Distance
Bara för att jag inte är ute efter att sno din pojkvän betyder det väl nödvändigtsvis att jag tänker avskärma mig från honom? Du kanske inte visste det här, men det finns faktiskt personer på denna jord som gillar att knyta nya kontaker, utan att vilja knyta fast dem i sängen. Jag råkar vara en sådan person - den sociala typen alltså, inte bondage-bruden ;) Även om jag inte förefaller som den som tar störst plats och alltid siktar efter att stå i centrum, betyder det inte att jag ogillar att träffa nytt folk. För mig är nästan de där första mötena mest spännande, när man lär känna varandra och upptäcker att allt man förut trodde faktiskt är helt fel. Saken är att när jag pratar med någon, av det andra könet, får plötsligt alla för sig mina intentioner går så mycket längre än enbart prat. Tyvärr är läget inte så (eller ja, åtminstone inte i 99% av fallen). Det går faktiskt att prata, men fortfarande hålla varandra på ett visst vänskapligt avstånd. Det går att prata utan att klänga, flörta och locka. Du kanske aldrig har provat det, men jag lovar dig att det går!
Oftast när jag märker att någon är intresserad av mig, och intresset inte är ömsesidigt försöker jag slå på min skämtsamma sida. Jag gör mitt yttersta för att byta samtalsämne till vardagliga saker som ifall trafiken var tät eller filmen på TV igår var bra. Situationer som dessa gör mig obekväm och mina ideér sinar fort, då springer jag min väg. "Oj, jag hör telefonen ringa, gotta go - sorry." Alla försök att slingra sig går inte utmärkt, men jag är för snäll för att bara blow someone off. Tänk dig själv: någon har lyckats fånga ditt intresse, du har till sist lyckats samla mod för att faktiskt gå fram till personen ifråga och vad händer? Personen visar sig vara världens största idiot och bitch! Nej tack, jag vill varken råka ut för det, eller ses på det sättet. Istället försöker jag att tacka nej på ett mildare sätt, kanske för milt för att alla ska förstå. Är de kanske vana vid att bli avsnästa? Jag har inget emot att prata med dem - men tar de ett steg för nära eller börjar gå in på "fel" samtalsämne - there goes that phone again ;)
En av mina vänner har en förmåga att se rakt igenom mig, det kan vara föga uppmuntrande att höra men tyvärr har han oftast rätt. Efter att bara ha känt mig i ett par månader kunde han klargöra att jag inte var van vid att få den typen av uppmärksamhet från killar som jag började få förra året. Nej, det stämmer - jag brukade vara tjejen i skuggan, som av någon konstig anledning trivdes i skuggan. Så det är ganska nytt för mig det här. Speciellt tanken på att alla som pratar med mig och vill ses igen inte bara vill vara mina vänner, många har visat sig ha helt andra intentioner. Kanske är det för att jag helt enkelt valde att vara i skuggan, trivdes med att ingen såg mig och ingen försökte något. Trivdes med att inte behöva pröva min trohet och lojalitet gentemot min pojkvän. Trivdes med att slippa gnat och avundsjuka från hans sida helt utan orsak. Knöt helst inga nya kontakter och umgicks inte med så många killar - just för att slippa höra på vad han hade att säga.
Jag hade ett samvete i mitt förhållande, jag visste när gränsen var nådd och det var dags att säga "tack och adjö". Tyvärr räckte inte mitt samvete för oss båda. Det är en helt annan historia! Vad jag vill ha sagt är att om någon utifrån tvekar på den ena partens samvete och trohet så tycker inte jag att det är deras ställe att rycka in. I ett desperat försök att påminna den ena parten om alla detaljer som väntar där hemma,
- Ursäkta, men jag är ganska övertygad om att han vet. Vi pratar här. Pratar! En av sakerna vi pratar om är just hans detaljer. Men tack för påminnelsen - det hade trots allt kunnat vara så att han förde mig bakom ljuset och agerar singel, eller helt enkelt drabbats av allvarlig minnesförlust och glömt hela sitt liv.
Givetvis förstår jag att det kan vara svårt att se på när det flörtas, men låt mig bara påminna er om att allt inte är vad det ser ut att vara. Bara för det är en kille och en tjej som pratar - behöver de inte vara ute efter något. Skulle det nu vara så att de redan börjat klä av varann i tanken så är det väl deras misstag och inte ert? Vill ni nu ringa och skvallra för partnern direkt om att dennes älskling pratar med någon annan - så gör det. Men till vilken nytta? Varför skapa ett bråk helt i onödan, för att det sticker er i ögonen att någon knyter nya kontakter? Om dina funderingar grundas på två personer som är trevliga mot varann och pratar - så lägg inte näsan i blöt. Låt det vara upp till dem att hålla avstånd och inse sina begränsningar. Om de så skulle hamna i säng så är det väl deras beslut och inte ditt. Du kan försöka hindra det - men om den ömsesidiga tanken från början var sex så har jag svårt att tro att något du gör eller säger skulle förändra det. Kanske är deras intentioner inte annat än ärliga, kanske trånar de efter varann i hemlighet (eller alldeles för tydligt). Kanske är de inte ute efter (enbart) skälvande skönt sex utan faktiskt ett riktigt seriöst förhållande. I vilket fall så bör du överlåta missförstånden åt dem och likaså misstagen. Håll du dig på ditt avstånd istället!
