Work shall set you free
Stundvis har vi en väldigt negativ och beklagande stämning på jobb. Allt är fel, ingen gör vad de ska, alla ligger i riskzonen för att få sparken, det snackas bakom ryggen, det skrivs rapporter i tid och otid, ingen förstår hur jobbigt vi har det, vi tilldelas inte den information vi behöver för att sköta vårt jobb och framförallt är alla vi träffar så sjukt dumma i huvudet ! När 90% av de du pratar med på en dag har den inställningen är det svårt att inte dras med. Tyvärr. För jag tror faktiskt att alla förstår att det inte hjälper att sura ?
Efter att ha varit borta i närapå sex veckor var det ångest jag kände kvällen innan det var dags att återgå till jobbet. De sex veckorna bjöd på både oro, insikt, avslappning och tristess. Jag ville inte återvända till att känna mig dum för att jag saknar information, bli utskälld för något som hände för en vecka sedan eller riskera att dras med i den negativa mentaliteten.
Väl tillbaka möts jag av båda mina arbetsledare, ett drogtest och en go kram. Dagen skulle inledas med en lugn tågfärd - istället upptäckte jag till min förvåning att jag ensam skulle ta hand om allt. Detta en minut innan avgång. Där hade vi brist på information ja. Konstigt nog brydde jag mig inte, jag var så glad över att vara tillbaka. Glad för att ha lyckats stöta på en hel hög av mina favoriter på kontoret under den tidiga morgonen. Det var minst sagt ett kärt återseende när jag fick min högtalartelefon i handen, jag viskade några väl valda ord till min älskling innan jag körde igång.
Det känns som evigheter sedan jag träffade alla underbara kollegor och jag stortrivs nu när jag äntligen får göra det igen! Märker inte av den negativa mentaliteten som jag befarade att möta. Egentligen var det inte alls särskilt länge vi var på väg till personalfesten och hade hur roligt som helst. De bästa :) Idag fick de bästa muffins. Jag tror på det där med att visa uppskattning och ställa upp för varann. Bra skit ! Dessutom fick jag en ursäkt att doppa bananen i chokladsmeten och bara frossa.
Det är konstigt. Hur vi lyckas klaga så mycket på något som får oss att må bra. Något som får oss att kravla oss upp ur sängen varje morgon, bidra till hur "allt flyter" och faktiskt göra något av våra liv. Jag menar inte att vi gör det mest meningsfulla i världen - men vi gör åtminstone något. Och för tillfället hade jag inte kunnat trivas bättre. Hör och häpna mina vänner - jag längtar till morgondagen som bland annat bjuder på jobb ! Som bekant så blir det ju vad du gör det till. Den här lilla lappen gjorde mig glad, nyfiken och förväntansfull. Hoppas att den positiva sinnesstämningen är här för att stanna !
Om du tycker att något saknas i din vardag, varför inte göra en ansträngning själv för att skapa det då?
// Mycket kärlek ! <3
Efter att ha varit borta i närapå sex veckor var det ångest jag kände kvällen innan det var dags att återgå till jobbet. De sex veckorna bjöd på både oro, insikt, avslappning och tristess. Jag ville inte återvända till att känna mig dum för att jag saknar information, bli utskälld för något som hände för en vecka sedan eller riskera att dras med i den negativa mentaliteten.
Väl tillbaka möts jag av båda mina arbetsledare, ett drogtest och en go kram. Dagen skulle inledas med en lugn tågfärd - istället upptäckte jag till min förvåning att jag ensam skulle ta hand om allt. Detta en minut innan avgång. Där hade vi brist på information ja. Konstigt nog brydde jag mig inte, jag var så glad över att vara tillbaka. Glad för att ha lyckats stöta på en hel hög av mina favoriter på kontoret under den tidiga morgonen. Det var minst sagt ett kärt återseende när jag fick min högtalartelefon i handen, jag viskade några väl valda ord till min älskling innan jag körde igång.
