The Ultimate Rejection
"Försök igen när du växt till dig", tydligen är det vanligt för tjejer i min ålder att ha lågt blodvärde. För lågt för att ge blod. Här har jag gått och väntat på att passera 50-kilos-strecket och hålla mig stabilt ett tag, så räcker det inte ändå. Hade lågt blodtryck också, sånt har inte jag koll på. Vad ska man göra åt det liksom? Kände mig rätt nere när jag gick därifrån, välfylld med blod och besvikelse. Här vill man hjälpa till men då duger det inte... Visst, jag förstår att de inte tjänar på att slösa tid och pengar på att tömma mig på blod de sedan inte har någon nytta av - men ändå. Surt. Fast det finns en annan sak som jag verkligen har noll förståelse för: män som har sex med andra män får inte lov att ge blod. Frågade kvinnan i receptionen och tydligen handlar det om att deras sex är mycket mer riskfyllt och blodigare. Jag önskar att läkarna gjorde studiebesök på diverse porrbutiker och insåg att folk faktiskt har sex på alla tänkbara (och inte tänkbara) sätt. Frågan är inte ifall man är man eller inte. Frågan är inte ens om man har analsex eller inte - för det finns miljontals andra och mycket mer riskfyllda sätt att ha sex på. Det här är höjden av orättvisa. Kan de ha en regel som säger att man inte får ha bytt sexpartner de senaste tre månaderna, så kan de väl för tusan ha en premiss som talar om på vilket sätt man ska ha haft sex också?!
Jag är ju som sagt uträknad ur bloddjungeln, men du kan väl göra en god gärning? http://www.geblod.nu/
Fallit
Så jag har officiellt fallit för honom. Inför en kollega, två förvånade resenärer och just det - ett välfyllt tåg... "AJ SOM FAN!" lät det när jag snubblade (eller vad jag nu gjorde) mellan perrong och fotsteg, för att slå i nedre delen av smalbenet till max. Svullet och ömt är två rättvist beskrivande ord. Skyller på att jag blev distraherad av det ovanligt vackra "tåget". Allt har ju både för- och nackdelar, och det här vackra fick mig att glömma mitt illamående och att jag höll på att spy. Något som snabbt påminde sig när jag lite senare försökte äta ett äpple. Ingen bra kombination ska jag säga er, äpplesyra och illamående...
En bra kombination är däremot seglare och morgontåg! :) Makes me smile
Men helt seriöst så ska jag följa min #1 som jag skrev den 27:e april: Ta dig tid att lära känna personen. Sen får vi väl se vad som händer. Men utan att lära känna någon så är det ju rätt svårt att avgöra exakt på vilken nivå intresset ligger.
Dålig
Jag skulle nog kunna klassas som topp-tio sämsta kompisarna. I fredags bjöd jag över en tjejkompis som det var ett tag sedan jag träffade sist. Har saknat henne och behövde en rejäl update på allt som händer. Jag hade varit vaken sedan tre på morgonen och inte hunnit sova något under dagen. Men... är det en god nog orsak att somna medan hon pratar med mig i soffan vid tio på kvällen?! Jag hörde fortfarande vad hon sa och kunde utan tvekan upprepa det, men - ögonen stängdes och huvudet föll. Jag sov! Haha, rätt så komiskt på samma gång som det är jävligt taskigt... Förlåt sötnos.
Love is in the air
Jag har fått kärleksbrev. På jobbet. Där var en som ångrade att han inte tagit chansen (vilken chans undrar jag, men ändå =P), så därför skrev han till ledningen i ett försök att få tag på mig. Ledningen i sin tur skickade vidare mailet till driften - vilket betyder att the word is out ;) Men det är rätt trevligt ändå tycker jag. Gulligt! Samma dag fick jag en ros på stan och hade tre resenärer som log mot mig trots att jag låste dem ute. Jag låser inte folk ute för skojs skull om ni trodde det, men är tiden inne så är den. Ett finger på klockan och de nickade förstående. Hur underbart är inte det?! Folk som inser att livet inte hängde på det här.
Tänk er ett kärleksbrev på franska. Hade inte det varit guld just nu? :P
AJ!
Jag har satt en gaffel i låret på mig själv. Killen som är världens underbaraste, goaste och gulligaste är också han jag ska gifta mig med senare i livet. Av någon outgrundlig anledning har jag presenterat honom för min tjejkompis. Eller ja, så outgrundlig är den väl inte - hon är lika fin som han, och om jag vore lesbisk hade hon lätt toppat min lista. De är varandras osannolikt underbara motsvarigheter. Första gången jag träffade henne tänkte jag direkt på hur bra de passat ihop. Fast ändå, det här är min future husband vi pratar om...
