I'm Yours
Första gången jag hörde den var faktiskt som soundtrack till en film. Jag fastnade direkt. Det var två år och några hundra låtar sedan... Förra sommaren hade Jason Mraz sin första officiella Sverigekonsert och jag åkte på festival (tro det eller ej) för att få höra honom live. Alla kände till just denna låten och slug som han är sparade han det bästa till sist. Det var riktigt bra, han sjöng den i en helt annan version än vad jag hört med honom förut. Mycket lugnare och enormt mycket mer känsla och svammel. Tidigare föredrog jag faktiskt covern av Sebastien Gomez (som dessvärre försvann från YouTube), men när Mraz drog ner på tempot så blev det också bra. Alldeles nyss såg jag videon för första gången. Den enda videon, den nya videon. Det var på tiden! Videon med en bättre version av låten än den jag först hörde - mer lik live-versionen. Oavsett vilken version låten spelas i så fyller den mig med kärlek och värme.
Det som egentligen förvånar mig mest, är att han inte har någon brud som huvudperson i videon. Förvisso borde det inte förvåna mig med tanke på vilken skön dude Mraz alltid verkat vara. Ovanligt är det iallafall. Glädjande! Videon är precis så soft som den enligt mig ska vara till den här underbara låten. Jag menar - istället för att sliska sig med en brud och visualisera varenda ord i låten så har Mraz tagit tillvara på känslan som låten förmedlar. Han är livets, eller livet är hans, och det är just det han upplever också. Livet och inte ett tillfälligt kärlekskapitel. Varför gör inte alla så? Istället för att hänga upp sig vid en person eller en period så borde fler hänge sig åt livet och ödet. Låta bli att hänga upp sig på triviala saker och materiella ting. Ta tillvara på varje dag och alla chanser man får till något bra...
Tack !
