Work shall set you free
Efter att ha varit borta i närapå sex veckor var det ångest jag kände kvällen innan det var dags att återgå till jobbet. De sex veckorna bjöd på både oro, insikt, avslappning och tristess. Jag ville inte återvända till att känna mig dum för att jag saknar information, bli utskälld för något som hände för en vecka sedan eller riskera att dras med i den negativa mentaliteten.
Väl tillbaka möts jag av båda mina arbetsledare, ett drogtest och en go kram. Dagen skulle inledas med en lugn tågfärd - istället upptäckte jag till min förvåning att jag ensam skulle ta hand om allt. Detta en minut innan avgång. Där hade vi brist på information ja. Konstigt nog brydde jag mig inte, jag var så glad över att vara tillbaka. Glad för att ha lyckats stöta på en hel hög av mina favoriter på kontoret under den tidiga morgonen. Det var minst sagt ett kärt återseende när jag fick min högtalartelefon i handen, jag viskade några väl valda ord till min älskling innan jag körde igång.
Det känns som evigheter sedan jag träffade alla underbara kollegor och jag stortrivs nu när jag äntligen får göra det igen! Märker inte av den negativa mentaliteten som jag befarade att möta. Egentligen var det inte alls särskilt länge vi var på väg till personalfesten och hade hur roligt som helst. De bästa :) Idag fick de bästa muffins. Jag tror på det där med att visa uppskattning och ställa upp för varann. Bra skit ! Dessutom fick jag en ursäkt att doppa bananen i chokladsmeten och bara frossa.
Det är konstigt. Hur vi lyckas klaga så mycket på något som får oss att må bra. Något som får oss att kravla oss upp ur sängen varje morgon, bidra till hur "allt flyter" och faktiskt göra något av våra liv. Jag menar inte att vi gör det mest meningsfulla i världen - men vi gör åtminstone något. Och för tillfället hade jag inte kunnat trivas bättre. Hör och häpna mina vänner - jag längtar till morgondagen som bland annat bjuder på jobb ! Som bekant så blir det ju vad du gör det till. Den här lilla lappen gjorde mig glad, nyfiken och förväntansfull. Hoppas att den positiva sinnesstämningen är här för att stanna !
Om du tycker att något saknas i din vardag, varför inte göra en ansträngning själv för att skapa det då?
// Mycket kärlek ! <3
Rykte?
slukar mainstream oss alla?
Hoppet om att göra intryck
"Frågan är ju då snarare varför jag har det här jobbet. I första hand är det säkerhet och i andra hand service." Jag försökte lyssna på allt som sades och just det här är det som fick mig att tänka efter mest. Varför har jag det här jobbet då?! Jo - det finns faktiskt en alldeles ypperlig anledning till det. Efter flera år på motsatta sidan så insåg jag hur mycket ett glatt tonfall, leende eller lite ögonkontakt kunde göra för min dag. Och det är därför jag har det här jobbet, för att komma åt chansen att göra andra människors dag lite bättre. Sen är det ju en helt annan sak ifall jag klarar det eller inte, men det är orsaken till att jag ville ha det här jobbet.
Ni har i varje fall gjort intryck på mig. Det som hände förra lördagen på jobbet var egentligen inte problemet, det är allt bakom - vilket var rätt så uppenbart i varje fall för mig. Många har varit jättegulliga och omtänksamma mot mig, trots att det egentligen inte var så farligt. Bara själva vetskapen om att det finns stöd att hämta fick mig att må bättre mycket snabbare. Det fick mig att inse att sånt här händer alltid, överallt, och går helt enkelt inte att komma ifrån. Medan tankarna om det som varit är ett avskilt, dock inte avslutat, kapitel. Klart att man kan tolka in sitt liv i alla situationer - men vad hjälper det? Blir det lättare att ta itu med det då? Nej.
En nagel i ditt öga?
Jag skriver ärligt, jag skriver rakt, jag skriver inte för att tillfredsställa dig eller ens din bild av mig. Som Goethe sa: När du ska skriva något, så be inte någon om råd. Det här är min verklighet, vill du inte ta del av den så låt bli att titta.
Att det pratas om min blogg har jag ganska svårt att tro - även om jag tar det som en komplimang. Det är ju det jag vill. Men på kontoret? Är det snarare inte i ditt huvud? ;)
Fallit
Så jag har officiellt fallit för honom. Inför en kollega, två förvånade resenärer och just det - ett välfyllt tåg... "AJ SOM FAN!" lät det när jag snubblade (eller vad jag nu gjorde) mellan perrong och fotsteg, för att slå i nedre delen av smalbenet till max. Svullet och ömt är två rättvist beskrivande ord. Skyller på att jag blev distraherad av det ovanligt vackra "tåget". Allt har ju både för- och nackdelar, och det här vackra fick mig att glömma mitt illamående och att jag höll på att spy. Något som snabbt påminde sig när jag lite senare försökte äta ett äpple. Ingen bra kombination ska jag säga er, äpplesyra och illamående...
