Eufori
"Va? Menar du allvar?" Fötterna åker hårt ner i marken och stannar abrupt cyklen jag åker på vilket antagligen förvånar min kära broder som råkar vara den som cyklar. Jag hoppar av pakethållaren, vilket gör min rumpa väldigt glad, och börjar irra runt på trottoaren. "Fy vad fräsigt!"
Vad är det som har hänt då? Vi ska kanske börja från början. I oktober förra året var jag på ett informationsmöte om ett nytt företag som ska starta 2009. Ett företag som erbjuder mitt drömjobb. Just då fanns det ingen plats för mig på deras nuvarande företag, men jag uppmanades höra av mig innan årskiftet. Givetvis glömde jag det och när jag väl hittade mina papper skämdes jag lite för mycket för att höra av mig. Jag kände mig oseriös som arbetssökande, för jag hade ju glömt bort dem... Efter någon vecka skickade jag iallafall in en ny ansökan och nämnde att vi varit i kontakt tidigare, men inget om årskiftet och mitt misstag. När fyra veckor gått började jag undra om de överhuvudtaget läst mitt mail. Bara efter några dagar fick jag ett samtal där kvinnan i andra änden undrade om det stämde att jag skickat in en ansökan och ifall jag hade körkort (och tillgång till bil). Jisses vad jag blev till mig! Jodå - allt stämde ju, så jag kallades till intervju en vecka senare. En vecka senare var igår. Igår vid ett var jag mer nervös än jag varit på många år. Till och med illamående. Jag fann inte orden och föll tillbaka på idiotiska ord som "liksom" och "asså". Åtminstone kändes det så. Runt fem ringde mobilen, men jag hade svårt att få upp den och när jag väl lyckades så råkade jag avvisa samtalet... Dagens omständigheter fick mig att ringa upp detta okända nummer. Gissa om jag är glad för det! Fyra timmar efter min intervju fick jag veta att jobbet är mitt. På fredag är det dags för hälsoundersökning och på måndag börjar jag jobba. Fattar ni?! På måndag !!! Det är helt galet. När det väl började hända saker gick det ju hur fort som helst att få det här jobbet som jag tjatat om i flera år...
Det blir inget Ungern för mig alltså. Men vad är en vecka i Ungern jämfört med chansen att äntligen få prova på mitt drömjobb? Det var en lätt sak att prioritera. Jag trodde att alla föräldrar ville att deras barn skulle sätta jobb överst på sin "to do-list" men mor verkade inte överförtjust i att jag låter resan gå till spillo. Nästan 800 kr som bränner inne, men återigen - vad är det jämfört med mitt drömjobb? Det var ett lätt beslut!
Efter intervjun åkte jag till min bror i Lund och gjorde stan med honom :) Hans galna kompis, den kända göteborgaren gjorde oss senare sällskap. Riktigt kul typ! Han fick mig att inse att jag ibland kan missförstå mig själv, hur det hela går till är oklart. haha! Det var när vi (de) cyklade hem från stan som min mobil ringde och jag fick anställning :) På ICA tog vi oss en rejäl shopping-spree eftersom de dagen efter skulle ha stängt och det kan ju faktiskt vara jobbigt att gå till någon annan butik än ICA. Vi lagade alla tre en god middag ihop för att sedan gå på tårtkalas. Väl där märkte vi att tårtan på något mystiskt sätt antagit formen av chokladkaka. Eller var det chokladtårta utan grädde? Äsch, god var den iallafall! Den rike mannen från norrland hade gjort sig besväret att baka en banan-chokladtårta med 1 kg strössel på, vilken inte heller var helt fel :) Födelsedagsbarnet som är en fager tös från Bohuslän (?) fick sällskapspelet Rappakalja EXTREME av norrlänningen och hans flickvän. Hon fick en signerad EMD-singel av min bror, badbomber av mig och en imponerande kökskniv av sin pojkvän (den galne göteborgaren). Jag kom fram till att vi nu förberett det perfekta cutting-scenariot. När hon kryper ner i badet så sätter någon på EMD och hon har inget annat val än att börja skära sig själv. Göteborgaren påpekade att han faktiskt köpte "Ebbas stil" också, vilket ytterligare skulle spä på viljan att skära sig - även om han var väldigt stolt över att Ebba också är från Göteborg. Han klargjorde även att "ingen present är god nog om man inte kan ta livet av sig med den!"
Dagen var underbar, riktigt rolig och en viktig vändpunkt i mitt arbetsliv (och för mina drömmar). Jag är glad att jag spenderade den med min bror.
