Karma
Jag hade turen att bli insläppt i en okänd människas hem för inte så länge sedan. Karma, tänkte jag först. Underbara människor, fastslog jag snabbt. Karma? Ödet.
Jag tror på ödet. Inte på att allt är förutbestämt, men på att allt har en mening och händer av en orsak. Ett större syfte än vad vi kanske förstår. Tron på att allt har en mening och händer av en orsak leder till tron på karma. Karma är nästan ett måste i en värld som denna. Med så mycket press, krav och materialism är det skönt att få tro på en god kraft också. Precis som med religion så finns det inget egentligt bevis på att min tro är sann, men det får mig att känna hopp och mening. Mening med att fortsätta vara en omtänksam människa, mening med att försöka leva efter den gyllene reglen "Så som du vill att andra ska vara mot dig ska du också vara mot dem".
Idag fick jag tesen "Människor är i grunden själviska och individens handlingar styrs av jakten på personlig vinst" slängd framför mig. Vid en första anblick kan det låta väldigt pessimistiskt. Jag måste erkänna att jag faktiskt har tänkt tanken att vissa aldrig gör något om de inte själva tjänar på det. Sånt är livet, vissa är egoister helt enkelt. Men tänk efter nu. Vad är grundtanken i begreppet karma? Dina goda handlingar ger dig utdelning senare i livet. Det måste ju betyda att karma är en del i jakten på personlig vinst. Tesen han lagt framför mig blev väldigt intressant när jag blandade in karma i det hela. Plötsligt känns karma inte längre så altruistiskt - det är ju höjden av själviskhet, förklätt till omtanke. Du är omtänksam nu i förhoppningen att någon annan är omtänksam mot dig sen.
Du är alltid trevlig när du möter någon för första gången. Du ger mat till mannen som ber om pengar. Du skyddar och hjälper alltid den svage. Du frågar hur det är med tjejen som sitter ensam på en bänk och storgråter. Du släpper in två relativt okända vilsna killar i ditt hem, ser till att de får mat i sig och hjälper dem att lösa sina problem. Omtänksam, eller i förhoppning om att själv bli bemött på samma sätt? Troligen både och. Han har teorin att vi gör osjälviska handlingar för att hålla oss på plussidan hos andra så att vi kan fortsätta dra nytta av relationen. Att vi inte vill investera mer i en relation än vi är villiga att förlora, och förväntar oss att vinna. Det låter ju som karma (om än lite hårt uttryckt), i en specifik relation.
Fast jag vill faktiskt skilja på egoism och själviskhet. För mig är själviskhet att tänka på sig själv och sitt eget välmående, men inte tvunget sätta sig själv främst alltid. Det kan vara själviskt att stanna hemma för att du mår dåligt när du egentligen skulle haft en helkväll med tjejkompisarna. Men vem hade egentligen tjänat på att du varit där när du inte mår bra? Egoism däremot innebär att du gärna hänger med ut på den där tjejkvällen men surar och drar ner stämningen rejält - alla måste ägna dig sin uppmärksamhet. Det bär dig emot att göra något omtänksamt för en annan person. Det ger inte dig utdelning direkt, så karma är nog inte riktigt din grej.
För mig är det inte fult att vara självisk, tvärtom. Dessvärre har ordet fått en väldigt negativ klang och används ofta istället (eller till och med synonymt) för egoist. Du måste tänka på dig själv, för det finns inget som säger att någon annan i hela världen gör det. Som egoist gör du inte något som du inte själv tjänar på, medan du som självisk ser till helheten och allas bästa - men avstår från att göra saker som känns direkt obehagliga för dig.
Att neka själviskheten som drivkraft och gå så långt som att bli upprörd över tesen för mina tankar till citatet "När du pekar på andra, så pekar tre fingrar tillbaka". Det syftar till att egenskaper hos andra som gör dig irriterad antagligen är egenskaper som du själv befarar att få eller till och med redan besitter. Med andra ord: rädslan för att inse sanningen. Sanningen är inte alltid så behaglig att höra, men det är ingen orsak till att förneka den.
Han hade också en annan mycket intressant tanke: Hur går tesen "Människor är i grunden själviska och individens handlingar styrs av jakten på personlig vinst" ihop med t.ex. poliser och brandmän? För det första kan vi se det som rent själviska handlingar. De slipper personligen att bli rånade eller brinna upp. För det andra så kan vi sätta karma i ett lite större perspektiv. Istället för att bara tänka på mig och dig - så låt oss tänka på samhället i stort. Tjänstemän som dem tar en del av samhällsansvaret i förhoppning och förväntan att andra tar sin del av ansvaret. De ger lite, och hoppas kunna ta lite. Vi kan omöjligt fungera som individer om inte världen omkring oss fungerar, det har de förstått. Men drivs de verkligen av själviskhet i sitt yrkesutövande? Jag tror att det de ger - med livet som insats - i deras värld inte är mer än vad de är beredda att förlora. Med den fart och spänning de lever sina liv så ser de säkerligen inte på världen som vi med liv i tristess. Det tredje själviska argumentet är alltså att adrenalinet rusar, de vet att de just räddade livet på en annan människa, uppskattningen kommer från både höger och vänster - vilken ego-boost! Det är nog deras största vinst. Vetskapen om att de gör skillnad. Men det är nog detsamma som vi alla söker... Bekräftelse.
