fläskisen är fortfarande kvar), ha handen lite för långt upp på mitt lår och vara allmänt dragen. Inte så jättebra när jag själv inte var på samma nivå. Fast jag tog det, känslan av att vara åtrådd fick överväga ! Det var länge sedan någon fick mig att känna mig sexig. Sexig och inte bara ett stycke. Man mår bra av att vara åtrådd ! Kvällens bästa kommentar var väldigt oväntad och den fick jag på dansgolvet: "Du är så jävla snygg Malin ! och jag tycker du har stora bröst"
Samtidigt som kollegorna försökte övertala mig att låta bli, så fanns det en känsla söderut som ville annorlunda. En känsla jag inte ofta låter komma till tals (försök med aldrig). Jag gillade hans uppskattande blickar. Fast efter ett tag (onödigt långt tag, med tanke på hur klar jag i vanliga fall är) så insåg jag att det snarare var kontrollerande blickar. Inte en vilja att dansa med mig, utan mer en ovilja att låta någon annan dansa med mig. En överfull, osäker och svartsjuk grabb som tyckte det var en bra idé att hålla fast mig när jag ville gå. Plötsligt blev det övermäktigt och obehagligt för mig. Hjärnan och hjärtats plötsliga ointresse hade äntligen överröstat de sydligare regionerna.
Föreställningen om att jag bara ville bli av med honom för att kunna ta med mig någon annan hem. Avundsjukan på att jag satt i kollegors knä - "jag är också din kollega", jo på sätt och vis - men de försöker inget ! "Varför kan du inte sitta så som du gjorde förut?" Det var inte roligt längre. Allt det spontana och otvugna hade plötsligt förvandlats till måsten och antaganden. Hade jag velat ha det så hade jag för tusan skaffat en dum-i-huvudet-pojkvän!
Trist att när jag - prydmalin - för första gången (alltså inte bara för första gången i år, utan någonsin!) låter någon okänd komma närmare än på en armlängds avstånd så vänder han det hela till en trist upplevelse. Till nästa gång vet jag att det finns absolut ingen chans att resonera med någon som är överförfriskad. Och att jag ska ropa på hjälp om situationen blivit obehaglig. "Ville inte ställa till med en scen" - så istället satt jag kvar tio minuter för länge och lyssnade på tjat om att få komma till. Lät mig hållas fast istället för att slå mig loss. Försökte vänligt, och egentligen ganska obestämt, förklara mitt nyfunna ointresse.
Så jo, skenet bedrar. Inte bara hos mig. Även hos någon som först verkade så himla lockande. Så singel. Tydligen fanns det en flickvän i bilden (kan få reda på mycket bra genom kära Facebook). Ändå var det jag som talade om samvete och ånger. Han som försökte och förföljde. "Säg den flickvän som varar" blev svaret, och jag kan garantera att en flickvän varar fans mycket längre om man tar tillvara på henne !
Det här var nog tillräckligt för att få mig att falla tillbaka i tryggheten, vanan och tråkigheten. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Detta var inte ens så "farligt" - närhet och pussar - inte ens nån ordentlig kyss. Vilket jag tar på mig hela ansvaret för att jag lät mig gå miste om medan det bubbliga varade. Illa nog för att avskräcka mig från fler engångsföreteelser... Så det här blev en engångsgrej för mig, i dubbel bemärkelse !
