Total bitch !
Jag förstår inte hur det kan te sig så omöjligt för vissa att släppa taget. En del relationer (oavsett nivå - släkt, vänskap eller kärlek) leder verkligen ingen vart. Vad finns det då för orsak att klänga sig fast ? Jag har alltid varit av den uppfattningen att man inte är tvungen att tycka om någon bara för att en social situation föst ihop er. "Det är klart jag älskar henne, det är ju min syster" är ett avlägset uttryck för mig. Varför älska någon bara för att man är släkt ? Kommer man inte överens så gör man inte.
Varm, omtänksam och öppen är ganska passande ord för att beskriva mig som person. Jag gillar att knyta nya kontakter och visa människor uppskattning. Men. Det finns en gräns. Den gränsen är dragen. Att vara kvar i en relation som egentligen inte tillför ens liv något är väl inte det ultimata. Ibland har det sina förklaringar, ibland beror det bara feghet. Det gäller att vara konsekvent. Har man väl bestämt sig för att lägga ner en relation så gäller det att hålla hårt på det. "Sträck honom handen och han tar hela armen" är ett ganska passande uttryck här.
Jag förstår inte, hur ska du kunna tillföra mitt liv något jag saknar när du inte kunde det förut? Varför ska jag av medömkan återuppliva kontakten som verkligen inte gav mig någonting i slutet. Det fanns en orsak till att kontakten bröts kära vän. Eller nej, inte så kära vän. Inte ens vän. Om vi inte kunde kommunicera förut, varför göra det nu? Det som var bra det var då. Innan du krossade tilliten. Nu är allt som finns kvar ytligt kallprat. Det intresserar inte mig.
Hörde något väldigt klokt igår. Det lät ungefär såhär:
Det finns två dagar i veckan som vi inte ska oroa oss för. Gårdagen eftersom den inte längre går att förändra och morgondagen eftersom den inte kan styras. Låt oss då tänka på idag och leva i nuet. Carpe diem !
Det är när du börjar förvänta dig saker som det blir fel. Då det går utför. Du förväntar dig att jag ska vara trevlig och öppen bara för att jag brukade vara det. Jag har tröttnat. Du ger inget. Du bara tar. Kväver. Låt mig vara.
Varm, omtänksam och öppen är ganska passande ord för att beskriva mig som person. Jag gillar att knyta nya kontakter och visa människor uppskattning. Men. Det finns en gräns. Den gränsen är dragen. Att vara kvar i en relation som egentligen inte tillför ens liv något är väl inte det ultimata. Ibland har det sina förklaringar, ibland beror det bara feghet. Det gäller att vara konsekvent. Har man väl bestämt sig för att lägga ner en relation så gäller det att hålla hårt på det. "Sträck honom handen och han tar hela armen" är ett ganska passande uttryck här.
Jag förstår inte, hur ska du kunna tillföra mitt liv något jag saknar när du inte kunde det förut? Varför ska jag av medömkan återuppliva kontakten som verkligen inte gav mig någonting i slutet. Det fanns en orsak till att kontakten bröts kära vän. Eller nej, inte så kära vän. Inte ens vän. Om vi inte kunde kommunicera förut, varför göra det nu? Det som var bra det var då. Innan du krossade tilliten. Nu är allt som finns kvar ytligt kallprat. Det intresserar inte mig.
Hörde något väldigt klokt igår. Det lät ungefär såhär:
Det finns två dagar i veckan som vi inte ska oroa oss för. Gårdagen eftersom den inte längre går att förändra och morgondagen eftersom den inte kan styras. Låt oss då tänka på idag och leva i nuet. Carpe diem !
Det är när du börjar förvänta dig saker som det blir fel. Då det går utför. Du förväntar dig att jag ska vara trevlig och öppen bara för att jag brukade vara det. Jag har tröttnat. Du ger inget. Du bara tar. Kväver. Låt mig vara.
We're done !
Fredagsnöje
Vaknade tidigt imorse, bara för att snart somna om igen. Riktigt skönt att få i sig lite mat och (försöka) sträcka på sig.
Tog en kort, men nog så ansträngande, promenad bort till Netto för att köpa vitpeppar. Kom hem med chips (!!) och brännbollsrack också.