Det känns som evigheter sedan jag träffade alla underbara kollegor och jag stortrivs nu när jag äntligen får göra det igen! Märker inte av den negativa mentaliteten som jag befarade att möta. Egentligen var det inte alls särskilt länge vi var på väg till personalfesten och hade hur roligt som helst. De bästa :) Idag fick de bästa muffins. Jag tror på det där med att visa uppskattning och ställa upp för varann. Bra skit ! Dessutom fick jag en ursäkt att doppa bananen i chokladsmeten och bara frossa.
Den fina lappen som mötte mig i facket vid arbetspassets slut.
Det är konstigt. Hur vi lyckas klaga så mycket på något som får oss att må bra. Något som får oss att kravla oss upp ur sängen varje morgon, bidra till hur "allt flyter" och faktiskt göra något av våra liv. Jag menar inte att vi gör det mest meningsfulla i världen - men vi gör åtminstone något. Och för tillfället hade jag inte kunnat trivas bättre. Hör och häpna mina vänner - jag längtar till morgondagen som bland annat bjuder på jobb ! Som bekant så blir det ju vad du gör det till. Den här lilla lappen gjorde mig glad, nyfiken och förväntansfull. Hoppas att den positiva sinnesstämningen är här för att stanna !
Om du tycker att något saknas i din vardag, varför inte göra en ansträngning själv för att skapa det då?
// Mycket kärlek ! <3
*suck*
just as bad as anyone else...
"Och jag reste runt jorden, men du fanns här mitt framför mig"
http://www.youtube.com/watch?v=R8JpnS4l8A0&hl=sv
Vissa kvällar vill man inget hellre än att få vara för sig själv, plocka lite i lägenheten, andas ut och tänka. Det behövs. Åtminstone för mig, jag har ett behov av ensamhet ibland. Samtidigt önskar jag egentligen att jag hade sällskap just nu. Här med mitt kanelljus och suget efter te...
ICA-reklam, jag upphör då aldrig att förvånas
Har ni sett ICA's nya reklamfilm ? Skaparna är väldigt flitiga och kommer med en ny varje vecka. Ulf är puddingen och Stig bestämmer. Denna veckan möter vi nykomlingen Jerry.
Titta på filmen NU. Det gör du enklast här : http://www.youtube.com/watch?v=51xyUO0_lfM
YouTube, sidan som i princip alla använder för att snabbt komma åt videos eller bara roa sig en stund.
Reagerar ni ? Ni är inte ensamma... Filmen har fått mycket negativ kritik på nätet om att de bl.a. ska ha gått för långt när de driver med Downs syndrom. Andra har tolkat filmen som ett statement, enda problemet är att han är praktikant - en minst lika bra praktikant som vilken annan som helst. Vad tycker du ?
Har de gått för långt, är det okej eller kanske rentav genialt ?
Jag hörde talas om filmen idag och hoppade rakt in på ICA's egen hemsida för att ta del av materialet. Det gör ni här: http://www.ica.se/FrontServlet?s=butiker&state=butiker_dynamic&viewid=1549531&showMenu=butiker_4
Kanske inte det snabbaste alternativet, men det är här ni får den korrekta informationen som lyder:
"I våra senaste reklamfilmer finns en kille som heter Jerry med. Vi vill att fler som Jerry ska anställas i våra butiker och har tagit initiativ till ett projekt som heter Vi kan mer.
Projektet är ett samarbete med Samhall, FUB (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning), SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och Glada Hudik-teatern."
De ICA-butiker som jag helst besöker, ända sedan barnsben, går under namnet "OJ!". Butikerna finns i Åstorp och Helsingborg - för dem är projektet inget nytt. De har så länge jag kan minnas haft anställda i butik som har en eller annan utvecklingsstörning.