Svensk avundsjuka
Givetvis skulle hon med "min" buss hem, och när hon gick förbi mig var hon tvungen att återigen påpeka hur ful jag är. Nu förstår jag äntligen hur Sveriges alla bimbos känner sig när de beblandar sig med allmänheten! Efter att ha tagit buss, tåg och ett annat tåg (både dit och hem) inser jag hur uttittade och dömda de blir av omgivningen. Förut har jag tyckt att de får skylla sig själva om de ska envisas med att klä sig sådär. Men, kanske de precis som jag, bara gör det för en kväll. Svensk avundsjuka - finns det något värre?! Jag ska försöka att vara mindre dömande. Lovar. Att försöka ;)
Har lite mer förståelse till varför det blir catfight på uteklubbarna alltså... Bara för jag har sexigare kläder än dig och ditt sällskap väljer att idiotförklara dig ger det dig inte rätten att vara elak mot mig. Tack vare att jag i vanliga fall klär mig relativt propert jämfört med resten av utefolket, så kan jag ta att någon ska vara dum i huvudet. Ganska kyligt också. Tyckte mest det var roligt, lite väl pinsamt för henne kanske... Ifall hon varit något vettigare menar jag då!
Guld !
Ibland är det bra att tänja på sina gränser. Om jag väl har sagt att jag ska göra en sak så brukar jag hålla mig till det oavsett vad - just för att jag själv blir så frustrerad när folk ändrar sig hela tiden. Fast igår gjorde jag ett undantag. Jag skulle egentligen på bio med en kompis men kom fram till att det var viktigare att hänga med min Kines eftersom det var hennes sista kväll här.
Det började rätt lugnt, vi var några som stack till Haket för att äta. Bäst att grunda med mat ;) Jag brukar inte vara gnällig när det gället mat, men igår blev jag faktiskt riktigt besviken. Vår mat kom inte förrän efter en halvtimme. En av de första att få mat var jag, och jag bestämde mig för att vara lite söt för att vänta tills alla fått sin tallrik. Dessvärre kom de 3 sista pizzorna cirka 10 minuter senare. Vi betalade iallafall lite senare, men när vi väl skulle gå springer servitören ikapp oss och påpekar att någon av oss inte betalt. Inte betalt?! Jag känner mina kompisar och vi hade alla betalt. Förvisso är det surt för dem att inte få in sina pengar men för det första så förtjänade dem inte ens det igår, för det andra får dem väl ha bättre koll till att börja med än att springa ikapp oss ute på gatan (?!) och för det tredje var det inte ens så värst gott. Besviken på Haket.
Ajaa, vi kom därifrån iallafall. Gick ner till Tivoli och satte oss vid havet för att mysa till det lite med varandra och spriten. Fast sen tröttnade vi dels på kylan och dels på vår sprit, så vi gick in till Steakhouse istället. Drack kanske lite för mycket, men med tanke på hur sällan jag dricker så kan det inte göra alltför mycket. Full vågar jag bara bli när jag litar på dem jag är med. Roligt nog kom en äldre (40+) kvinna in och började prata med oss - urskön! En stund senare var hela hennes sällskap med oss.
I vilket fall droppade folk av efter hand, vilket inte hindrade mig från att fortsätta ha hur roligt som helst. Utmanade en kille på att ör-nibbla, han hade tydligen aldrig upplevt det. Så som den kung jag är på det så tog jag på mig ansvaret, men han klarade inte ens av fem sekunder innan han hade det för bra! Vi var fyra personer till sist som drog till stranden för mitt och Kick's första nakenbad :P Killarna bangade som förväntat ur, men vi sprang åtminstone i. Jag till och med två gånger, det var ju så skönt! Längs piren träffade vi på en tysk som tog med oss till hans båt där fyra andra tyskar befann sig. Fast gänget tröttnade och ville dra hem så det blev taxi runt tre. Kick fick hjälpa mig att tvätta fötterna, som var rätt smutsiga med tanke på att jag gått barfota rätt länge. Assisterade till och med tandborstningen ;)
Väl hemma kom mina uppackade kondomer väl till behov, dock inte för min del. Senast jag kunde haft nytta av dem så var de nerpackade nämligen :P En rätt bra orsak till att dra sig ur, ansvarsfull får man ju se till att vara i dagens läge... I vilket fall fick jag och den andra icke-sexande överliggaren oss en rolig stund då det saknas dörrar i min lägenhet så allt hördes rätt bra :P
När jag väl somnat så blir jag väckt, för att den sexande killen vill röka och undrar var det är okej. Oilsk jag blev istället, så jäkla ocharmig! "Okej, nu har jag fått det jag ville ha, så - var kan jag röka?" Som tur är somnade jag om ganska fort igen och fick mysig spooning hela natten. Precis lagom avancerat för mig. Det som imponerade på mig allra mest är att han inte ens försökte nåt mer än bara hålla om och kramas. Pluspoäng. Kändes helt avslappnat och jag kände mig inte obekväm en enda gång, vilket är jäkligt ovanligt när det handlar om mig och närhet.