Min pensionärsanpassade vardag fortsatte med middagslagning och bjudning. Mat smakar så mycket bättre i gott sällskap ! Därefter en kort runda på stan för att inhandla presenter. Idag kan jag gå nåtsånär rakryggad och blir förvisso utmattad, men saknaden efter mitt vanliga liv är stor ! Mitt vanliga liv, och framförallt umgänge .
Kvällens nöje då ? Givetvis minst lika bra för pensionärer som för mig. Känner mig ändå väldigt nöjd, då detta är precis i min smak för tillfället. Sen får ni andra tycka att jag är hur tråkig och lillgammal som helst. Blev så inspirerad av dagens tidigare korsordslösande att jag faktiskt gick och köpte mig en hel tidning ! Det var länge sedan, men ett riktigt barndomsnöje i min familj :)
Övergrepp ?
I fredagens Metro kunde vi läsa påståendet (avslöjandet?) om att det är brodern som mördat den 19-åriga tjejen nere i Vollsjö. Det var han som fann henne och larmade SOS. Tjejen ska ha utsatts för grovt yttre våld och blivit brutalt mördad. I onsdags greps brodern och idag ställs han inför häktningsdomstol skäligen misstänkt för mord. Han förnekar att så skulle vara fallet. Senast nästa helg måste åklagaren lägga fram bevis om att han faktiskt mördat sin egen syster.
Det känns inte helt okej. Media. Övergrepp? Varför gå ut med anklagelser mot brodern innan han ens är dömd? Är det någon alls som bryr sig om föräldrarna och andra anhöriga? Räcker det inte att de förlorat sin dotter? Måste de bli uthängda i media på en gång och påstås ha en flippad son? Givetvis vill ju ingen i efterhand få veta att de suttit och sörjt ihop med mördaren. Men vad tusan gör de om det visar sig att det inte är brodern? Alla hemma i Vollsjö vet vem tjejen är, och troligast känner de även till brodern.
Jag tror att man är tillräckligt uppriven efter att ha funnit sin syster mördad för att kunna göra en del irrationella saker och uttrycka sig på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Förvisso antar jag att det krävs ganska stark bevisning för att gå från förhör till häkte. Fast jag tycker ändå inte att det är rätt av media att hänga ut honom redan. Tänk dig själv: Du har mördat din syster. Du vet det. Din syster är död. Alla är ledsna. Du vet. Du vet vad du har gjort. Kan inte skulden räcka fram tills han är dömd?
Kan inte media låta honom, och framförallt familjen, vara tills det är helt säkert? Om det nu visar sig att polisen gjort ett korrekt gripande så tycker jag ändå att media borde skämmas. Varför hänga ut en människa som fortfarande kan vara oskyldig? Då föredrar jag hur andra valt att formulerat sig: "en nära anhörig" eller "en släkting". Ska man inte ses som oskyldig tills motsatsen är bevisad? Jag hoppas innerligt att det visar sig vara någon annan som genomfört mordet!
Får man verkligen skriva vad som helst i egenskap av nyhetsmedie? Det de skriver är förvisso sant, han är anhållen och nu till och med häktad skäligen misstänkt för mord. Är det viktigare att uppdatera allmänheten än att ta hänsyn till individens integritet? Grabben är ju för tusan häktad nu, så vilken skada kan han göra omgivningen? Jag finner absolut ingen som helst orsak för massmedia att redan nu gå ut med informationen. Det känns skrämmande likt en skvallerblaska - ut med senaste nytt oavsett vad det är som berättas, bara ens egen tidning är först med att berätta om det...
Det känns inte helt okej. Media. Övergrepp? Varför gå ut med anklagelser mot brodern innan han ens är dömd? Är det någon alls som bryr sig om föräldrarna och andra anhöriga? Räcker det inte att de förlorat sin dotter? Måste de bli uthängda i media på en gång och påstås ha en flippad son? Givetvis vill ju ingen i efterhand få veta att de suttit och sörjt ihop med mördaren. Men vad tusan gör de om det visar sig att det inte är brodern? Alla hemma i Vollsjö vet vem tjejen är, och troligast känner de även till brodern.
