Rykte?

Nej, det är snarare ett faktum. Bekräftat och allt. Nu behöver jag åtminstone inte reflektera över sanningsvärdet. Bara verkligheten. Vad gör man, när man vet att allt kommer bli upp och ner om mindre än två månader? När man vet att det finns förpliktelser som redan nu måste genomföras. Till vilken nytta? Ingen. Allt för dem inget för oss. Tack.



slukar mainstream oss alla?

Blah

Jag är trött fast jag sover.

Jag är hungrig fast jag äter.

Jag är ensam fast jag är omringad.

Plikter vart jag än ser, tvång och måsten. Hinder.

Det är för mycket som händer just nu. Planering hit och dit, rykten till höger och vänster.

Det är okej att må dåligt, det vet jag. Men... Det är skillnad.

Känner att jag inte har något att tillföra just nu.

Vill göra något, vill umgås, vill träna.

Orkar inte.

Måste andas!


tom?

Akuttandvård

är något av det mest meningslösa jag varit med om!

För er som aldrig hört talas om det är det en tandläkare som har "jour" för ett större geografiskt område under helgen. Ifall något skulle hända, t.ex. en tandflisa åker av (vilken är viktig att få plats inom kort tid för att det ska ens vara möjligt) eller något annat som tvingar patient till akut tandläkarvård. Förvisso tar de äckligt höga avgifter (som om inte tandvård redan kostar tillräckligt mycket)... Mellan klockan 10-13 på lördagar och 10-12 på söndagar. Då är det okej att behöva akut vård. Händer det under någon annan tidpunkt är du körd. Det finns inte någon som hjälper dig. Suck it up!



En sak som jag verkligen inte förstår är att det kostar upp emot 5000 kr att dra ut en visdomstand. Det är inte ditt fel, det är ingen annan som gett upphov till skadan och många behöver just den operationen. Kanske är det precis därför det är så dyrt - efterfrågan finns och de vet att pengarna kommer rulla in, för tandvärk är inget man vill gå med... Jag kommer efter den här helgen definitivt skaffa försäkringen Stor i käften genom Folktandvården. För en mindre månadsavgift är all din tandvård betald (även akut sådan). Eller ja, åtminstone skulle det bli så för mig - för jag har aldrig haft hål :) Har du däremot tidigare haft problem med din munhälsa kan månadsavgiften bli så stor som 1110. Inte fullt så roligt. Och allt annat än rättvist.



Min tandvärk började så smått i onsdags och blev sedan värre för varje dag. Kulmen nåddes i lördags, vilket kan ha att göra med mitt alkoholintag under fredagen, det faktum att jag pratade väldigt mycket eller att jag inte tagit värktabletter på länge. Med sprit som ska ut ur kroppen och ingen smärtlindring så var det riktigt jobbigt. Å andra sidan har jag ändå haft feber sedan i torsdags. Ena stunden fryser jag och nästa svettas jag floder. Det går inte att tugga mat på höger sida i munnen och käken spänner/spränger konstant. Tandkött, kind och gom är svullet, ömt och irriterat. Inte så värst hungrig eller sugen på att stoppa något i munnen eftersom det gör mer ont då. Dåligt med matintaget med andra ord. Det gör ont att sätta på lypsyl (då jag drar läpparna mot varann), spotta (då jag dels använder muskler i munnen och läpparna formar ett o) och snyta mig (då det av någon anledning bildas luft mellan läpp och tandrad. Jag är väldigt trött och hängig. Känner mig förvirrad (mer än vanligt :P) och har svårt att hänga med i samtal för att munnen gör så ont. Kan inte fokusera. En annan sak som det här onda orsakar är ett sämre humör och en negativ inställning. Och det gillar jag inte! Var helt övertygad om att det var visdomstanden.

Läget blev lite bättre i söndags, då jag var ensam hela dagen och använde därmed knappast munnen. Att det gör ont att prata kom jag inte på förrän på kvällen då jag gjorde just det i över en timme. Men det är sånt man får ta. Det gjorde ju ont i vilket fall, så lite extra smärta dör jag inte av ;) Igår var det besök hos tandläkaren vilket orsakade hemsk smärta i munnen - gapa, dra och slit... Det var inte visdomstanden. Suck it up! Blev extra glad över att jag skippade akuttandvården i söndags. Sjukt otrevliga var de där också, ingen jag skulle ha förtroende för! Min tandläkare är bättre. Spenderade hela dagen med mysigt folk och var rejält trött och öm när jag kom hem vid sju på kvällen...



Gick till "vanliga" doktorn också idag som tog fyra rör blod och återkommer med lite svar på torsdag. Dessvärre fick jag värsta blåmärket i armvecket och har verkligen jätteont i vänstra överarmen. Trots att jag redan visste att hela kroppen var angripen av det här så trodde jag inte att det skulle bli en sådan reaktion på ett litet nålstick. Går inte att lyfta något tyngre än ett tomt glas och att hålla i kanten på en tallrik fungerar bara en kortare stund - sedan blir musklerna slutkörda.

Bajs bajs bajs bajs bajs.

Aga

Det skrämmer mig. Jag tycker inte att man slår sina barn för att uppfostra dem. Punkt.

Hörde att något bankade i min ytterdörr, så jag gick dit och utnyttjade mitt titthål. Det var mina grannar som höll på att ställa in saker i förrådet. Vet inte riktigt om de bar saker och råkade snubbla eller ifall det var pappa som puttade in min sötaste lilla granne i dörren. Han slet runt henne, hade ett väldigt aggressivt kroppsspråk och skrek en massa. Ser hur han trycker in henne i förrådet och stänger dörren bakom dem medan hon börjar skrika. Vad i helvete!!!



Öppnar snabbt ytterdörren och ropar "Hallå, vad händer?!?!??!" varpå pappa öppnar dörren igen och ursäktar sig för att de smällde in i min dörr. Som om det skulle vara problemet, snälla! Jag sa inget om det jag sett utan stod bara kvar. Pappa och min favorit stökade på inne i förrådet med att få in alla grejer medan jag stod i korridoren och pratade med lillebror på cykeln. Stod kvar i åtminstone tio minuter tills jag hörde att deras tonläge lugnat sig och det kändes safe att stänga dörren och gå in igen. Jag vet inte, vad gör man egentligen?!

Tog ett steg in i förrådet och fångade pappas uppmärksamhet. Sa att det inte gör något ifall de råkar stöta i min dörr, och att han inte behöver bli arg på barnen för det. Gick in till mig igen och lät de fortsätta med sitt i förrådet. Jag vet inte, sitter här med en riktigt obehaglig känsla. Vad vet jag om vad som händer just nu, hemma hos dem? Han blev säkerligen inte överlycklig av det faktum att jag kom ut mitt i hans "uppfostran"... Så fan heller, det där var inte ens lite smisk eller aga - det där var slå på allvar! Så det där var inte att tänja lite på gränserna eller ha en annan syn på rätt och fel, det där var bara FEL! Skulle inte förvåna mig ifall han slår frun också...

Han får mer än gärna tycka illa om mig och anse att jag la mig i. Det gjorde jag ju. Fast det är okej med mig, det var mitt eget val. Jag är inte hans dotter som är tvungen att vara där och inte kan välja när hon vill riskera att bli slagen. Jag valde att ta den risken, för jag är inte typen som sitter kvar och låtsas som ingenting! Glöm det.

RSS 2.0