En bra kombination är däremot seglare och morgontåg! :) Makes me smile
Men helt seriöst så ska jag följa min #1 som jag skrev den 27:e april: Ta dig tid att lära känna personen. Sen får vi väl se vad som händer. Men utan att lära känna någon så är det ju rätt svårt att avgöra exakt på vilken nivå intresset ligger.
Love is in the air
Jag har fått kärleksbrev. På jobbet. Där var en som ångrade att han inte tagit chansen (vilken chans undrar jag, men ändå =P), så därför skrev han till ledningen i ett försök att få tag på mig. Ledningen i sin tur skickade vidare mailet till driften - vilket betyder att the word is out ;) Men det är rätt trevligt ändå tycker jag. Gulligt! Samma dag fick jag en ros på stan och hade tre resenärer som log mot mig trots att jag låste dem ute. Jag låser inte folk ute för skojs skull om ni trodde det, men är tiden inne så är den. Ett finger på klockan och de nickade förstående. Hur underbart är inte det?! Folk som inser att livet inte hängde på det här.
Tänk er ett kärleksbrev på franska. Hade inte det varit guld just nu? :P
Drömjobbet !
En förvirrad Malin som har missförstått när hon börjar jobba och panikcyklar till jobbet... Ibland önskar jag nästan att jag hade bil ;)
En äcklig macka med senap i när jag var hur hungrig som helst.
En kille som snäser åt mig när jag försöker hjälpa honom till nästa tåg, då han kom försent till det förra.
En äcklig duva som bajsar på mig inne i Köpenhamn. Fick en väldigt konstnärligt vacker fläck på kjolen. Suspekt vit.
Med en panikcykling som start på dagen tänkte jag att det kan ju bara gå åt h*lvete... Men gissa om jag hade fel! Idag har varit min bästa dag på jobbet this far! Jag brukar aldrig skriva om hur mina dagar varit men den här dagen förtjänar verkligen att bli omnämnd! Värd att minnas eftersom känslan när dagen är slut brukar vara den motsatta.
På dagens första tåg fick jag applåder efter mitt utrop. Jag hade vunnit första pris ;) Enbart för att jag inte körde standard utan istället skojade till det lite. "Godmorgon alla glada och morgonpigga resenärer! Hoppas ni hade riktigt roligt ute igår, nu ska vi ta er hem efter en hård kväll - men jag är tacksam om ni väntar med att somna till efter jag tittat på era biljetter" Så himla roligt med feedback!
När tåget sedan vände i Ängelholm hade vi förvånansvärt många resenärer med oss, däribland min kompis storasyster. Även en kille längre bak som var duktigt full och pratade om att han skulle köra bilen hem från Hbg. Ingen bra idé tyckte jag! Gick förbi storasysterns gäng varpå killarna mittöver varandra på gången sätter upp händerna och ropar "high-five!" - självklart är jag på :P När jag sedan kommer tillbaka till han med bilen vill han också ha high-five och blir helt förstörd när han inser att han inte var först. "Vadå är du otrogen?" Helt galen ;P Hans kompis skakar hand med mig och tackar för turen när han går av tåget, och bil-killen själv gör detsamma - men slänger in en kindpuss också. Konstigt nog blev jag inte pissed.
I Helsingborg går en annan kompis storebror på. Han känner igen mig men fattar ändå inte riktigt vem jag är - lika dragen som alla andra på tåget med andra ord ;) Pratar lite med honom och sen när det är dags att gå av får jag dagens fjärde high-five ;)
Väl framme i Malmö träffar jag en av mina danska favoriter, Valle som är gift (?) med en sjykplejerske :P haha Jag o danska språket är väl inte direkt bästisar... Lite senare på dagen träffar jag Jeppe också, hans hår var borta så det var inte lika spännande som det brukar. Men att träffa sina båda mest omtyckta danska kollegor på samma dag - det är guld!