Jag tror att man är tillräckligt uppriven efter att ha funnit sin syster mördad för att kunna göra en del irrationella saker och uttrycka sig på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Förvisso antar jag att det krävs ganska stark bevisning för att gå från förhör till häkte. Fast jag tycker ändå inte att det är rätt av media att hänga ut honom redan. Tänk dig själv: Du har mördat din syster. Du vet det. Din syster är död. Alla är ledsna. Du vet. Du vet vad du har gjort. Kan inte skulden räcka fram tills han är dömd?
Kan inte media låta honom, och framförallt familjen, vara tills det är helt säkert? Om det nu visar sig att polisen gjort ett korrekt gripande så tycker jag ändå att media borde skämmas. Varför hänga ut en människa som fortfarande kan vara oskyldig? Då föredrar jag hur andra valt att formulerat sig: "en nära anhörig" eller "en släkting". Ska man inte ses som oskyldig tills motsatsen är bevisad? Jag hoppas innerligt att det visar sig vara någon annan som genomfört mordet!
Får man verkligen skriva vad som helst i egenskap av nyhetsmedie? Det de skriver är förvisso sant, han är anhållen och nu till och med häktad skäligen misstänkt för mord. Är det viktigare att uppdatera allmänheten än att ta hänsyn till individens integritet? Grabben är ju för tusan häktad nu, så vilken skada kan han göra omgivningen? Jag finner absolut ingen som helst orsak för massmedia att redan nu gå ut med informationen. Det känns skrämmande likt en skvallerblaska - ut med senaste nytt oavsett vad det är som berättas, bara ens egen tidning är först med att berätta om det...
Bortvald ...
http://www.youtube.com/watch?v=rmx5pEtcRc0
Har du likt mig ägnat oräkneliga timmar åt att fundera över varför dina vänner överger dig ? Varför de plötsligt inte längre ringer upp ett missat samtal, besvarar ett sms eller föreslår att ses. Varför de inte lyssnar med samma intresse som förr eller engagerar sig lika mycket i sitt sociala liv. Varför jobbet är ett måste och de bara vill hem så fort som möjligt. Varför humöret är grumligt och närvaron frånvarande... Varför allt annat dör enbart för att de träffar en ny kontakt !?
Jo mina vänner, därför att denna nya kontakt - partner eller ej - är det mest spännande och intressanta som finns just nu. Den som har så mycket nytt att komma med, roliga kommentarer och iakttaganden. Ett helt nytt liv och tankesätt att sätta sig in i. Ett annat sätt att bete sig och en ny jargong som lockar. Kanske visar det sig att de inte ligger på samma nivå, eller dör helt enkelt intresset ut. Kanske får ni en ny trevlig bekantskap i umgängeskretsen. Ombyte förnöjer, och nytt är alltid roligt ! Kanske får er vän till och med en äcklig pojkvän som ni kan tycka till om.
Ni är helt enkelt pausade. Ni är konstanter. Han är en variabel. Ni är vardagsliv, han är party. Ni är trygghet, han är fortfarande lite oklar. Ge vännen svängrum, låt henne hållas. Låt henne prova, ge det en chans. Var inte så egoistiska, tänk inte bara på era egna behov. Inse att ni inte alltid är bäst. Jag vet att det suger att erkänna för sig själv att man inte längre är favoriten eller ens prioriterad. Det är en svår balansgång att klara av. Både som bortvald vän och upptagen. Får man ställa krav - vill man överhuvudtaget göra det? Som alltid vill man väl att de "själv ska fatta". Det gör de aldrig. Tyvärr är telepati inte tillräckligt utbrett för att det ska fungera, men man önskar verkligen att man slapp säga ifrån om vissa saker.
Har du likt mig ägnat oräkneliga timmar åt att fundera över varför dina vänner överger dig ? Varför de plötsligt inte längre ringer upp ett missat samtal, besvarar ett sms eller föreslår att ses. Varför de inte lyssnar med samma intresse som förr eller engagerar sig lika mycket i sitt sociala liv. Varför jobbet är ett måste och de bara vill hem så fort som möjligt. Varför humöret är grumligt och närvaron frånvarande... Varför allt annat dör enbart för att de träffar en ny kontakt !?
