Transexualitet
Jag förstår personer som inte trivs i sin kropp. Säkerligen har vi alla hört uttrycket: "Man vill alltid ha det man inte kan få" -men om man faktiskt kan få det då? Det är ju bara naturligt att vilja göra något åt saken, för om man inte trivs i sin egen kropp - den man lever i och med varje dag - hur ska man då kunna trivas i vardagen? Jag menar världen idag är sjuk, nyfödda räddas trots att de har oddsen emot sig, individer lever med anorexia eller fetma och för att gå till det extrema: majoriteten använder smink, hårfärg eller stylingprodukter... "Det handlar ju inte om att man inte trivs med sig själv" muttrar många av er nu, och nej det gör det kanske inte, men det handlar om att man vill förbättra det man har och vara sitt bästa själv.
En känsla av att man fötts i fel kropp, att man egentligen saknar en penis eller ett par bröst det förstår jag också. I mina ögon är det samma princip - man trivs inte i sin kropp och vet hur man hade velat ha det. Nu finns också möjligheten att göra något åt det och förhoppningsvis även omgivningens acceptans. Att omgivningen accepterar beslutet är givetvis en irrelevant faktor eftersom ett könsbyte är något man gör för sin egen skull. Omgivningen må ha accepterat den man varit hela sitt liv förut, men det handlar om att man ska acceptera sig själv och det är i varje fall i mina ögon långt mycket viktigare än vad omgivningen tycker.
Alla tvekar nog någon gång i livet över sitt utseende eller sin sexuella läggning. Det har jag gjort i varje fall. Jag älskar det faktum att världen blivit mångsidig, att det finns hetero, homo och bi. Från den äldre generationen finns det många som har svårt att förstå hur två av samma kön kan attraheras av varandra och framförallt varför de ska leva ut det. Jag har hamnat i många diskussioner angående just detta och mitt sätt att se på saken börjar bli allt mer klar. Min morfar sa att det är mot naturen. Det håller jag verkligen inte med om - för vad är mer naturligt än att följa sina känslor? Dock måste jag erkänna att det rent biologiskt är fel - två av samma kön kan inte fortplanta sig tillsammans. Men då har vi tagit det till en helt annan nivå, då är frågan snarare existentiell. Vad är meningen med livet? Att fortplanta sig och se till att mänskligheten lever vidare? Att leva livet fullt ut, ta vara på alla möjligheter och göra det som känns rätt för en själv? Finns det någon mening med livet? Ni förstår väl, ska vi prata biologiskt sett så handlar det helt plötsligt om en annan sak. För mig är kärlek vad kärlek är. Det är diffust. Det handlar inte om kön. Det handlar inte om medgivande. Det handlar inte om tidsramar. Det handlar om instinkt, magkänsla, välmående och framförallt acceptans.
När jag tittade på Oprah idag var Thomas Beatie med. Världens första gravida man. I hans egen artikel [http://advocate.com/issue_story_ektid52664.asp] kan du läsa historien. Jag förstår personer som utseendemässigt inte trivs i den kropp de har, men samtidigt vill behålla sina genitalier. Det är för mig en stor skillnad på att låta någon karva i det yttre och det inre. Kanske vill man först vänja sig vid det yttre innan man tar det där sista steget till ett definitivt könsbyte. Hormoner är en helt annan sak, då sker det successivt, både kropp och själ hinner vänja sig vid förändringen. Vad jag däremot inte förstår är att Thomas inte bara ville behålla sina genitalier utan även hålla fast vid möjligheten att en dag skaffa barn. För mig känns det som att äta kakan men ändå ha den kvar. Alla kan skaffa barn, men kvinnor är de enda som verkligen kan föda det. Rätta mig om jag har fel, men Thomas känner att han är en man. Och nej, det handlar inte om att definiera vad som är normalt eller inte - det handlar om vad som är biologiskt möjligt. I varje fall för mig. En man kan inte föda barn. Punkt.
Det här är något som intresserar mig, något som jag vill ha koll på och förhoppningsvis en dag förstår ännu bättre än jag gör idag. Jag lärde mig en sak idag som jag inte hade en aning om förut. De nämnde det på Oprah och jag kände mig tvungen att googla det - det var ett sorts äcklat intresse, som stannade kvar även när jag hittade bilderna. Thomas hade nämligen fått en penis. Inte med hjälp av implantat, utan den hade växt ut. Tydligen växer klitoris och får formen av en penis när en kvinna äter testosteron. Klitorishättan finns kvar som en sorts förhud och penisen är inte i samma position som hos en man. Vi pratar inte om någon dunderkuk här, det handlar om 5-6 cm. Testiklar finns inte, men de går att operera dit liksom penisen går att operera till rätt position. Det ser bara fel ut, min hjärna vill inte ta in det för det är något som aldrig skymtats förut. Återigen handlar det verkligen inte om vad som är normalt utan vad som är (åtminstone i naturen) biologiskt möjligt. Men det fascinerar mig och det är inte något jag vill bli äcklad av att se, jag är nog bara ovan. Här följer en bild, tänk dock på att det här är FtM-transexuella personer som har genomgått operation för att få penis till "rätt" position och en av dem har plastikopererat dit testiklar. Jag vet inte om det är något som ni har reflekterat över, men penis är omgiven av mjukhet. Det beror på att penisfästet sitter mycket längre in än vad som syns, vilket jag tycker är mer tydligt på dessa personer än på killar som är födda med penis. Bilderna är funna på http://marcibowers.com/grs/ftmoutcomes.html där det också finns fler.
