Tänk dig för...
Du behöver inte analysera varför han inte hör av sig eller varför det känns fel. Du behöver inte längre fundera över varför han hellre hör av sig till andra. Något du absolut inte behöver oroa dig över är att han skulle vara elak - men, he's just not that into you! Problemet är bara att han är för snäll för att säga det. Problemet är att han gillar uppskattningen för mycket för att vilja orsaka slutet på den. Problemet är att han inte riktigt vet vad han vill.
Nej, där ljög jag. Det där var en eufemism. Han vet vad han vill ha, och det är iallafall inte dig! Inse faktum. Lita på din intuition istället för att lyssna till den dryga omgivningen som tror sig veta vad som är bäst för andra. Skit i vad dina vänner säger. De är bara glada över att du äntligen har träffat någon, de bryr sig egentligen inte om ifall han gillar dig eller inte. Det enda som betyder något för dem är att de inte längre behöver ha dåligt samvete för att de aldrig umgås med dig utan bara med sin pojkvän. Du ska definitivt inte bry dig om vad hans vänner säger - för vad vet de egentligen om hur han känner? Lita på din intuition!
Det går inte att klandra honom. För vem vill be en trevlig tjej dra, när de egentligen ser henne som en potentiell riktigt bra vän? Bara för att det där extra intresset inte är ömsesidigt så betyder väl inte det att han måste säga upp kontakten? Vi vet väl alla själv hur skönt det är att ha någon som är intresserad - någon som bryr sig om en, hjälper en, ger komplimanger och framförallt får en på gott humör. Varför i hela fridens namn skulle man vilja be denna någon att dra?! Det är rätt dumt faktiskt. Även om det hade varit det enda ärliga och rättvisa. Att rakt ut säga att man inte är intresserad. Förstår ni hur mycket det tar emot? Det svider att veta att man sårar en annan människa, att man tar hoppet ifrån dem...
Om man tänker sig för mycket för då? Om man låter minsta lilla tecken på osäkerhet få en själv att backa? Egentligen, om jag nu anser att man inte ska visa ett genuint intresse förrän man själv är säker på att man vill binda sig till just denna personen - borde inte den personen också få den chansen att bestämma sig då? Alla resonerar ju inte på samma sätt, och tänker definitivt inte i samma banor lika snabbt - "är det värt det?" Bara för jag har bestämt mig behöver ju inte han ha gjort det, eller? Måste det tvunget betyda att han är ointresserad?
Tänk dig att hela din situation talar för att du är ute efter ett seriöst förhållande. Du kanske ha barn, eller kanske du har avgett ett kyskhetslöfte - det finns många tänkbara situationer. Tänk dig att varenda ord du uttalar säger att du vill ha något seriöst. Men du är rädd. Du är övertygad om att alla eventuella lovers kommer skrämmas bort av din situation - du känner att det är kört. Fast du vill ju faktiskt ha någon. Då gäller det att satsa också - träffar man någon som känns rätt så får man ju kämpa för det. Då kan man inte bara sitta där och vänta på att motparten ska fixa allt. Då är det dags att stänga butiken ett tag framöver och ägna sig åt den man funnit som faktiskt är intressant. Det går inte att samtidigt hålla butiken öppen för allmänheten, att dejta flera samtidigt. Med andra ord har du just grävt din egen grav.
Samtidigt kan det ju vara så att omgivningen tror att du är ute efter ett seriöst förhållande bara för att din situation gör att du borde vara det. Det finns mycket man borde här i livet. Kanske är du inte sugen på att binda dig riktigt än? Du kanske trivs med att rumla runt och inte bry dig ett piss om hur du får andra att må? Förr eller senare inser omgivningen vilken feltolkning de gjort, att den här snubben är precis lika oseriös som andra. Att han precis som många före honom är väldigt förtjust i att flörta och ha många fiskar på kroken av rädsla att vara ensam.