Så nej mina vänner, jag upphör aldrig att förvånas över andras dumhet... Gå till botten av det hela istället för att lita på andras antaganden och påståenden. Som bekant är de ju oftast felaktiga ändå !
Morotssoppa
Morot med g-punktsstimulator. Kan det bli så mycket roligare än såhär att laga mat !?
Fann ett recept i senaste numret av ICA's tidning Buffé på en morotssoppa med jordnötspesto. Det tyckte jag lät smaskigt och idag var det dags - behöver få vitaminer och nåt varmt i mig :) Sidorna jag ägnar mest tid åt är givetvis de där man får en veckas middag för under 400kr eftersom rätterna är enkla att laga. En hel del ingredienser byttes idag ut för att passa mitt skafferi bättre - läs: Nettos utbud. I vilket fall, här hittar ni receptet som tydligen är "Medelsvårt":
http://www.ica.se/FrontServlet?s=mat_recept&state=recept&receptid=682510
Jag bytte ut hönsbuljong mot grönsaksbuljong; salta jordnötter mot naturella och kryddade med lite extra salt (var försiktig med det, behövs nog knappt); chilifrukt mot sambal oelek; koriander mot basilika; rapsolja mot olivolja. Ha förtröstan då ni mixar maten mina vänner, för det var då som det slog mig att detta påminner om rotmos fast värre... Inte direkt min favorit på dagis om man säger så. Det här är ingenting som rotmos och inte heller morotsjuice - det här är gott ! Jordnötspeston passar grymt bra till soppan, munnen vattnas bara jag tänker på det ;)
Satte en klick creme fraiche ovanpå peston vilket gjorde det hela ännu bättre. Åt ett grovt frö/äpplebröd med Tofuline's veganska creamcheese på och drack ett glas Havremjölk till :) Första steget mot mindre kött och nyttigare kost !
sanning.
Jag vill inte veta. Varför tvingar du mig att inse sanningen? Lär dig acceptera verkligheten istället, det blev jag tvungen till i början. Minns den övergivna känslan jag fick när jag först hörde att du var upptagen. När du motvilligt erkände det. Jag som trodde... Bättre att få reda på det innan det var för sent i varje fall.
Den sämsta jävla kärleksförklaring jag har fått. Troligen kommer den ligga i topp resten av mitt liv. "Du är så trög, du är så jävla dum i huvudet om du inte fattar - riktigt blond" Ja, tack älskling, precis vad jag ville höra ! Jag har fattat, men jag vill inte godta det. Ville fortsätta tro att det var min inbillning, förhoppning och dumma önskan om den ultimata komplimangen. Eller - är det verkligen det ?
Vill man verkligen åtrås av någon som är upptagen? Till vilken nytta? Samvetet är för stort för att någonsin ta ett steg längre. Jag har inte där att göra. Inte han heller tydligen... Var han så brutal i sitt ordval för att han är frustrerad? Han har ingen rätt att vara frustrerad. Det är inget pucko vi snackar om, så troligare är väl snarare att han var så brutal för att han visste att det skulle ge resultat. För att han vet vad det påminner mig om, och att jag inte klarar av det. Ett enkelt sätt att få mig att lyssna. Ofrivilligt, tomt och i tårar. Men jag lyssnade åtminstone...
Därefter följde t o t a l förvirring.
Jag har väldigt svårt att förstå varför det är så många som beter sig såhär. Som inte trivs med vad de har, men ändå stannar. Stannar tills de är säkra på att de har någon annan som väntar. Är ni så rädda för att vara ensamma att ni hellre är i dåligt sällskap? Patetiskt är vad det är. Är den du är med just nu "näst bäst" och du bara råkar ha hittat den som skulle göra dig hel? Vad är det som garanterar dig att du blir hel? Ingenting. Inte ett jävla piss. Jag kan nästan lova dig att livet skulle bli svårare och tristare. Ofta är det längtan som vi gillar, inte resultatet. Längtan tillåter oss att drömma.