En känsla av att man fötts i fel kropp, att man egentligen saknar en penis eller ett par bröst det förstår jag också. I mina ögon är det samma princip - man trivs inte i sin kropp och vet hur man hade velat ha det. Nu finns också möjligheten att göra något åt det och förhoppningsvis även omgivningens acceptans. Att omgivningen accepterar beslutet är givetvis en irrelevant faktor eftersom ett könsbyte är något man gör för sin egen skull. Omgivningen må ha accepterat den man varit hela sitt liv förut, men det handlar om att man ska acceptera sig själv och det är i varje fall i mina ögon långt mycket viktigare än vad omgivningen tycker.
Alla tvekar nog någon gång i livet över sitt utseende eller sin sexuella läggning. Det har jag gjort i varje fall. Jag älskar det faktum att världen blivit mångsidig, att det finns hetero, homo och bi. Från den äldre generationen finns det många som har svårt att förstå hur två av samma kön kan attraheras av varandra och framförallt varför de ska leva ut det. Jag har hamnat i många diskussioner angående just detta och mitt sätt att se på saken börjar bli allt mer klar. Min morfar sa att det är mot naturen. Det håller jag verkligen inte med om - för vad är mer naturligt än att följa sina känslor? Dock måste jag erkänna att det rent biologiskt är fel - två av samma kön kan inte fortplanta sig tillsammans. Men då har vi tagit det till en helt annan nivå, då är frågan snarare existentiell. Vad är meningen med livet? Att fortplanta sig och se till att mänskligheten lever vidare? Att leva livet fullt ut, ta vara på alla möjligheter och göra det som känns rätt för en själv? Finns det någon mening med livet? Ni förstår väl, ska vi prata biologiskt sett så handlar det helt plötsligt om en annan sak. För mig är kärlek vad kärlek är. Det är diffust. Det handlar inte om kön. Det handlar inte om medgivande. Det handlar inte om tidsramar. Det handlar om instinkt, magkänsla, välmående och framförallt acceptans.
När jag tittade på Oprah idag var Thomas Beatie med. Världens första gravida man. I hans egen artikel [http://advocate.com/issue_story_ektid52664.asp] kan du läsa historien. Jag förstår personer som utseendemässigt inte trivs i den kropp de har, men samtidigt vill behålla sina genitalier. Det är för mig en stor skillnad på att låta någon karva i det yttre och det inre. Kanske vill man först vänja sig vid det yttre innan man tar det där sista steget till ett definitivt könsbyte. Hormoner är en helt annan sak, då sker det successivt, både kropp och själ hinner vänja sig vid förändringen. Vad jag däremot inte förstår är att Thomas inte bara ville behålla sina genitalier utan även hålla fast vid möjligheten att en dag skaffa barn. För mig känns det som att äta kakan men ändå ha den kvar. Alla kan skaffa barn, men kvinnor är de enda som verkligen kan föda det. Rätta mig om jag har fel, men Thomas känner att han är en man. Och nej, det handlar inte om att definiera vad som är normalt eller inte - det handlar om vad som är biologiskt möjligt. I varje fall för mig. En man kan inte föda barn. Punkt.
Det här är något som intresserar mig, något som jag vill ha koll på och förhoppningsvis en dag förstår ännu bättre än jag gör idag. Jag lärde mig en sak idag som jag inte hade en aning om förut. De nämnde det på Oprah och jag kände mig tvungen att googla det - det var ett sorts äcklat intresse, som stannade kvar även när jag hittade bilderna. Thomas hade nämligen fått en penis. Inte med hjälp av implantat, utan den hade växt ut. Tydligen växer klitoris och får formen av en penis när en kvinna äter testosteron. Klitorishättan finns kvar som en sorts förhud och penisen är inte i samma position som hos en man. Vi pratar inte om någon dunderkuk här, det handlar om 5-6 cm. Testiklar finns inte, men de går att operera dit liksom penisen går att operera till rätt position. Det ser bara fel ut, min hjärna vill inte ta in det för det är något som aldrig skymtats förut. Återigen handlar det verkligen inte om vad som är normalt utan vad som är (åtminstone i naturen) biologiskt möjligt. Men det fascinerar mig och det är inte något jag vill bli äcklad av att se, jag är nog bara ovan. Här följer en bild, tänk dock på att det här är FtM-transexuella personer som har genomgått operation för att få penis till "rätt" position och en av dem har plastikopererat dit testiklar. Jag vet inte om det är något som ni har reflekterat över, men penis är omgiven av mjukhet. Det beror på att penisfästet sitter mycket längre in än vad som syns, vilket jag tycker är mer tydligt på dessa personer än på killar som är födda med penis. Bilderna är funna på http://marcibowers.com/grs/ftmoutcomes.html där det också finns fler.
Kommentarer
Postat av: Pontus från Jönköping
Skärpning! uppdatering! För övrigt är alla som byter kön inte genomsnittliga och lagom...
Postat av: Malin
Pontuspappan! Klart det blir uppdatering när det är Du som ber om det ;)
Förstår dock inte ditt "genomsnittliga och lagom" - menar du att det finns dem som skaffar riktiga dunderkukar?? :P
Trackback
