Jobbintervjun
Skakig och illamående tog jag mig dit. Företaget ligger precis brevid centralstationen, men inte tusan hittade jag för det! Som tur var hade jag räknat med att tåget skulle bli försenat (ironiskt nog) och var i staden redan 30 min innan det var dags för intervjun. Så jag hade tid på mig att hitta ingången, eller ja - den rätta ingången. Men oj vad pirrigt det var!
Kläderna jag hade på mig var mina svarta "platta" (alltså utan klack) vinterstövlar med snörning, mörkblå jeans, en vit/grå-blå randig blus med knyt i midjan och en svart kofta med knappar. Inget utstickande alltså, men fortfarande något som matchar deras dresscode. Ett par pärlörhängen var de enda smyckena jag hade. Sminkningen var diskret men fräsch och håret var utsläppt. Det kändes helt rätt, men tyvärr var det ju inte bara kläderna som räknades... Detta var min första jobbintervju någonsin och jag var allt annat än förberedd på vad som kom!
* Berätta om dig själv?
* Berätta om dina tidigare anställningar?
* Vad gör du på fritiden?
* Vad vet du om vårt företag?
* Säg tre positiva saker om dig själv?
* Säg tre negativa saker om dig själv?
* Vad skulle du vilja utveckla hos dig själv?
* Hur hanterar du det om någon inte följer reglerna?
* Om någon ställer sig och skriker på dig?
* Vad skulle din nuvarande arbetsgivare säga om vi ringde dit och frågade om dig?
* Är du fredags- och måndagssjuk?
* Vad gör du om 3 år?
* 5 år?
* 10 år?
* Varför skulle du passa till det här jobbet?
* Vad skulle du tillföra vårt företag?
* Var du duktig i skolan?
* När kan du börja jobba?
* Hur hanterar du stress?
* Tycker du om att ge andra människor information?
* Har du några frågor?
Egentligen vet jag inte om det kanske är en fördel att som jag komma helt oförberedd, eller att komma med intränade svar. Det måste ju verka ärligare när man tvingas tänka efter och flummar lite. Tänk att svara på en fråga direkt utan att tveka - för mig skulle det ge ett lite fejkat intryck. Det var fler frågor de ställde med jag minns inte alla - tänkte bara att jag lägger ut några här så andra lika ovana som jag kan få ett humm om vad det handlar om.
När jag i slutet av intervjun försåg dem med mina betyg blev dem mållösa. "Nu känner jag mig riktigt dum" säger tjejen och fortsätter sedan med ett uppmuntrande/anklagande "du kan ju bli vad som helst!" precis som om hon har svårt att förstå varför jag vill ha just det här jobbet. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag vill ha det här jobbet - det började intressera mig för flera år sedan och det har byggts upp med tiden. När jag väl bestämde mig för att sikta efter det här så fanns det inget annat jobb jag ville ha egentligen.
Frågorna gjorde att vi kom in på mycket annat, som träning och huruvida jag låter yta eller bekvämlighet gå först. Det är bara att ta en titt på mina vinterskor så har ni svaret ;) Jag fick tipset att köpa mig ett par Ecco-skor inför arbetet. Det var två personer som intervjuade mig - en tjej och en kille, båda mellan 20-30 år. Några saker killen sa hintade om att jag skulle få jobbet medan tjejen var mer svårläst. Nervöst var det iallafall!