Det finns en person i min närhet som åtminstone två gånger i sitt liv lyckats. Lyckats luras. Innan du låter din nuvarande förstå att det är helt över, ser du till att hitta en ny. Samtidigt som du försöker snärja denna nya tjej anstränger du dig för att "lappa ihop det" med din förra. Allt för att inte stå utan varken närhet, sällskap eller sex. Det vore ju för hemskt. För varje ny lägenhet är det en ny tjej. För varje ny tjej fortsätter jag förvånas av både ålder, personlighet och intelligens. Hur lyckas han? Vad är det som gör honom så speciell? Vad är det som gör oss så naiva? Det är så uppenbart, frågan är bara om man vill se det eller inte. Jag valde att se det. Andra... Har tyvärr valt att leva i blindo.
Men varför kände du dig tvungen att göra mig till den andra? Lägga bollen hos mig. F e g t. Jag kommer inte anstränga mig, inte ens försöka. Jag vill inte vara den andra. Du gjorde mig till någon jag inte vill vara. Inte just nu i alla fall.
Den sämsta jävla kärleksförklaring jag har fått. Troligen kommer den ligga i topp resten av mitt liv. "Du är så trög, du är så jävla dum i huvudet om du inte fattar - riktigt blond" Ja, tack älskling, precis vad jag ville höra ! Jag har fattat, men jag vill inte godta det. Ville fortsätta tro att det var min inbillning, förhoppning och dumma önskan om den ultimata komplimangen. Eller - är det verkligen det ?
Vill man verkligen åtrås av någon som är upptagen? Till vilken nytta? Samvetet är för stort för att någonsin ta ett steg längre. Jag har inte där att göra. Inte han heller tydligen... Var han så brutal i sitt ordval för att han är frustrerad? Han har ingen rätt att vara frustrerad. Det är inget pucko vi snackar om, så troligare är väl snarare att han var så brutal för att han visste att det skulle ge resultat. För att han vet vad det påminner mig om, och att jag inte klarar av det. Ett enkelt sätt att få mig att lyssna. Ofrivilligt, tomt och i tårar. Men jag lyssnade åtminstone...
Därefter följde t o t a l förvirring.
Jag har väldigt svårt att förstå varför det är så många som beter sig såhär. Som inte trivs med vad de har, men ändå stannar. Stannar tills de är säkra på att de har någon annan som väntar. Är ni så rädda för att vara ensamma att ni hellre är i dåligt sällskap? Patetiskt är vad det är. Är den du är med just nu "näst bäst" och du bara råkar ha hittat den som skulle göra dig hel? Vad är det som garanterar dig att du blir hel? Ingenting. Inte ett jävla piss. Jag kan nästan lova dig att livet skulle bli svårare och tristare. Ofta är det längtan som vi gillar, inte resultatet. Längtan tillåter oss att drömma.
Det finns en person i min närhet som åtminstone två gånger i sitt liv lyckats. Lyckats luras. Innan du låter din nuvarande förstå att det är helt över, ser du till att hitta en ny. Samtidigt som du försöker snärja denna nya tjej anstränger du dig för att "lappa ihop det" med din förra. Allt för att inte stå utan varken närhet, sällskap eller sex. Det vore ju för hemskt. För varje ny lägenhet är det en ny tjej. För varje ny tjej fortsätter jag förvånas av både ålder, personlighet och intelligens. Hur lyckas han? Vad är det som gör honom så speciell? Vad är det som gör oss så naiva? Det är så uppenbart, frågan är bara om man vill se det eller inte. Jag valde att se det. Andra... Har tyvärr valt att leva i blindo.
Men varför kände du dig tvungen att göra mig till den andra? Lägga bollen hos mig. F e g t. Jag kommer inte anstränga mig, inte ens försöka. Jag vill inte vara den andra. Du gjorde mig till någon jag inte vill vara. Inte just nu i alla fall.
