Förhållande: varning
Jag vet inte om ni visste det, men killar som har flickvän ska ni inte prata med. Inte under några som helst omständigheter. Om ni så skulle hålla på att förblöda så be inte om hjälp förrän ni har försäkrat er om att omgivningen är singlar. För huvaligen vad hemskt det vore om killen du pratar med faktiskt har flickvän! Nu är det ju faktiskt så att så fort en kille blir upptagen så äger hon praktiskt taget honom. Hon ska bestämma vem han pratar med, om vad och helst vem han umgås med på jobbet också.
I min inkorg igår (tack Facebook, eller nåt....):
Hej, jag bara undrar vad du håller på med egentligen?
Sluta skicka en massa mejl och sms till honom...
X har visat mig alla meljen du har skickat till honom även dina sms.. håll dina fingrar i styr!.. kladda på någon annan va, för här får du inget napp!
Svaret:
Jag är väl medveten om att jag inte får något "napp" hos X. Det har jag vetat från första början. Hade jag varit ute efter "napp" hade jag definitivt försäkrat mig om att killen ifråga inte har flickvän.
Så om det är ett problem för dig att din pojkvän pratar med andra tjejer utan att gå längre än att just prata, så kan jag inte annat än att beklaga. Jag inte ute efter "napp" och det är definitivt inte X heller.
Och att påstå att jag skickat en "massa" mejl och sms är att överdriva, med tanke på att det går att räkna på fingrarna. Och du som sett dem borde ju själv veta att jag håller mina fingrar i styr och inte kladdar på honom.
Men tack för påhoppet! Glad påsk på dig och ta det lugnt på jobbet.
Det tar emot att säga det, men jag känner faktiskt igen mig. Inte för att jag var så extrem att jag skickade mejl, men jag var svartsjuk. Förvisso hade jag alla orsaker i världen att vara det också, men det är en annan historia. En av förhållandets största faror är nog just kontroll. När jag gick in i mitt första förhållande vid 15 (16?) års ålder så var jag inte så säker i mig själv. Det resulterade i att jag istället ville ha koll på allt hela tiden. Jag var inte mogen nog för att ha ett seriöst förhållande. Fortfarande hade jag inte kommit underfund med vem jag själv var - så hur tusan skulle jag kunna lita på andra då? Jag förstår henne, jag var också katastrofalt rädd för att bli lämnad. Rädd för att bli ensam igen, återgå till att inte känna tillhörighet och framförallt inte få någon närhet.
Fast att vara sjukligt svartsjuk och förbjuda sin pojkvän att ha någon som helst kontakt med andra tjejer är väl snarare att sätta käppar i hjulet för sig själv? Eller har jag fel? Det är en sak att involvera sig i varandras liv och bry sig om vad den andra gör. Men att på grund av sin egen osäkerhet skicka "du-är-en-slampa" mejl till alla som pratar med ens pojkvän är väl ändå lite att överdriva? För att prata är väl inte förbjudet? Att få hjälp och telefonnummer till drömjobbet kan väl ändå inte anses som raggning? Att jag snackar och skojar med en av (fd) jobbets roligaste och knasigaste killar är väl för tusan inte att ragga ?! Mitt intresse i honom är definitivt inte kärleksfullt. Han påminner om min bror och andra släktingar. Samma torra humor, frispråkighet, på snudd till elakhet och samma omtänksamma sätt. What's wrong with that?
Borde väl snarare fråga mig: "What's wrong with her?". Jag är ledsen att det är jobbigt att någon annan får ta del av din pojkväns härliga personlighet. Jag är ledsen att han överhuvudtaget går ut genom dörren på morgonen. Jag är ledsen att jag inte är intresserad av honom. Framförallt är jag ledsen över att det finns tjejer som hoppar på omgivingen istället för sin pojkvän (varför det nu skulle behövas i det här fallet?!) eller tar itu med sin egen osäkerhet.
Att vara i ett förhållande med någon som jobbar på samma ställe som en själv kan uppenbarligen ställa till problem. Fast om man har ett stabilt förhållande borde det ju vara lugnt. Han har jobbat där sedan stället öppnade och fixade för ett tag sedan jobb åt sin flickvän där. Vad tusan är det för sätt att tacka? Visst, vi skämtar med varandra och skrattar ihop. Vad är problemet? Kan man ha roligt på jobbet ska man väl för tusan få lov att ha det?! Ska alla gå ensamma och stirra stint framåt? Vad ger henne rätten att bli vän med killar där och skämta med dem om inte han får göra samma sak? Det är för tusan helt stört! Orättvisa gränser i förhållande är något av det som gör mig riktigt pissed...
Jag är nästan lite glad att jag är singel just nu medan alla andra är i förhållande. Det ger mig möjligheten att upptäcka alla fel och kritisera för jämnan. Dessvärre kan jag nästan garantera att jag inte kommer vara bättre själv sen när det väl kommer ett förhållande för mig igen. Man blir nog väldigt hemmablind. Fast jag hoppas att alla mina åsikter och tankar jag har nu ska ha gjort mig tillräckligt säker i mig själv och i vad jag vill ha för att få ett bättre förhållande än jag hade sist.
Något säger mig att hon inte hade brytt sig ens hälften så mycket ifall jag haft pojkvän. Blir alla singlar plötsligt som pest för tjejer i förhållande? Allt vi gör är att vara ensamma och klara oss själva. Ibland kan det vara kul att träffa sina kompisar eller till och med nytt folk. Förlåt för det!
Kommentarer
Trackback