På tåget in till Köpenhamn hände väl inget sådär överdrivet häftigt, men det var rätt lugnt ändå. På vägen hem däremot fick jag först två gulliga tjejer som skulle till mina gamla hemtrakter så jag kunde ju lätt hjälpa dem rätt :) Hade även två killar i min egen ålder som satt på perrongen o åt, skulle tydligen med mitt tåg. De verkade ganska borta men var väldigt roliga. Blev bästis, favorit och framtida flickvän på ett ögonblick. Träffade en av dem på centralen någon timme senare då han sken upp som en sol när han såg mig och skulle ge kramar. "Jag kramas inte på arbetstid" var allt jag fick ur mig...
Sista tåget hem då: två killar som undrade ifall vi körde till Ängelholm - "självklart inte, men jag ska se vad jag kan göra för er skull" ;) Det får alltid resenärerna att le. Sedan kom ett gäng på tio heta, lagom-gamla killar som skulle med mitt tåg. Han ena började direkt viska och puttade bort resten, han var reseledare och resten visste inte riktigt vart de skulle. Sjukt roliga var dem! SJ's tågvärd var dessvärre en sur apa som bara ville bossa - orka, och tyvärr satt de i hennes del. Men jag lyckades ta mig dit, varpå min härliga grupp tystnade och den ena halvviskade "nu kommer hon". Sött. Sen började alla skratta och invaderade mig med frågor, ville ha med mig ut och ta kort.
Det har varit en helt underbar dag, en sådan dag som är orsaken till att jag ville ha det här jobbet. En social, uppskattande och rolig dag. En dag då jag hann i tid trots att jag tagit fel på när jag börjar. En dag när min äckliga macka gladde två hungriga kollegor. En dag, en mycket ovanlig dag, då resenären som snäste åt mig letade upp mig igen på centralen och bad om ursäkt. En dag då jag haft så många härliga resenärer att det där fågelbajset inte spelade någon roll!
Just det. För er som inte vet, så jobbar jag på tågen ;) I'm lovin it :P
Första dagen :)
Vi har fått en massa information och träffat många personer från företaget. Alla verkar så himla måna om de anställda och att allt ska gå rätt till. Raka motsatsen mot var jag jobbade förut alltså. Vår viktigaste instruktör är hur skön som helst! Han avslutar gärna med: "men det är roligt" och ger verkligen intryck av att mena det, även om det han precis sa är något i stil med att han blivit hotad - you gotta love that attitude! :) Det känns som om jag verkligen kommer trivas på det här stället.
Killen som intervjuade mig var förbi idag och var sådär okrystat trevlig precis som sist. Imorgon ska han träffa oss alla och prata lite med oss om sin roll på företaget. Det är något visst över honom, en speciell utstrålning och självsäkerhet. Det är en person som imponerar på mig, en person som jag avundas. Sådär vill jag också vara! Förvisso har jag inte en susning om hans negativa sidor och hur han är när man känner honom lite närmare - men av första intrycket att döma så har han imponerat. Det var det många som gjorde idag, främst för att de är så hjälpsamma och trevliga ! :)
En sak jag tänkt på hela dagen är att många som presenterat sig från företaget har fäst sin blick på mig. Det beror främst på en sak: jag lyssnar. Det syns att jag lyssnar, jag nickar och gör miner för att visa att jag hänger med. Jag är intresserad av det dem säger, antagligen är det den främsta orsaken till att jag lyssnar så aktivt. Många andra omkring bordet satt och gäspade, tittade bort eller stirrade stint framåt. Så jag har vissa fördelar, trots att jag är yngst och uppenbarligen minst till växten ;)
Jag har varit ganska orolig över att vara minst, rädd för hur mina kollegor ska se på mig men framförallt för hur mina framtida kunder ska se på mig. Kommer de respektera "den lilla tjejen" och kommer de överhuvudtaget höra mig när jag närmar mig? Jag hoppas att det här är saker som jag märker fungerar efterhand och blir nöjd med. Fast det känns bra att redan idag märka att jag har några fördelar som i mina ögon överväger nackdelarna. Försök finna de positiva sakerna och fokusera på dem istället för att stirra er blinda på era mindre bra egenskaper.
Ungern på onsdag ja,,, det som inte blev av. Idag har jag haft fyra missade samtal därifrån och inte vågat svara för jag har vetat att jag måste göra personen ifråga väldigt besviken. Till sist tog jag mod till mig och svarade. Jag valde att prioritera på det här sättet - välja mitt drömjobb framför en resa - så då får jag tusan stå för det också. Det är absolut inget jag ångrar och jag skulle alla gånger göra om det, oavsett hur det här går i framtiden, för det här är min chans på min dröm. Istället för att gömma mig, eller ge en massa onödiga förklaringar och ursäkter (vilka verkligen inte behövs i det här fallet), så förklarar jag läget och tar itu med konsekvenserna och reaktionen. Så här fick det bli den här gången helt enkelt!