Klart att de ska hookas up! Det är den (i teorin åtminstone) bästa match jag någonsin sett. Jag gör inte annat än håller tummarna för att detta ska gå vägen för mina två vänner. Gaffeln går att ersätta, not to worry ;)
Check-up
Jag har en bra idé. Jag åker hem till mitt ex och stannar där i cirka fem minuter, kollar runt och bildar mig en uppfattning så att jag återigen har pejl. Ungefär som att varje gång en ny kille kommer in i hennes liv gör jag mitt yttersta för att återigen ta upp kontakten. För att försäkra mig om att hon inte fäster sig vid någon annan utan alltid står till mitt förfogande. I'm sick of it. Att hålla kontakten är en sak. Men att fortsätta försöka kontrollera och ständigt gå över den där gränsen om vad man kan säga/fråga, det håller inte i längden. Det håller inte i 1½ år efter de där 3½ åren. Det räcker nu.
Kärlek! <3
Hade aldrig hört talas om Billie the Vision and the Dancers innan jag var på Peace and Love förra året och blev ditdragen som första konsert. Hur underbara som helst! Man rycks med direkt, blir glad och vill bara dansa :) Lite senare under festivalen så såg jag Lars, sångaren, och hälsade (!) medan Emelie var på Baja-Majan och sprang runt där mellan lådorna och skrek om att jag sett honom för att hon skulle få veta. "Jag har pratat med Lars, jag har pratat med Lars!"
"- Ja, det har du" säger den småfulle Lars lugnt när han kikar fram bakom en låda. Opinsamt ;) I vanliga fall kan jag se kändisar hit och dit utan att bry mig, men eftersom Billie tog mig med sådan storm från första ögonblicket kändes det väldigt speciellt. Lars ville givetvis inte avslöja vem Pablo är när Emelie frågade, bra försök iaf!
Ville ju såklart se Billie i år igen, extra mycket eftersom de släppte ett nytt album den 4:e juni. Tyvärr gick det inte att passa in med nya jobbet och allt. =/ Det är det enda band som jag vill se live återigen, men så gick det inte. Deras energi på scen, glädjen och öppenheten bland publiken är oslagbar! Inte ens Mraz som också är en av mina toppfavoriter bryr jag mig om att se live igen, det är gjort en gång och det känns tillräckligt för tillfället. Mraz var i princip hela orsaken till varför jag åkte till Borlänge förra året, men det går ändå inte att jämföra upplevelsen med hur det var att se Billie! Billie är Billie, det går inte att beskriva på något bättre sätt. När man ser dem och hör dem fylls man av en känsla av eufori. De verkar så öppna och helt sakna fördomar när man ser dem på scen, ett band för jämställdhet och kärlek.
Beställde hem alla deras album från cdon igår kväll, ihop med Mraz och "He's just not that into you". Hur mycket mer passande kunde Emelies omtanke bli än att komma idag? :)
Fick hem ett paketavi idag, utan specificerat uthämtningsställe, men jag hittade till sist rätt ändå. Får en rulle i näven av mannen bakom disken där det står mitt namn och är ett hjärta ritat. Emelie var den första som dök upp i mitt huvud :) Iofs är hon den enda som officiellt sett fått min nya adress, men det är mindre relevant :P Väl hemma öppnar jag och tror först att det är något av hennes vackra foton. Men nej, det är en affisch på hela Billie - signerad och "Till Malin"! Herrejistanes vilken värme som sköljde över min kropp och tårarna började rinna. Emelie hade spanat in dem på SÄG i Karlstad och fixat detta åt mig. Hur söt får man bli? <3
Har packat undan mina mobil-dator-sladdar någonstans så därför kommer det en blank bild som jag googlade mig till istället. Men det är denna jag fick, fast en miljard gånger snyggare eftersom den är min! :D Väggen nästa.
Oldies
Varför träffar man nya män varje vecka och blir råkär i varenda en av dem? "Det här är rätt, det är honom jag velat ha hela tiden". Gå på bröllop ihop och ha sex så fort som möjligt. Presentera för både släkt och vänner snarast för att visa att man inte längre än en lonely fucker. För att bara en kort tid senare dumpas och givetvis vara helt heart-broken eftersom han var sååå omtyckt. Precis som killen förra veckan var... Borde väl hellre vara lonely än utlämnad och desperat?!