Jo mina vänner, därför att denna nya kontakt - partner eller ej - är det mest spännande och intressanta som finns just nu. Den som har så mycket nytt att komma med, roliga kommentarer och iakttaganden. Ett helt nytt liv och tankesätt att sätta sig in i. Ett annat sätt att bete sig och en ny jargong som lockar. Kanske visar det sig att de inte ligger på samma nivå, eller dör helt enkelt intresset ut. Kanske får ni en ny trevlig bekantskap i umgängeskretsen. Ombyte förnöjer, och nytt är alltid roligt ! Kanske får er vän till och med en äcklig pojkvän som ni kan tycka till om.
Ni är helt enkelt pausade. Ni är konstanter. Han är en variabel. Ni är vardagsliv, han är party. Ni är trygghet, han är fortfarande lite oklar. Ge vännen svängrum, låt henne hållas. Låt henne prova, ge det en chans. Var inte så egoistiska, tänk inte bara på era egna behov. Inse att ni inte alltid är bäst. Jag vet att det suger att erkänna för sig själv att man inte längre är favoriten eller ens prioriterad. Det är en svår balansgång att klara av. Både som bortvald vän och upptagen. Får man ställa krav - vill man överhuvudtaget göra det? Som alltid vill man väl att de "själv ska fatta". Det gör de aldrig. Tyvärr är telepati inte tillräckligt utbrett för att det ska fungera, men man önskar verkligen att man slapp säga ifrån om vissa saker.
Det är faktiskt såhär att just nu är han den som ger ett leende på läpparna, sätter igång hjärtat och utmanar tankeförmågan. Han som inger en känsla av trygghet och skapar saknad i sin frånvaro. Han som ger upphov till alla miljoner tankar på "tänk om" "hur är det möjligt" "tror du att" "kan man verkligen"... Hans åsikt och närvaro som är mest önskvärd. Hans sms som värmer och samtal som aldrig vill ta slut. Hans hand som känns så självklar. Hela han känns självklar. Låt mig nu ställa den självklara frågan:
Kär ?
He's too hot for me.
Eller ? Tillräckligt för att jag ska känna mig osäker i alla fall. Inte vilja ta initiativ och inte våga svara på hans heller. Överväga noga och väl ifall jag ska sträcka på mig och ge honom en puss. Tillräckligt osäker för att ta den lilla huvudrörelsen bort som ett "tecken".
Galet rolig och verkligt underbart sällskap. En av få som jag utan tvekan släppt nära. Är en människa bra så blir de också än snyggare i mina ögon - vilket betyder att den här mannen verkligen är hunk. Gillar verkligen umgänget, även när det är "bara vara". Jag är rädd att det ska bli helt fel om det avancerar. Det brukar bli helt fel när det avancerar. Statistiken talar onekligen emot oss.
Varför har många en förmåga att bara se det negativa ? Att tänka igenom alla möjliga resultat, eller åtminstone de dåliga. Att se ner på sig själv och känna sig ovärdig. Jag är nog inte tillräckligt snygg/intressant/rolig/sexig/erfaren/självsäker... Är det ett sätt att skydda sig från obehagliga överraskningar och eventuella avvisanden? Eller en ovilja att se sig själv lycklig? Är det cynism eller realism?
kalsongmodellsnygg
Galet rolig och verkligt underbart sällskap. En av få som jag utan tvekan släppt nära. Är en människa bra så blir de också än snyggare i mina ögon - vilket betyder att den här mannen verkligen är hunk. Gillar verkligen umgänget, även när det är "bara vara". Jag är rädd att det ska bli helt fel om det avancerar. Det brukar bli helt fel när det avancerar. Statistiken talar onekligen emot oss.
Kommer jag göra honom besviken ?
Varför har många en förmåga att bara se det negativa ? Att tänka igenom alla möjliga resultat, eller åtminstone de dåliga. Att se ner på sig själv och känna sig ovärdig. Jag är nog inte tillräckligt snygg/intressant/rolig/sexig/erfaren/självsäker... Är det ett sätt att skydda sig från obehagliga överraskningar och eventuella avvisanden? Eller en ovilja att se sig själv lycklig? Är det cynism eller realism?
