Intryck
Hur uppfattar andra dig? Är det deras uppfattning som skapar din person, eller är det du själv som formar den?
Låt oss säga att andra uppfattar dig som menlös och tråkig. Det betyder att du i deras ögon inte är något särskilt, ditt sätt att framhäva dig själv och det du gör är för dem tråkigt. Du sköter dig i skolan, du gör aldrig väsen av dig, du dricker inte särskilt ofta och du är inte särskilt förtjust i att prata ytligheter utan funderar hellre över mer intellektuella saker. För det första lovar jag dig att många andra skulle finna dig som en mycket intressant person - någon med lite mer djup och personlighet än många andra tjejer. Några uppfattar dig som töntig för att du är trevlig mot äldre människor (ja, nästan vem som helst) och går på biblioteket för att låna böcker och utvecklas. De som redan finner dig intressant skulle bara gilla dig ännu mer om de fick höra detta. Men du då? Hur uppfattar du dig själv? Tycker du att du är menlös och tråkigt? Tycker du att du är intressant? Är syftet med att gå till biblioteket att ge andra en chans att inse hur töntig du är? Eller är det för att någon annan ska imponeras av att du läser böcker?
Om andra uppfattar dig som världens största bitch - betyder det inte att du är det. Däremot borde du kanske börja tänka på din hårda framtoning om du i framtiden vill bli sedd på ett annat sätt. Har du inget emot att andra ser dig som en bitch så fortsätt vara hård och kall. Fortsätt att stänga andra människor ute och fälla taskiga kommentarer hela tiden. Du anser inte själv att du är kall, hård eller taskig. Det är ju bara alla andra som är så mycket känsligare än vad du är... Jag tycker det är en stor skillnad på dessa båda grupper: om du uppfattas som menlös och tråkig skadar du ingen annan; men om du däremot uppfattas som en bitch är det antaligen för att du väldigt ofta sårar andra och trampar på deras tår. Så som bitch borde man kanske försöka bli lite mer ödmjuk och leta rätt på sin empati. Samtidigt så ska du ju inte börja bete dig på ett annat vis om du själv är nöjd med hur du gör. Då får du helt enkelt ta det faktum att andra tar avstånd och inte gärna anförtror sig åt dig.
Är det kanske så att vi alla bara försöker hitta oss själva? Det skulle ju faktiskt kunna vara så att du gör det som känns rätt, det som känns mest "du". Betyder det att vi bör ändra på oss själva för att andra ska uppfatta oss på rätt sätt? Det sättet som vi ser oss själva? Nej gott folk - sanningen är subjektiv och oavsett hur du anstränger dig kommer inte alla andra tycka som du. Självklart är det inte roligt att känna sig missuppfattad av hela sin omgivning, men jag tror att det är något man får ta. Plötsligt kanske du stöter på någon som har en uppfattning mer lik din egen och uppfattar dig på rätt sätt. Någon som tar det som en självklarhet att man är trevlig mot andra människor och tycker det är sött att man går på biblioteket men inte tvunget gör det själv. Någon som har samma ärliga och hårda personlighet som du och därför tycker du är hur bra som helst istället för så totalt mesig och "svenskt feg" som alla andra där ute. Trivs du inte i ditt umgänge, så testa dina vingar och försök hitta ett annat. Stanna inte kvar där du blir nedtryckt och folk alltid vill påpeka hur de ser dig hur negativt det än är. Givetvis ska man vara ärlig, men varför göra sitt yttersta för att få någon annan att må dåligt?
Var den du är och bry dig inte så mycket om vilken etikett andra sätter på dig, så länge du själv trivs.
