Majlinos

Herrejisses, jag har inte haft kontakt med min pappa "på riktigt" någonsin. Då menar jag verkligen någonsin, han försvann när jag var ½ år och efter det var det inte alltför ofta vi sågs...

"Du är din pappa upp i dagen" fick jag höra idag. Av någon outgrundlig anledning gjorde det mig väldigt glad. Det var mors gamla kollega Ingrid som var här. Vi har inte träffats sedan jag var yngre (typ 5-6 år) och hon kände absolut inte igen mig. Jag kan ju säga att mor min inte såg för glad ut över detta påpekande, så Ingrid tillade "ja, fast jag har ju inte sett honom sedan du var liten". "Nej det har knappt vi heller" snäste mor tillbaka. Lönt säger jag! Sedan var hon tvungen att berätta hur alla andra tycker att vi är jättelika och framför allt hennes föräldrar tyckte vi var extremt lika när jag var liten. Visst, förstör det för mig direkt. Jaja, du är vad du är och jag är tydligen lik min pappa :)