Majlinos

Jag har fått lära mig att ta tillvara på de tillgångar som finns, pengar är inget man kastar omkring sig. Man köper det man behöver och lever inte i överflöd. Finns det rabatt ska denna utnyttjas.

Samtidigt är det viktigt att se efter sig själv, vem ska annars göra det? Vem vet dina behov bättre än du själv??

Men att skaffa sig ett gymkort för 279kr/var 14:e dag (!) tar emot... När man kan träna hemma själv, eller gå ut på en promenad. Hur ursäktar man de bortkastade slantarna? Klart de inte är bortkastade, jag kommer må bättre och ju oftare jag går dit desto mer värt känns det. Kommer kostnaden motivera mig att faktiskt gå dit ändå?

Eller kan jag sitta hemma och titta på "Jakten på lyckan" på SVTPlay istället. Härligt negativ programledare ! http://svtplay.se/v/2298361/jakten_pa_lyckan/del_1_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2305158/sb,p149508,1,f,-1

Ibland glömmer man bort att reflektera över vad man egentligen är tacksam för eller glädjs över. Ett fint hem, kollegor man trivs med, mysig pojkvän, underbara vänner, god ekonomi och möjlighet att utvecklas. Jag är 22 år och kan inget annat än gå framåt med vad jag nu än vill göra. Så länge jag bara vågar kan jag faktiskt välja...

Nu råkar det vara så att detta inlägg inte handlar om tacksamhet utan om hur drygt det är att vara sjuk ! Det var länge sedan jag hade något annat än kraftiga förkylningar eller hemsk migrän. I måndags däremot kom magknip, vilket jag först trodde enbart berodde på kommande mens. Nu hoppas jag att jag hade fel eftersom det gick vidare till kräk, feber, huvudvärk och illamående bara av lukten från mat... Hur roligt vore det om jag nu ska behöva våndas såhär var fjärde vecka? Nej, då intalar jag mig hellre att det är vinterkräk som hoppat på mig, och skonat alla i min omgivning ;) Har alltid skattat mig lycklig för att ha kommit undan smärtor i samband med mens, men det har blivit värre och värre för varje år. Är det någon sorts hemsk försmak på hur det kommer vara att bli gravid? Ingår detta i någon sorts vuxenliv? Isf är jag hellre 15 och nymensad ! En period blev jag sjuk varje gång helgen innan mens, någon gång fläktes mitt tandkött upp och nu på senare tid har det handlat om magknip. Aldrig någonsin har jag känt någon särskild hunger under mensveckan, vilket är rätt konstigt för att vara jag... Men att må dåligt bara av lukten på mat - vad är detta !?

Det går snabbt att glömma hur trist något är. Det var länge sedan jag var magsjuk, låg böjd över toaletten och hulkade i min ensamhet. Efter lite mer än en dag var jag uttråkad. För trött för att orka göra något, för pigg för att kunna sova. TV är inte så himla roligt, boken för tung att hålla, kroppen för svag att göra något vettigt och huvudet för klart för att kunna blunda för stöket. Detta suger ! Tur jag har en fin sambo som smet iväg första dagen och köpte sjukmat till mig: toast och nyponsoppa. Fast inte ens det kunde jag behålla... Nu kan jag äta, kände mig till och med liiite hungrig igår. Däremot kan jag inte trycka i mig några större mängder mat och är sådär allmänt seg och grinig. UNDERBART UTTRÅKAD !

Hur gör man egentligen när man flyttar till en ny stad? Jag vill inte vara tjejen som bara umgås med sin sambo, jag vill inte vara tjejen som måste åka iväg för socialt umgänge, jag vill inte vara tjejen som är rädd för det nya och framförallt vill jag inte vara tjejen som låtsas. Då tror jag att risken är överhängande att man känner sig isolerad och tröttnar.