Sexarna drog båda två hem rätt tidigt igår, fast den ena kom tillbaka när min Kines kom hit för att säga hejdå. Känns helt lugnt att hon åker nu, för nu har jag fått träffa henne två gånger på två månader vilket är alldeles underbart ! Dessutom är min resa dit i september redan bokad och klar. Känns mycket bättre när man har lite koll. Kines-kärlek <3
Hur glad som helst över att jag och Kicken börjat umgås nu, för vi har så himla ball ihop! Bättre sent än aldrig, eller vad är det man brukar säga? ;) Ibland är jag för accepterande när det gäller killar och kompisar. En kille jag varit/är intresserad av kan jag inte bestämma över. Anser han att det är en bra idé att hoppa på min kompis istället/också så är det ju upp till honom. Vissa tycker att jag borde bli lack på kompisen då, men varför då? Det finns ju verkligen ingen orsak. För ifall jag redan bestämt mig för att han inte är något att ha, eller att jag inte tänker göra något med honom - varför ska inte någon annan då kunna få chansen istället? Alla passar inte bra ihop, så när man väl tror sig ha hittat någon så varför inte köra på? Är det till på köpet en så (relationsmässigt) obetydlig kille som Hufflepuff kunde jag inte bry mig mindre ifall någon av mina tjejkompisar fick till det lite med honom. Jag ville ju ändå inte ;P Det känns mer som att jag isåfall skulle bli sur bara för sakens skull, utan att egentligen vara det - och det är ju både onödigt och löjligt. Så jag försöker stå över sådant.
Mitt sällskap från igår kväll stannade kvar ända till sex på kvällen, och vi fortsatte ha skitroligt ihop! Oftast handlar det om att någon försöker ha roligt med mig, men jag bara stör mig på personen ifråga. Eller så är det ombytta roller. Men det här var simply fun! Han hjälpte mig att tvätta, vi utmanade varandra på wii, sjöng, lagade mat ihop och sov bort rätt mycket av dan. Min avloppsspolare kom mitt i allt och där öppnar jag dörren rufsig i håret och med en kille sovandes i min säng. Kunde inte låta bli att fulragga lite på spolkillen. Tolkningen han gjorde av situationen är väl rätt uppenbar, och därför fulraggandet så mycket roligare :P Fast nu handlade det ju bara om att vi sov och lekte/spelade wii :) Länge sedan jag hade så okrävande roligt med en kille. I den åldern jag är nu känns det som ifall de flesta bara är ute efter sex... Den här killen försökte inte ens ta mig på brösten när vi spoonade, jag är imponerad av att någon har vett nog att sköta sig! Men idag har varit hur bra som helst! Rätt konstigt hur mycket man kan hinna uppleva ihop och skämta om under så kort tid. Klick. Glad att han stannade kvar så länge :)
Äkta
"Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth."
Ordstävet ovan är ett av de viktigaste jag vet. Tyvärr är det desto svårare att anamma. Faktum är att det var Mark Twain som först sade detta, vilket förvånar mig enormt mycket. Varför vet jag inte riktigt, fördomar som vanligt väl.