Efter att ha varit tillsammans bara ett fåtal veckor är det dags att förlova sig. Jag ser ner på det lika mycket som när sextonåringarna förlovar sig. Om man förlovar sig är det meningen att man ska vara säker på sitt förhållande och gifta sig inom ett år. Man förlovar inte sig som en extra försäkran om att man ska vara varandra trogna eller som en utväg för att materiellt visa sin kärlek. Dags att fundera över den egentliga orsaken kanske? Är man en festprisse som hånglar runt så fort man blir glad, är det svårt för mig att tro att man är mer trogen för att man är förlovad. Det är inte avsaknaden av en ring som skapat ens tidigare beteende.
Vad är problemet? Bara för att ni är gamla är tiden inte ute. Ni kommer inte dö inom en timme. Tänk efter lite är ni söta. Det här håller inte i längden, ert beteende är pinsamt. Jag förstår inte varför de är så rädda för att vara ensamma. Så rädda för att inte vara åtrådda. Så rädda för livet. Så rädda för att inte vara som alla andra. Så rädda för att face reality och ta ansvar för sitt liv, inse sina brister och ta tag i sina gamla nergrävda problem.
Ni har inte bara tappat kollen utan även kontrollen!
Ragga solo
Jag hade ett meningslöst förhållande i ett par månader förra året. Killen pratade knappt med mig, showed no affection, var mer upptagen med sitt fordon än mig (eller någon annan för den delen) och var jätteosäker. Det är väl trevligt att folk har en hobby och hittat något som de gillar, men det finns gränser - både vad det gäller tid och pengar. Klart att man kanske inte är världens mest självsäkra när man aldrig haft ett förhållande - men det är väl rätt givet att man bör ta sig tid och samtidigt visa uppskattning och intresse, eller? Det är bättre att försöka än att skita i det. Det dog ut till sist iaf.
Ser oroväckande många likheter.
Sex and the City
Det här är något ni måste se, trogna fans eller inte - så gå för tusan på bio! You laugh a little, you cry a little - but you'll definitely be satisfied when you leave, of course with an urge for more. Den var helt underbar. Jag kände mig helt mållös när den var slut, jag hade svårt att ta in allt på en gång. Som ett enda långt avsnitt var det, de har sannerligen gjort ett bra jobb där! Jag hade inte kunnat vara mer nöjd! Delade filmen med tre vänner, precis som man ska göra, och är verkligen glad att det var just dessa tre - förvisso saknades några andra men ändå. Tänker inte avslöja några detaljer om filmen, för jag vill inte förstöra den för er - jag är tacksam för att ingen förstörde den för mig. Inte en enda gång kändes det segt, inte en enda gång tittade jag på klockan för att fundera ut ifall slutet hann ändras jämfört med läget just då. Inte en enda gång blev jag sömnig eller tänkte på annat... På 2 ½ timme! Eller iofs, jag ska inte ljuga. Allt deras snack om kärlek och hur det finns sann kärlek någon stans där om man bara har turen att hitta den, fick mig att tänka på segelbåtar. Av allt! Rätt förvånad själv om man säger så. Don't wanna get my hopes up already... Dags att sluta drömma? =/
Drömjobbet !
En förvirrad Malin som har missförstått när hon börjar jobba och panikcyklar till jobbet... Ibland önskar jag nästan att jag hade bil ;)
En äcklig macka med senap i när jag var hur hungrig som helst.
En kille som snäser åt mig när jag försöker hjälpa honom till nästa tåg, då han kom försent till det förra.
En äcklig duva som bajsar på mig inne i Köpenhamn. Fick en väldigt konstnärligt vacker fläck på kjolen. Suspekt vit.
Med en panikcykling som start på dagen tänkte jag att det kan ju bara gå åt h*lvete... Men gissa om jag hade fel! Idag har varit min bästa dag på jobbet this far! Jag brukar aldrig skriva om hur mina dagar varit men den här dagen förtjänar verkligen att bli omnämnd! Värd att minnas eftersom känslan när dagen är slut brukar vara den motsatta.