Eufori
"Va? Menar du allvar?" Fötterna åker hårt ner i marken och stannar abrupt cyklen jag åker på vilket antagligen förvånar min kära broder som råkar vara den som cyklar. Jag hoppar av pakethållaren, vilket gör min rumpa väldigt glad, och börjar irra runt på trottoaren. "Fy vad fräsigt!"
Vad är det som har hänt då? Vi ska kanske börja från början. I oktober förra året var jag på ett informationsmöte om ett nytt företag som ska starta 2009. Ett företag som erbjuder mitt drömjobb. Just då fanns det ingen plats för mig på deras nuvarande företag, men jag uppmanades höra av mig innan årskiftet. Givetvis glömde jag det och när jag väl hittade mina papper skämdes jag lite för mycket för att höra av mig. Jag kände mig oseriös som arbetssökande, för jag hade ju glömt bort dem... Efter någon vecka skickade jag iallafall in en ny ansökan och nämnde att vi varit i kontakt tidigare, men inget om årskiftet och mitt misstag. När fyra veckor gått började jag undra om de överhuvudtaget läst mitt mail. Bara efter några dagar fick jag ett samtal där kvinnan i andra änden undrade om det stämde att jag skickat in en ansökan och ifall jag hade körkort (och tillgång till bil). Jisses vad jag blev till mig! Jodå - allt stämde ju, så jag kallades till intervju en vecka senare. En vecka senare var igår. Igår vid ett var jag mer nervös än jag varit på många år. Till och med illamående. Jag fann inte orden och föll tillbaka på idiotiska ord som "liksom" och "asså". Åtminstone kändes det så. Runt fem ringde mobilen, men jag hade svårt att få upp den och när jag väl lyckades så råkade jag avvisa samtalet... Dagens omständigheter fick mig att ringa upp detta okända nummer. Gissa om jag är glad för det! Fyra timmar efter min intervju fick jag veta att jobbet är mitt. På fredag är det dags för hälsoundersökning och på måndag börjar jag jobba. Fattar ni?! På måndag !!! Det är helt galet. När det väl började hända saker gick det ju hur fort som helst att få det här jobbet som jag tjatat om i flera år...
Det blir inget Ungern för mig alltså. Men vad är en vecka i Ungern jämfört med chansen att äntligen få prova på mitt drömjobb? Det var en lätt sak att prioritera. Jag trodde att alla föräldrar ville att deras barn skulle sätta jobb överst på sin "to do-list" men mor verkade inte överförtjust i att jag låter resan gå till spillo. Nästan 800 kr som bränner inne, men återigen - vad är det jämfört med mitt drömjobb? Det var ett lätt beslut!
Efter intervjun åkte jag till min bror i Lund och gjorde stan med honom :) Hans galna kompis, den kända göteborgaren gjorde oss senare sällskap. Riktigt kul typ! Han fick mig att inse att jag ibland kan missförstå mig själv, hur det hela går till är oklart. haha! Det var när vi (de) cyklade hem från stan som min mobil ringde och jag fick anställning :) På ICA tog vi oss en rejäl shopping-spree eftersom de dagen efter skulle ha stängt och det kan ju faktiskt vara jobbigt att gå till någon annan butik än ICA. Vi lagade alla tre en god middag ihop för att sedan gå på tårtkalas. Väl där märkte vi att tårtan på något mystiskt sätt antagit formen av chokladkaka. Eller var det chokladtårta utan grädde? Äsch, god var den iallafall! Den rike mannen från norrland hade gjort sig besväret att baka en banan-chokladtårta med 1 kg strössel på, vilken inte heller var helt fel :) Födelsedagsbarnet som är en fager tös från Bohuslän (?) fick sällskapspelet Rappakalja EXTREME av norrlänningen och hans flickvän. Hon fick en signerad EMD-singel av min bror, badbomber av mig och en imponerande kökskniv av sin pojkvän (den galne göteborgaren). Jag kom fram till att vi nu förberett det perfekta cutting-scenariot. När hon kryper ner i badet så sätter någon på EMD och hon har inget annat val än att börja skära sig själv. Göteborgaren påpekade att han faktiskt köpte "Ebbas stil" också, vilket ytterligare skulle spä på viljan att skära sig - även om han var väldigt stolt över att Ebba också är från Göteborg. Han klargjorde även att "ingen present är god nog om man inte kan ta livet av sig med den!"
Dagen var underbar, riktigt rolig och en viktig vändpunkt i mitt arbetsliv (och för mina drömmar). Jag är glad att jag spenderade den med min bror.
