Majlinos

Har du nått en punkt i ditt liv där du måste fråga dig själv om det är rimligt?

Är det rimligt att förväntas sköta jobbet fläckfritt, städa upp efter andras misstag och samtidigt aldrig ta åt sig?
Är det rimligt att ta sig tid för varandra, fast det är just tid som saknas?
Är det rimligt att försöka klämma in både långa arbetspass, hushållssysslor, socialt umgänge och egentid i livet?

Är det rimligt att drömma sig in i framtiden trots att inte vardagen rullar på?
Är det rimligt att inte drömma?

Är det rimligt att må fysiskt dåligt av oro?
Är det rimligt att inte klara av att slappna av eller njuta?
Är det rimligt att låta disken stå och ignorera annat som behöver göras? 
Är det rimligt att försumma vänner och familj?
Är det rimligt att överlåta allt ansvar till andra?

Är det rimligt att låta allt det negativa ta kontroll över ditt liv istället för att uppmärksamma positiva människor och händelser?
Är det rimligt att bli den där gnälliga, negativa och självömkande typen?
Är det rimligt att ha höga krav på sig själv och känna besvikelse när de inte uppfylls?
Är det rimligt att ingen tar en på allvar och fortsätter kräva saker?

Är det rimligt att gräva ner sig för hur allting är istället för att försöka förändra vardagen?
Är det rimligt att försöka lösa det på egen hand?

"Tacksamhet är den i särklass bästa medicinen mot självömkan" som Mia Törnblom skriver. Kanske borde man ge dessa guidande böcker en chans istället för att avvisa dem som dravel? Jag minns att jag för många år sen hade en anteckningsbok som stöd. Varje kväll skulle jag skriva en person jag träffat som gjort mig glad, 3 positiva händelser, något jag ville göra dagen efter och ett framtida mål/förhoppning. Vore säkert en god idé att återuppta det kvällsnöjet !

Förändring sökes...