På dagens första tåg fick jag applåder efter mitt utrop. Jag hade vunnit första pris ;) Enbart för att jag inte körde standard utan istället skojade till det lite. "Godmorgon alla glada och morgonpigga resenärer! Hoppas ni hade riktigt roligt ute igår, nu ska vi ta er hem efter en hård kväll - men jag är tacksam om ni väntar med att somna till efter jag tittat på era biljetter" Så himla roligt med feedback!
När tåget sedan vände i Ängelholm hade vi förvånansvärt många resenärer med oss, däribland min kompis storasyster. Även en kille längre bak som var duktigt full och pratade om att han skulle köra bilen hem från Hbg. Ingen bra idé tyckte jag! Gick förbi storasysterns gäng varpå killarna mittöver varandra på gången sätter upp händerna och ropar "high-five!" - självklart är jag på :P När jag sedan kommer tillbaka till han med bilen vill han också ha high-five och blir helt förstörd när han inser att han inte var först. "Vadå är du otrogen?" Helt galen ;P Hans kompis skakar hand med mig och tackar för turen när han går av tåget, och bil-killen själv gör detsamma - men slänger in en kindpuss också. Konstigt nog blev jag inte pissed.
I Helsingborg går en annan kompis storebror på. Han känner igen mig men fattar ändå inte riktigt vem jag är - lika dragen som alla andra på tåget med andra ord ;) Pratar lite med honom och sen när det är dags att gå av får jag dagens fjärde high-five ;)
Väl framme i Malmö träffar jag en av mina danska favoriter, Valle som är gift (?) med en sjykplejerske :P haha Jag o danska språket är väl inte direkt bästisar... Lite senare på dagen träffar jag Jeppe också, hans hår var borta så det var inte lika spännande som det brukar. Men att träffa sina båda mest omtyckta danska kollegor på samma dag - det är guld!
På tåget in till Köpenhamn hände väl inget sådär överdrivet häftigt, men det var rätt lugnt ändå. På vägen hem däremot fick jag först två gulliga tjejer som skulle till mina gamla hemtrakter så jag kunde ju lätt hjälpa dem rätt :) Hade även två killar i min egen ålder som satt på perrongen o åt, skulle tydligen med mitt tåg. De verkade ganska borta men var väldigt roliga. Blev bästis, favorit och framtida flickvän på ett ögonblick. Träffade en av dem på centralen någon timme senare då han sken upp som en sol när han såg mig och skulle ge kramar. "Jag kramas inte på arbetstid" var allt jag fick ur mig...
Sista tåget hem då: två killar som undrade ifall vi körde till Ängelholm - "självklart inte, men jag ska se vad jag kan göra för er skull" ;) Det får alltid resenärerna att le. Sedan kom ett gäng på tio heta, lagom-gamla killar som skulle med mitt tåg. Han ena började direkt viska och puttade bort resten, han var reseledare och resten visste inte riktigt vart de skulle. Sjukt roliga var dem! SJ's tågvärd var dessvärre en sur apa som bara ville bossa - orka, och tyvärr satt de i hennes del. Men jag lyckades ta mig dit, varpå min härliga grupp tystnade och den ena halvviskade "nu kommer hon". Sött. Sen började alla skratta och invaderade mig med frågor, ville ha med mig ut och ta kort.
Det har varit en helt underbar dag, en sådan dag som är orsaken till att jag ville ha det här jobbet. En social, uppskattande och rolig dag. En dag då jag hann i tid trots att jag tagit fel på när jag börjar. En dag när min äckliga macka gladde två hungriga kollegor. En dag, en mycket ovanlig dag, då resenären som snäste åt mig letade upp mig igen på centralen och bad om ursäkt. En dag då jag haft så många härliga resenärer att det där fågelbajset inte spelade någon roll!
Just det. För er som inte vet, så jobbar jag på tågen ;) I'm lovin it :P
Ragg-rädsla
Om du har en tjej där hemma så vet du att du är åtråvärd, att tjejer tänder på dig. Du vet att det du vill ha säkrat. Alltså skulle det inte göra så stor skillnad ifall en tjej på nattklubben nobbade dig - du kan ju bara gå hem istället. Det är mer för spänningens skull, utmaningen.
Singelkillar däremot är redan så totalt nere över att ingen tjej vill ha dem, eller över hur snabbt exet gick vidare. Det är väl klart att de inte vill riskera att bli nobbade av ännu en brud. Hon kanske är så pass otrevlig att hon totalt ignorerar honom och inte ens byter ett ord med honom... Varför skulle han vilja utsätta sig för det?! Ingen vill bli mer nertryckt än vad de redan är, så är det bara.