Jag tror på ödet. Inte på att allt är förutbestämt, men på att allt har en mening och händer av en orsak. Ett större syfte än vad vi kanske förstår. Tron på att allt har en mening och händer av en orsak leder till tron på karma. Karma är nästan ett måste i en värld som denna. Med så mycket press, krav och materialism är det skönt att få tro på en god kraft också. Precis som med religion så finns det inget egentligt bevis på att min tro är sann, men det får mig att känna hopp och mening. Mening med att fortsätta vara en omtänksam människa, mening med att försöka leva efter den gyllene reglen "Så som du vill att andra ska vara mot dig ska du också vara mot dem".
Idag fick jag tesen "Människor är i grunden själviska och individens handlingar styrs av jakten på personlig vinst" slängd framför mig. Vid en första anblick kan det låta väldigt pessimistiskt. Jag måste erkänna att jag faktiskt har tänkt tanken att vissa aldrig gör något om de inte själva tjänar på det. Sånt är livet, vissa är egoister helt enkelt. Men tänk efter nu. Vad är grundtanken i begreppet karma? Dina goda handlingar ger dig utdelning senare i livet. Det måste ju betyda att karma är en del i jakten på personlig vinst. Tesen han lagt framför mig blev väldigt intressant när jag blandade in karma i det hela. Plötsligt känns karma inte längre så altruistiskt - det är ju höjden av själviskhet, förklätt till omtanke. Du är omtänksam nu i förhoppningen att någon annan är omtänksam mot dig sen.
Du är alltid trevlig när du möter någon för första gången. Du ger mat till mannen som ber om pengar. Du skyddar och hjälper alltid den svage. Du frågar hur det är med tjejen som sitter ensam på en bänk och storgråter. Du släpper in två relativt okända vilsna killar i ditt hem, ser till att de får mat i sig och hjälper dem att lösa sina problem. Omtänksam, eller i förhoppning om att själv bli bemött på samma sätt? Troligen både och. Han har teorin att vi gör osjälviska handlingar för att hålla oss på plussidan hos andra så att vi kan fortsätta dra nytta av relationen. Att vi inte vill investera mer i en relation än vi är villiga att förlora, och förväntar oss att vinna. Det låter ju som karma (om än lite hårt uttryckt), i en specifik relation.
Fast jag vill faktiskt skilja på egoism och själviskhet. För mig är själviskhet att tänka på sig själv och sitt eget välmående, men inte tvunget sätta sig själv främst alltid. Det kan vara själviskt att stanna hemma för att du mår dåligt när du egentligen skulle haft en helkväll med tjejkompisarna. Men vem hade egentligen tjänat på att du varit där när du inte mår bra? Egoism däremot innebär att du gärna hänger med ut på den där tjejkvällen men surar och drar ner stämningen rejält - alla måste ägna dig sin uppmärksamhet. Det bär dig emot att göra något omtänksamt för en annan person. Det ger inte dig utdelning direkt, så karma är nog inte riktigt din grej.
För mig är det inte fult att vara självisk, tvärtom. Dessvärre har ordet fått en väldigt negativ klang och används ofta istället (eller till och med synonymt) för egoist. Du måste tänka på dig själv, för det finns inget som säger att någon annan i hela världen gör det. Som egoist gör du inte något som du inte själv tjänar på, medan du som självisk ser till helheten och allas bästa - men avstår från att göra saker som känns direkt obehagliga för dig.
Att neka själviskheten som drivkraft och gå så långt som att bli upprörd över tesen för mina tankar till citatet "När du pekar på andra, så pekar tre fingrar tillbaka". Det syftar till att egenskaper hos andra som gör dig irriterad antagligen är egenskaper som du själv befarar att få eller till och med redan besitter. Med andra ord: rädslan för att inse sanningen. Sanningen är inte alltid så behaglig att höra, men det är ingen orsak till att förneka den.
Han hade också en annan mycket intressant tanke: Hur går tesen "Människor är i grunden själviska och individens handlingar styrs av jakten på personlig vinst" ihop med t.ex. poliser och brandmän? För det första kan vi se det som rent själviska handlingar. De slipper personligen att bli rånade eller brinna upp. För det andra så kan vi sätta karma i ett lite större perspektiv. Istället för att bara tänka på mig och dig - så låt oss tänka på samhället i stort. Tjänstemän som dem tar en del av samhällsansvaret i förhoppning och förväntan att andra tar sin del av ansvaret. De ger lite, och hoppas kunna ta lite. Vi kan omöjligt fungera som individer om inte världen omkring oss fungerar, det har de förstått. Men drivs de verkligen av själviskhet i sitt yrkesutövande? Jag tror att det de ger - med livet som insats - i deras värld inte är mer än vad de är beredda att förlora. Med den fart och spänning de lever sina liv så ser de säkerligen inte på världen som vi med liv i tristess. Det tredje själviska argumentet är alltså att adrenalinet rusar, de vet att de just räddade livet på en annan människa, uppskattningen kommer från både höger och vänster - vilken ego-boost! Det är nog deras största vinst. Vetskapen om att de gör skillnad. Men det är nog detsamma som vi alla söker... Bekräftelse.
Kommentarer
Trackback
