Appellera
Jo, det är så. Han tilltalar mig. Jag vet att det är lite förbjudet, vilket antagligen är orsaken till att det är så lockande också. Det räcker med ett ögonkast. Attraktionen fanns från första början, men för nån vecka sedan var det plötsligt ett annat glow omkring honom. Är det håret? Solbrännan? Leendet? Auktoriteten? Enkelheten? Åldern? Jag vet att jag lätt hade kunnat fall för honom - frågan är om det skulle vara tillfälligt eller mer seriöst. Frågan är vad jag vill ha. Jag vet inte! Så därför tar jag lite avstånd som vanligt. Jag tar ett steg tillbaka av rädsla för att det ska bli något på riktigt. Trist...
Något annat som appellerar mig är förhållande. Lika mycket som singellivet. Det är kruxigt det där, vad vill man ha egentligen? Jag tror det beror på vem man är med - vissa personer skulle man inte vilja gå in i förhållande och trivs därför med singellivet. Skulle man däremot stöta på någon som känns helt rätt så kanske ett förhållande vore rätt steg. Det gäller att inte blint stirra efter Mr. Right utan istället ta det lite lugnt och kanske mitt i allt träffa på Mr. Right Now :)
Singellivet är rätt bra med tanke på att man inte har någon annan att ta hänsyn till - det är bara att göra det som känns bäst för tillfället. Guld! Å andra sidan är inte jag typen som tycker det känns bäst att hoppa i säng med någon ny typ varje helg, så på den fronten är det rätt kyligt för min del. Däremot kan man knyta nya kontakter till höger och vänster utan att behöva förklara sig eller vara rädd för om det ska uppfattas fel. Givetvis, kompisarnas missuppfattningarna kvarstår ju, men det går nog aldrig riktigt att komma ifrån.
I ett förhållande har man alltid en trygghet, alltid sällskap. Någon att äta med, någon att sova med. Visst - alla bråkar, men som singel kan man sakna mysbiten och lätt glömma trubbeldelen. Dessutom förunnas man med bra jag-känner-din-kropp-sex istället för dåligt engångs-sex.
Hörde förresten en rätt smart grej idag: Hur man är i förskolan bestämmer hur man är resten av livet. På mig stämmer det in väldigt bra. När alla andra lekte pussleken höll jag mig undan och tyckte nästan att det var lite äckligt att pussas till höger och vänster. Jag var osannolikt kär i den sötaste, snällaste, roligaste rödhåriga killen och skrev en hel hög kärleksbrev till honom. Och hur är jag idag? Mitt intresse för tillfälliga och många kontakter är inte särskilt stor, och är det något jag verkligen vill så är jag rak och öppen med det.
