Majlinos

Vilken briljant idé! Varför inte gå runt hörnet och bara stirra på tjejen som arbetar och mår riktigt dåligt? Sen när hon frågar vad jag vill ska jag oskyldigt fråga om vi inte bara kan prata lite. När hon då otrevligt frågar "Ja, men vad vill du?" ska jag ändå stå kvar som ett fån och fortsätta tro att jag är önskad. Jag tänker inte presentera mig eller berätta något om mig själv överhuvudtaget, jag ska bara vara allmänt skum. Först ska jag säga att jag och min kompis slagit vad om hennes ålder och hennes namn. Också ska jag lite diskret ta reda på om hon är singel, genom att ställa frågan "Har du pojkvän" appropå ingenting. Därefter ska jag berätta för henne att min kompis inte tror att jag skulle kunna få med henne ut på en fika. När hon då inte hoppar på mig och hånglar upp mig på studs (ja, varför gör hon inte det?!) så ska jag tillägga att vi självklart kan dela på pengarna - för det måste ju vara det som tveksamheten handlar om!

Kan det bli bättre liksom? Det där var min torsdag. Just som jag dagen innan diskuterade med min kollega att det skulle vara föga förvånande om killarna på jobb snart började slå vad om vem som kirrar oss först. Så vilken bättre kandidat till ett idiotiskt vad finns det än en kille jag aldrig sett på jobb förut, och som dessutom är väldigt charmig och smidig på att flörta?

Tro det eller ej - men historien är inte slut där. Efter att igår (fredag) släpa mig till jobb klockan sex på morgonen trots att illamåendet, huvudvärken och febern (?) satt kvar fick jag gå tidigare hem. Givetvis har min prins på vit springare tagit tillfället i akt att fråga efter mig bland mina kollegor. Tydligen hade vi i torsdags flörtat och nu undrade han om de kunde förse honom med mitt nummer. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag måste ha missat något under vårt samtal. Kan det bero på min ansträngning att få kontakt med högre makter för att få honom att gå upp i rök? Eller är det kanske för att han med sitt oerhört tilldragande tillvägagångssätt gav mig tillfällig minnesförlust?