I vilket fall så var göteborgarna från igår så oerhört genuina. De verkade ha så himla roligt, precis så som det ska vara. Ogenerad gick den ena killen ut i hotell-lobyn i lång peruk och kort vit klänning med bröst. Jisses vilket starkt första intryck han gjorde på mig! Det imponerade. I mitt förra inlägg skrev jag i slutet: "Jag erkänner att jag släppte honom nära. Jag erkänner att jag saknar närheten. Jag erkänner att det var SÅ värt det!" I rättvisans namn får jag nog göra ett tillägg där: Jag erkänner att jag fäst mig. För ovanlighetens skull ska jag inte lägga till några förminskande ord som lite, kanske eller nog.
Majoriteten av detta killgäng var trevliga, hjälpsamma och framförallt roliga. Också pratade de ju göteborgska vilket bara det gör allting lite roligare :P En av killarna morrade i mitt öra och nafsade på mig upprepade gånger vilket orsakade en rysning genom min kropp. En (ovan och sedan länge bortglömd) rysning av välbehag hur udda det nu än må låta. Samtidigt lekte vi klapplekar och han döpte om mig till Emelie. Fast egentligen är det väl inte mer än rätt med tanke på att jag gav honom ett tjejnamn... En annan fick hjälpa mig över gatorna hela tiden eftersom jag väntar på grönt ljus medan resten glatt traskar på oavsett. Tog min hand och ledde mig över.
Jag försökte få dem att förstå att det var helt fel åldersgränser för oss en dag som igår i en stad som vår - men de var inte så intresserade av att höra på en party-pooper. Väl nere i stan så var det bara ett enda ställe som fungerade för oss, så det fick vi ju ta. Killarna pratade med andra - både killar och tjejer. De dansade glatt på, både seriöst och oseriös fuldans som är det bästa jag vet. I Helsingborg hör det inte till det vardagliga att ett gäng killar dansar booty-dans med varandra eller står och löjlar sig på dansgolvet. Här är alla så äckligt stela och rädda för att sticka ut ur mängden... Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det tidigare. Göteborgarna påpekade ständigt hur mycket bättre det är där uppe och vi får väl se - för åtminstone jag planerar att testa dem.
Jag och min kompis missade bussen hem, eller missade kan man väl inte riktigt säga eftersom vi inte kunde ha brytt oss mindre om den attans bussen. Vi tog taxi till höger och vänster vilket definitivt inte hör till det vardagliga för mig. Det här var en väldigt sent påtänkt och kort kväll, lite smått kaotisk pga små missöden - men det var utan tvekan en av de roligaste kvällarna ute jag haft för det var så spontant och öppet. Inget var fel och alla var lika viktiga. Göteborgarna såg det som en självklarhet att vi skulle följa med dem in på hotellet sen, inget snack om saken. Jag kände mig lite obekväm till en början eftersom jag inte hade några som helst saker med mig, inte kände killarna så väl och framförallt fasade för ifall lite närhet skulle ge mersmak. Jag får låna en tröja och ett par shorts att sova i och det är plötsligt så "hemma" fast vi egentligen inte känner varandra. Min kompis kunde inte sova utan sprang runt med en kille på hotellet hela natten och ockuperade bastun och en del annat. Så himla go stämning - här gällde det inte att vara så fin som möjligt, eller göra "rätt" - här skulle man ha roligt!
En sak som jag inte tänkt på förut men som faktiskt förvånar mig mest är att varenda en av dem såg så "mode-snygg" ut, men samtidigt var det de härligaste killarna jag träffat! Bye bye fördomar. Jag kanske borde skippa min teori om att (tidnings-)snygga människor oftast är otrevliga medan medium-människor är så himla trevliga. Hur många gånger ska jag bli bevisad motsatsen innan jag släpper min teori? Det känns som att det är dags nu. Det är väl inte bara fula människor som ska dra nytta av uttrycket "det är insidan som räknas"? Likväl ska jag väl ge snygga människor en chans att visa sin personlighet innan jag dömer ut dem!?
Kort sagt: jag är imponerad av göteborgarna!
