Majlinos

Det ringer. Borde jag inte svara? Gårdagen bestod av ett tiotal missade samtal. Hur kommer det sig att jag lyckades höra och reagera tillräckligt snabbt just den här gången? Tur var det iallafall att jag gjorde det! Kvinnan i andra änden av luren ville få bekräftat att jag skickat in en ansökan, var jag bodde och huruvida jag hade körkort eller inte. Jisses alltså, det är första gången jag är verkligt tacksam över att mor tvingade mig att ta körkortet!

Efter att jag hörde företagsnamnet fick jag minst sagt behärska mig själv för att inte låta min bubblighet höras för mycket. Men när jag fick veta att jag är officiellt kallad till intervju för drömjobbet kunde jag inte annat än överlyckligt mitt i allt säga "ååååh vad roligt!". Hoppas att hon inte tror att jag är helt knäpp. Vårt samtal varade inte mer än fem minuter, medan den där otroliga glädjen och bubbligheten satt kvar minst tio gånger så länge. Jag log sådär fånigt dumt, skrattade för mig själv, sjöng, visslade och var hur glad som helst. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Trots att det "bara" är intervjun jag klarat mig till så känns det ändå hur stort som helst! Jag är ett steg närmre mitt drömjobb för tusan :)

Några timmar senare kände jag mig hur vilsen som helst. Vad har man på sig på en arbetsintervju? Vad jag ska säga är jag inte så orolig för, den delen brukar ju fungera bra för mig. Fast lite bakgrundsfakta om företaget hade nog inte varit fel. Kanske fundera över vissa saker så jag inte bara flummar ut ett svar. Problemet kvarstår - what to wear?