Jag stortrivs i nya lägenheten, med det lugna tempot och att folk faktiskt ler mot en när man möts. Äntligen får jag uppleva lyxen i att ha allting nära. Jag bor i stan, inte i närheten av. Risken är överhängande att jag blir bekväm och återgår till att inte vilja flytta ut på landet till ett mysigt hus, av helt andra orsaker än för fem år sedan. Mycket har hänt mina vänner... Tanken på Svensson-liv med hus, familj och till och med hund avskräcker mig inte längre. Bara för att det inte funkade när jag var liten, behöver jag inte ta avstånd från det som vuxen. Det blir vad man gör det till.

Klockan var inte ens sex och jag kände att jag var klar med den här onsdagen. Ansåg mig ha gjort vad jag ville, fått ut tillräckligt. Efter att ha jobbat, lagat lunch och lekt med symaskinen kände jag mig nöjd. Fast istället för att hoppa i säng gömde jag mig i badrummet en stund. Det blev härligt hemma-SPA med både peeling, hårborttagning, ansiktsmask och fotbad i skenet av levande ljus och till tonerna av Melody Gardot.

Igår var jag så uttråkad att jag lagade middag. Riktig middag, prova-på-något-nytt-och-hoppas-på-det-bästa-middag. Grön risotto, serverad med lax toppad med valnötter. Risotto har jag aldrig lagat förut, och jag brukar tycka den är alldeles för "tung". Gårdagens var hur god som helst ! Dessutom blev det picnic eftersom min kära sambo befann sig på jobb och jag tänkte att han nog också var hungrig. Vem har bestämt att man inte får ha picnic mitt i vintern!? Och betyder detta att jag kommer laga mer mat i fortsättningen? Troligen inte.

Jag kan ju göra som jag vill, eftersom jag varken har husdjur, barn eller någon annan som är beroende av mig. Just det, ingen är beroende av mig, kom ihåg det nu och sluta känn en massa tvång för saker som behöver fixas. Frågan är nu om jag är uttråkad och tillfredsställd, eller uttråkad och ensam? Jag mår bra, känner mig nöjd med tillvaron - så det borde väl betyda att jag är tillfredsställd? Avsides. Men nöjd.

Är det någon som tröttnat på att höra filmen hyllas?

Då föreslår jag att du går och ser den istället...

Ni vet hur det är i vanliga fall när man ser en riktigt bra film - man dras med i känslostormarna och kanske till och med gråter en skvätt. Vi pratar inte något Lassie-gråt nu, utan mer min-mamma-brukade-sitta-i-soffan-och-lipa-till-siamesiska-tvillingar-gråt. Den sortens gråt !

När vi nu skulle se den här filmen var det precis som att alla förväntningar, krossade drömmar och farhågor byggdes upp hos mig också - men inga tårar.

Starka flickor gråter inte... Starka flickor mår alltid bra. Starka flickor låtsas inte om problem, men gör sitt absolut yttersta för att ingen annan heller ska märka dem. Starka flickor väger upp där andra misslyckas. Starka flickor ser efter andra som har det sämre istället för sig själv. Starka flickor mår inte så himla dåligt egentligen. Starka flickor är envisa och självständiga. Starka flickor skaffar sig ett förhållningssätt till allt och alla som är jobbiga. Starka flickor ser till att alla andra också använder sig av det för att undvika obehagliga överraskningar. Starka flickor blir inte besvikna på förebilder, de intalar sig att de var oviktiga från början och inte alls några förebilder. Starka flickor vet alltid bäst och behöver inte råd. Starka flickor behöver inte acceptera omvärldens idioti utan kan istället hur enkelt som helst omvända dem alla. Starka flickor behöver inget stöd, de är till för att stötta. Starka flickor behöver framförallt ingen förståelse, för de är stora nog att klara sig själva. Starka flickor får lov att tro på ödet, men måste samtidigt inse att man får vad man förtjänar. Starka flickor är kloka nog att förstå att lycka inte är något som kommer till en, utan något som man själv skapar. Starka flickor behöver inte berätta vad som är fel utan går och simmar istället.

När filmen var slut och vi skulle gå stortjöt jag. Hejdå, jag går och simmar nu !

Fan vad jag hatar Facebook, man kan ju verkligen hitta ALLT där...

Hon liknar farmor.

Fan vad jag är tacksam för Facebook !