Äkta
"Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth."
Ordstävet ovan är ett av de viktigaste jag vet. Tyvärr är det desto svårare att anamma. Faktum är att det var Mark Twain som först sade detta, vilket förvånar mig enormt mycket. Varför vet jag inte riktigt, fördomar som vanligt väl.
I vilket fall så var göteborgarna från igår så oerhört genuina. De verkade ha så himla roligt, precis så som det ska vara. Ogenerad gick den ena killen ut i hotell-lobyn i lång peruk och kort vit klänning med bröst. Jisses vilket starkt första intryck han gjorde på mig! Det imponerade. I mitt förra inlägg skrev jag i slutet: "Jag erkänner att jag släppte honom nära. Jag erkänner att jag saknar närheten. Jag erkänner att det var SÅ värt det!" I rättvisans namn får jag nog göra ett tillägg där: Jag erkänner att jag fäst mig. För ovanlighetens skull ska jag inte lägga till några förminskande ord som lite, kanske eller nog.
Majoriteten av detta killgäng var trevliga, hjälpsamma och framförallt roliga. Också pratade de ju göteborgska vilket bara det gör allting lite roligare :P En av killarna morrade i mitt öra och nafsade på mig upprepade gånger vilket orsakade en rysning genom min kropp. En (ovan och sedan länge bortglömd) rysning av välbehag hur udda det nu än må låta. Samtidigt lekte vi klapplekar och han döpte om mig till Emelie. Fast egentligen är det väl inte mer än rätt med tanke på att jag gav honom ett tjejnamn... En annan fick hjälpa mig över gatorna hela tiden eftersom jag väntar på grönt ljus medan resten glatt traskar på oavsett. Tog min hand och ledde mig över.
Jag försökte få dem att förstå att det var helt fel åldersgränser för oss en dag som igår i en stad som vår - men de var inte så intresserade av att höra på en party-pooper. Väl nere i stan så var det bara ett enda ställe som fungerade för oss, så det fick vi ju ta. Killarna pratade med andra - både killar och tjejer. De dansade glatt på, både seriöst och oseriös fuldans som är det bästa jag vet. I Helsingborg hör det inte till det vardagliga att ett gäng killar dansar booty-dans med varandra eller står och löjlar sig på dansgolvet. Här är alla så äckligt stela och rädda för att sticka ut ur mängden... Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det tidigare. Göteborgarna påpekade ständigt hur mycket bättre det är där uppe och vi får väl se - för åtminstone jag planerar att testa dem.
Jag och min kompis missade bussen hem, eller missade kan man väl inte riktigt säga eftersom vi inte kunde ha brytt oss mindre om den attans bussen. Vi tog taxi till höger och vänster vilket definitivt inte hör till det vardagliga för mig. Det här var en väldigt sent påtänkt och kort kväll, lite smått kaotisk pga små missöden - men det var utan tvekan en av de roligaste kvällarna ute jag haft för det var så spontant och öppet. Inget var fel och alla var lika viktiga. Göteborgarna såg det som en självklarhet att vi skulle följa med dem in på hotellet sen, inget snack om saken. Jag kände mig lite obekväm till en början eftersom jag inte hade några som helst saker med mig, inte kände killarna så väl och framförallt fasade för ifall lite närhet skulle ge mersmak. Jag får låna en tröja och ett par shorts att sova i och det är plötsligt så "hemma" fast vi egentligen inte känner varandra. Min kompis kunde inte sova utan sprang runt med en kille på hotellet hela natten och ockuperade bastun och en del annat. Så himla go stämning - här gällde det inte att vara så fin som möjligt, eller göra "rätt" - här skulle man ha roligt!
En sak som jag inte tänkt på förut men som faktiskt förvånar mig mest är att varenda en av dem såg så "mode-snygg" ut, men samtidigt var det de härligaste killarna jag träffat! Bye bye fördomar. Jag kanske borde skippa min teori om att (tidnings-)snygga människor oftast är otrevliga medan medium-människor är så himla trevliga. Hur många gånger ska jag bli bevisad motsatsen innan jag släpper min teori? Det känns som att det är dags nu. Det är väl inte bara fula människor som ska dra nytta av uttrycket "det är insidan som räknas"? Likväl ska jag väl ge snygga människor en chans att visa sin personlighet innan jag dömer ut dem!?
Kort sagt: jag är imponerad av göteborgarna!