Nu pratar jag om de schyssta singelkillarna ;) Sen finns det givetvis singelkillar som leker runt och är rätt nöjda med det. De är inte så värst rädda för att ragga, men å andra sidan inget jag skulle vilja ha.
Sen finns det såklart schyssta upptagna killar också. Tyvärr börjar jag inse att de är en utdöende art. Det finns underbara killar som definitivt faller mig i smaken, men som har flickvän. Å andra sidan, hur lockande är det att bli tillsammans med en kille som var otrogen mot sin tjej?!
Men jag tycker det är synd. Killar som har flickvän ska hålla sig till henne, annars är det ingen mening med att ha henne ju. Sen så är det väl klart att man ska vara social och öppen för nya kontakter - men dessa kan man söka och bibehålla på olika sätt. Om den där försynta killen bara vågat ta steget, eller åtminstone visa att intresset är ömsesidigt hade allt varit så mycket enklare... Göm er inte, ta chansen!
Onödig singel-sysselsättning
Men något som jag verkligen inte förstår mig på är alla dessa engångsligg. Vad ger de egentligen? Visst du får dig ett rejält skjut för en kväll, kanske en oväntad personlighet i sängen. Men sen då? Ni har sex. Inget mer. Ingen riktig ömhet och ingen kärlek... Ingen närhet. Det är sex, men det är kall sex, opersonlig sex. Sex för sexets skull.
Jag har mer än gärna sex, missförstå mig inte. Men att ha det med någon för en kväll och bara för sakens skull, det saknar liksom innebörd för mig. Det ger mig inget. Om jag vill bli tillfredsställd vill jag bli det på alla plan, inte bara sexuellt. Det klarar jag mig utan. Och hur är det tänkt att en upptagen och alltså otrogen kille ska kunna tillfredsställa mig? Det blir ju bara så fel!
Kan inte riktigt förstå varför, men om jag onanerar så blir jag mer sugen rent allmänt istället för att få mina behov tillgodosedda... Kanske beror det på att jag längtar efter mer, längtar efter någon. Jag vet hur bra det kan vara så det är precis som att jag lockar mig själv när jag onanerar. Jag blir inte nöjd. Jag vet att jag inte har den där sista biten, den där andra hälften. Så därför låter jag bli. Det ger mig inget, klart det är skönt att få komma - men varför? Visst, man slappnar av och hela den biten, men sen då? Spänner jag mig ännu mer och känner mig mer ensam. Trånar ännu mer efter kärlek.
Jag vill inte göra mig själv så pass kåt att jag tar första bästa och sticker hem. Det är meningslöst. Allt jag känner efteråt är tomhet. Det jag vill ha är kärlek. Riktig kärlek. Inte "hej-jag-har-varit-ensam-så-länge-att-jag-är-desperat-och-provar-en-ny-kille-varje-vecka-för-att-bli-dunderförälskad-och-superdumpad"-kärlek. Där vill jag aldrig hamna. Det är meningslöst om något!
Sex är något jag klarar mig utan. Närhet är något jag vill ha. Kärlek är det jag väntar på, men inte letar efter. Fast jag kan tro att jag hittat den ibland, där ute på havets vågade vågade våg...
Löjligt
Varför har folk förhållande egentligen? Är det något jag missat eller? Det måste det vara...
Något jag däremot inte har missat är att majoriteten av killarna som raggar på mig redan har brud. Jag har heller inte missat hur mina kompisar, och deras pojkvänner är otrogna/tänjer på gränserna rätt rejält. Det är rentav omöjligt att undgå hur gnället hörs oftare än glädjen, hur bråken är mer frekventa än myset. Varför är ni tillsammans?! Varför kan folk inte bara inse att det är kört, göra slut och gå vidare? Hur lönt är det att vara tillsammans med någon när man egentligen inte är det?! Jag förstår verkligen inte. Det är därför jag avstått. Ni avskräcker mig.
Om jag nu ska gå och skaffa en pojkvän ska det vara någon som jag litar på från början. Inte ett svin som ständigt ska behöva bevisa att han inte är otrogen. Inte en taskmört som kommer med ursäkter titt som tätt. Inte en gammal apa som borde förstå att man inte raggar på småtjejer. Inte en kille som prioriterar alla andra före. Inte en kille som glömmer bort omvärlden. Definitivt inte en nymf som inte vill annat än att få doppa så fort som möjligt! Det ska vara en... En... Dröm?
