Valentines
Hiss eller diss? Många dissar Valentines av den enkla anledningen att de tycker det är för kommersiellt, och att visa sin partner uppskattning ska man väl kunna göra varje dag? Andra hissar Valentines för de tycker det är en mysig dag och gillar förväntan inför vad partnern planerat/köpt. Personligen undrar jag varför alla tänker på kärleken till en partner och ingen på kärleken till vännerna? Individer omkring en som har påverkat en till att bli den man är idag, de nära och inte bara den kära? Kanske beror det på att jag är singel, och inte har någon partner att fira alla hjärtans dag med. Men kanske beror det på att de jag tycker förtjänar uppskattning och uppmärksamhet på denna dag är familj och vänner. Personer som man i andra sammanhang tenderar att glömma bort.
Andra singlar dissar dagen för att de inte har någon partner och känner sig extra ensamma, kanske har de till och med lite ångest över att inte få den där extra uppmärksamheten av någon. Fast oftast dissas dagen med arga argument som att det är ett meningslöst försäljningsknep påhittat av affärerna. Jag är ledsen att jag måste vara den som berättar den hårda sanningen för er. Men... - det är faktiskt så att ni har fått allt om bakfoten, det är inte affärerna som "hittat på" dagen även om de blåser upp det hela för att bättra på sina försäljningssiffror - but hey, who wouldn't?
Det finns olika teorier bakom hur Alla Hjärtans Dag uppkom. En legend är att en romersk präst vid namn Valentius under 270-talet vigde förälskade par trots att kejsare Claudius II hade förbjudit detta. Orsaken till att han förbjudit äktenskap var att han kommit underfund med att de bästa krigarna var ogifta ungmän. Detta eftersom de hade styrkan och modet men saknade något som höll dem kvar hemma. Det Valentius gjorde var alltså att fortsätta tro på kärleken och våga stötta den trots att han gick emot "reglerna". Legenden säger även att han under sin tid i fängelse (där han givetvis fick spendera resten av sitt liv) själv förälskade sig i fångvaktarens dotter. Breven till henne signerades "From Your Valentius", vilket är väldigt likt vad vi använder oss av idag. En helt annan teori berättar att ursprunget till dagen ligger i en ceremoni bland ungdomarna från Rom. I mitten av februari skrev de sitt namn på en lapp och sedan lottade man helt kallt ihop par. Å andra sidan var det ju ett sätt att samla alla och få dem att umgås och förhoppningsvis ha roligt tillsammans. I vilket fall så var det påven Gelasius som i slutet av 400-talet utropade just den 14 februari till minne av St. Valentius.
Man skulle kunna säga att vi den fjortonde hyllar mannen som stod för vad han trodde på och hjälpte andra att tillkännage sin kärlek för varandra. Så visst handlar det om kärlek mellan två partners, men lika mycket handlar det om att ställa upp för varandra och visa omtanke. Det känns lite som viskleken faktiskt. Syftet bakom dagen har försvunnit lite, eller snarare förändrats. Fast det är ju inte så konstigt egentligen när man tänker på hur länge den här dagen verkar ha uppmärksammats.
På Alla Hjärtans Dag i år tog jag på förmiddagen hand om en vänninas barn i några timmar. Hon är ensamstående och vem som helst kan ju förstå att hon behöver lite avlastning ibland. Vi gick och handlade (eller ja, ungen åkte förvisso i vagnen) och efter att ha lämnat barnet i minst lika bra skick som jag fick henne så var det dags att laga mat. Det blev en stek av rostbiff, klyftpotatis, bearnaisesås, vitlöksbröd och sallad. Därefter var det bara att se till att de som jag är tacksam över att ha i mitt liv närvarade. Min bror kom upp från Lund, vilket min positiva moder aldrig trodde att han skulle göra ("Tror du verkligen han kommer hit bara för att äta") - men min bror, han kan man lita på! Han ger ju för tusan inte ens ut mitt nummer till efterhängsna killar,,, haha! Inte för att jag förstår hur en kille vågar fråga min bror efter mitt nummer, men inte mig. Åter till ämnet. Givetvis var även min mor här, likaså min morfar (som mer eller mindre har agerat fadersfigur, ihop med min morbror, men även är min stora idol) och sist men inte minst - min "gamla" barnvakt med sitt lilla barn :) Personer som har gjort mig till den jag är idag och vars sällskap jag uppskattar väldigt mycket!