Jobbintervjun
Skakig och illamående tog jag mig dit. Företaget ligger precis brevid centralstationen, men inte tusan hittade jag för det! Som tur var hade jag räknat med att tåget skulle bli försenat (ironiskt nog) och var i staden redan 30 min innan det var dags för intervjun. Så jag hade tid på mig att hitta ingången, eller ja - den rätta ingången. Men oj vad pirrigt det var!
Kläderna jag hade på mig var mina svarta "platta" (alltså utan klack) vinterstövlar med snörning, mörkblå jeans, en vit/grå-blå randig blus med knyt i midjan och en svart kofta med knappar. Inget utstickande alltså, men fortfarande något som matchar deras dresscode. Ett par pärlörhängen var de enda smyckena jag hade. Sminkningen var diskret men fräsch och håret var utsläppt. Det kändes helt rätt, men tyvärr var det ju inte bara kläderna som räknades... Detta var min första jobbintervju någonsin och jag var allt annat än förberedd på vad som kom!
* Berätta om dig själv?
* Berätta om dina tidigare anställningar?
* Vad gör du på fritiden?
* Vad vet du om vårt företag?
* Säg tre positiva saker om dig själv?
* Säg tre negativa saker om dig själv?
* Vad skulle du vilja utveckla hos dig själv?
* Hur hanterar du det om någon inte följer reglerna?
* Om någon ställer sig och skriker på dig?
* Vad skulle din nuvarande arbetsgivare säga om vi ringde dit och frågade om dig?
* Är du fredags- och måndagssjuk?
* Vad gör du om 3 år?
* 5 år?
* 10 år?
* Varför skulle du passa till det här jobbet?
* Vad skulle du tillföra vårt företag?
* Var du duktig i skolan?
* När kan du börja jobba?
* Hur hanterar du stress?
* Tycker du om att ge andra människor information?
* Har du några frågor?
Egentligen vet jag inte om det kanske är en fördel att som jag komma helt oförberedd, eller att komma med intränade svar. Det måste ju verka ärligare när man tvingas tänka efter och flummar lite. Tänk att svara på en fråga direkt utan att tveka - för mig skulle det ge ett lite fejkat intryck. Det var fler frågor de ställde med jag minns inte alla - tänkte bara att jag lägger ut några här så andra lika ovana som jag kan få ett humm om vad det handlar om.
När jag i slutet av intervjun försåg dem med mina betyg blev dem mållösa. "Nu känner jag mig riktigt dum" säger tjejen och fortsätter sedan med ett uppmuntrande/anklagande "du kan ju bli vad som helst!" precis som om hon har svårt att förstå varför jag vill ha just det här jobbet. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag vill ha det här jobbet - det började intressera mig för flera år sedan och det har byggts upp med tiden. När jag väl bestämde mig för att sikta efter det här så fanns det inget annat jobb jag ville ha egentligen.
Frågorna gjorde att vi kom in på mycket annat, som träning och huruvida jag låter yta eller bekvämlighet gå först. Det är bara att ta en titt på mina vinterskor så har ni svaret ;) Jag fick tipset att köpa mig ett par Ecco-skor inför arbetet. Det var två personer som intervjuade mig - en tjej och en kille, båda mellan 20-30 år. Några saker killen sa hintade om att jag skulle få jobbet medan tjejen var mer svårläst. Nervöst var det iallafall!
Drömjobbet
Efter att jag hörde företagsnamnet fick jag minst sagt behärska mig själv för att inte låta min bubblighet höras för mycket. Men när jag fick veta att jag är officiellt kallad till intervju för drömjobbet kunde jag inte annat än överlyckligt mitt i allt säga "ååååh vad roligt!". Hoppas att hon inte tror att jag är helt knäpp. Vårt samtal varade inte mer än fem minuter, medan den där otroliga glädjen och bubbligheten satt kvar minst tio gånger så länge. Jag log sådär fånigt dumt, skrattade för mig själv, sjöng, visslade och var hur glad som helst. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Trots att det "bara" är intervjun jag klarat mig till så känns det ändå hur stort som helst! Jag är ett steg närmre mitt drömjobb för tusan :)
Några timmar senare kände jag mig hur vilsen som helst. Vad har man på sig på en arbetsintervju? Vad jag ska säga är jag inte så orolig för, den delen brukar ju fungera bra för mig. Fast lite bakgrundsfakta om företaget hade nog inte varit fel. Kanske fundera över vissa saker så jag inte bara flummar ut ett svar. Problemet kvarstår - what to wear?