Oftast när jag märker att någon är intresserad av mig, och intresset inte är ömsesidigt försöker jag slå på min skämtsamma sida. Jag gör mitt yttersta för att byta samtalsämne till vardagliga saker som ifall trafiken var tät eller filmen på TV igår var bra. Situationer som dessa gör mig obekväm och mina ideér sinar fort, då springer jag min väg. "Oj, jag hör telefonen ringa, gotta go - sorry." Alla försök att slingra sig går inte utmärkt, men jag är för snäll för att bara blow someone off. Tänk dig själv: någon har lyckats fånga ditt intresse, du har till sist lyckats samla mod för att faktiskt gå fram till personen ifråga och vad händer? Personen visar sig vara världens största idiot och bitch! Nej tack, jag vill varken råka ut för det, eller ses på det sättet. Istället försöker jag att tacka nej på ett mildare sätt, kanske för milt för att alla ska förstå. Är de kanske vana vid att bli avsnästa? Jag har inget emot att prata med dem - men tar de ett steg för nära eller börjar gå in på "fel" samtalsämne - there goes that phone again ;)
En av mina vänner har en förmåga att se rakt igenom mig, det kan vara föga uppmuntrande att höra men tyvärr har han oftast rätt. Efter att bara ha känt mig i ett par månader kunde han klargöra att jag inte var van vid att få den typen av uppmärksamhet från killar som jag började få förra året. Nej, det stämmer - jag brukade vara tjejen i skuggan, som av någon konstig anledning trivdes i skuggan. Så det är ganska nytt för mig det här. Speciellt tanken på att alla som pratar med mig och vill ses igen inte bara vill vara mina vänner, många har visat sig ha helt andra intentioner. Kanske är det för att jag helt enkelt valde att vara i skuggan, trivdes med att ingen såg mig och ingen försökte något. Trivdes med att inte behöva pröva min trohet och lojalitet gentemot min pojkvän. Trivdes med att slippa gnat och avundsjuka från hans sida helt utan orsak. Knöt helst inga nya kontakter och umgicks inte med så många killar - just för att slippa höra på vad han hade att säga.
Jag hade ett samvete i mitt förhållande, jag visste när gränsen var nådd och det var dags att säga "tack och adjö". Tyvärr räckte inte mitt samvete för oss båda. Det är en helt annan historia! Vad jag vill ha sagt är att om någon utifrån tvekar på den ena partens samvete och trohet så tycker inte jag att det är deras ställe att rycka in. I ett desperat försök att påminna den ena parten om alla detaljer som väntar där hemma,
- Ursäkta, men jag är ganska övertygad om att han vet. Vi pratar här. Pratar! En av sakerna vi pratar om är just hans detaljer. Men tack för påminnelsen - det hade trots allt kunnat vara så att han förde mig bakom ljuset och agerar singel, eller helt enkelt drabbats av allvarlig minnesförlust och glömt hela sitt liv.
Givetvis förstår jag att det kan vara svårt att se på när det flörtas, men låt mig bara påminna er om att allt inte är vad det ser ut att vara. Bara för det är en kille och en tjej som pratar - behöver de inte vara ute efter något. Skulle det nu vara så att de redan börjat klä av varann i tanken så är det väl deras misstag och inte ert? Vill ni nu ringa och skvallra för partnern direkt om att dennes älskling pratar med någon annan - så gör det. Men till vilken nytta? Varför skapa ett bråk helt i onödan, för att det sticker er i ögonen att någon knyter nya kontakter? Om dina funderingar grundas på två personer som är trevliga mot varann och pratar - så lägg inte näsan i blöt. Låt det vara upp till dem att hålla avstånd och inse sina begränsningar. Om de så skulle hamna i säng så är det väl deras beslut och inte ditt. Du kan försöka hindra det - men om den ömsesidiga tanken från början var sex så har jag svårt att tro att något du gör eller säger skulle förändra det. Kanske är deras intentioner inte annat än ärliga, kanske trånar de efter varann i hemlighet (eller alldeles för tydligt). Kanske är de inte ute efter (enbart) skälvande skönt sex utan faktiskt ett riktigt seriöst förhållande. I vilket fall så bör du överlåta missförstånden åt dem och likaså misstagen. Håll du dig på ditt avstånd istället!
Kommentarer
Trackback