Andra singlar dissar dagen för att de inte har någon partner och känner sig extra ensamma, kanske har de till och med lite ångest över att inte få den där extra uppmärksamheten av någon. Fast oftast dissas dagen med arga argument som att det är ett meningslöst försäljningsknep påhittat av affärerna. Jag är ledsen att jag måste vara den som berättar den hårda sanningen för er. Men... - det är faktiskt så att ni har fått allt om bakfoten, det är inte affärerna som "hittat på" dagen även om de blåser upp det hela för att bättra på sina försäljningssiffror - but hey, who wouldn't?
Det finns olika teorier bakom hur Alla Hjärtans Dag uppkom. En legend är att en romersk präst vid namn Valentius under 270-talet vigde förälskade par trots att kejsare Claudius II hade förbjudit detta. Orsaken till att han förbjudit äktenskap var att han kommit underfund med att de bästa krigarna var ogifta ungmän. Detta eftersom de hade styrkan och modet men saknade något som höll dem kvar hemma. Det Valentius gjorde var alltså att fortsätta tro på kärleken och våga stötta den trots att han gick emot "reglerna". Legenden säger även att han under sin tid i fängelse (där han givetvis fick spendera resten av sitt liv) själv förälskade sig i fångvaktarens dotter. Breven till henne signerades "From Your Valentius", vilket är väldigt likt vad vi använder oss av idag. En helt annan teori berättar att ursprunget till dagen ligger i en ceremoni bland ungdomarna från Rom. I mitten av februari skrev de sitt namn på en lapp och sedan lottade man helt kallt ihop par. Å andra sidan var det ju ett sätt att samla alla och få dem att umgås och förhoppningsvis ha roligt tillsammans. I vilket fall så var det påven Gelasius som i slutet av 400-talet utropade just den 14 februari till minne av St. Valentius.
Man skulle kunna säga att vi den fjortonde hyllar mannen som stod för vad han trodde på och hjälpte andra att tillkännage sin kärlek för varandra. Så visst handlar det om kärlek mellan två partners, men lika mycket handlar det om att ställa upp för varandra och visa omtanke. Det känns lite som viskleken faktiskt. Syftet bakom dagen har försvunnit lite, eller snarare förändrats. Fast det är ju inte så konstigt egentligen när man tänker på hur länge den här dagen verkar ha uppmärksammats.
På Alla Hjärtans Dag i år tog jag på förmiddagen hand om en vänninas barn i några timmar. Hon är ensamstående och vem som helst kan ju förstå att hon behöver lite avlastning ibland. Vi gick och handlade (eller ja, ungen åkte förvisso i vagnen) och efter att ha lämnat barnet i minst lika bra skick som jag fick henne så var det dags att laga mat. Det blev en stek av rostbiff, klyftpotatis, bearnaisesås, vitlöksbröd och sallad. Därefter var det bara att se till att de som jag är tacksam över att ha i mitt liv närvarade. Min bror kom upp från Lund, vilket min positiva moder aldrig trodde att han skulle göra ("Tror du verkligen han kommer hit bara för att äta") - men min bror, han kan man lita på! Han ger ju för tusan inte ens ut mitt nummer till efterhängsna killar,,, haha! Inte för att jag förstår hur en kille vågar fråga min bror efter mitt nummer, men inte mig. Åter till ämnet. Givetvis var även min mor här, likaså min morfar (som mer eller mindre har agerat fadersfigur, ihop med min morbror, men även är min stora idol) och sist men inte minst - min "gamla" barnvakt med sitt lilla barn :) Personer som har gjort mig till den jag är idag och vars sällskap jag uppskattar väldigt mycket!
Kommentarer
Trackback
