Aga
Det skrämmer mig. Jag tycker inte att man slår sina barn för att uppfostra dem. Punkt.
Hörde att något bankade i min ytterdörr, så jag gick dit och utnyttjade mitt titthål. Det var mina grannar som höll på att ställa in saker i förrådet. Vet inte riktigt om de bar saker och råkade snubbla eller ifall det var pappa som puttade in min sötaste lilla granne i dörren. Han slet runt henne, hade ett väldigt aggressivt kroppsspråk och skrek en massa. Ser hur han trycker in henne i förrådet och stänger dörren bakom dem medan hon börjar skrika. Vad i helvete!!!
Öppnar snabbt ytterdörren och ropar "Hallå, vad händer?!?!??!" varpå pappa öppnar dörren igen och ursäktar sig för att de smällde in i min dörr. Som om det skulle vara problemet, snälla! Jag sa inget om det jag sett utan stod bara kvar. Pappa och min favorit stökade på inne i förrådet med att få in alla grejer medan jag stod i korridoren och pratade med lillebror på cykeln. Stod kvar i åtminstone tio minuter tills jag hörde att deras tonläge lugnat sig och det kändes safe att stänga dörren och gå in igen. Jag vet inte, vad gör man egentligen?!
Tog ett steg in i förrådet och fångade pappas uppmärksamhet. Sa att det inte gör något ifall de råkar stöta i min dörr, och att han inte behöver bli arg på barnen för det. Gick in till mig igen och lät de fortsätta med sitt i förrådet. Jag vet inte, sitter här med en riktigt obehaglig känsla. Vad vet jag om vad som händer just nu, hemma hos dem? Han blev säkerligen inte överlycklig av det faktum att jag kom ut mitt i hans "uppfostran"... Så fan heller, det där var inte ens lite smisk eller aga - det där var slå på allvar! Så det där var inte att tänja lite på gränserna eller ha en annan syn på rätt och fel, det där var bara FEL! Skulle inte förvåna mig ifall han slår frun också...
Han får mer än gärna tycka illa om mig och anse att jag la mig i. Det gjorde jag ju. Fast det är okej med mig, det var mitt eget val. Jag är inte hans dotter som är tvungen att vara där och inte kan välja när hon vill riskera att bli slagen. Jag valde att ta den risken, för jag är inte typen som sitter kvar och låtsas som ingenting! Glöm det.
Hörde att något bankade i min ytterdörr, så jag gick dit och utnyttjade mitt titthål. Det var mina grannar som höll på att ställa in saker i förrådet. Vet inte riktigt om de bar saker och råkade snubbla eller ifall det var pappa som puttade in min sötaste lilla granne i dörren. Han slet runt henne, hade ett väldigt aggressivt kroppsspråk och skrek en massa. Ser hur han trycker in henne i förrådet och stänger dörren bakom dem medan hon börjar skrika. Vad i helvete!!!
Öppnar snabbt ytterdörren och ropar "Hallå, vad händer?!?!??!" varpå pappa öppnar dörren igen och ursäktar sig för att de smällde in i min dörr. Som om det skulle vara problemet, snälla! Jag sa inget om det jag sett utan stod bara kvar. Pappa och min favorit stökade på inne i förrådet med att få in alla grejer medan jag stod i korridoren och pratade med lillebror på cykeln. Stod kvar i åtminstone tio minuter tills jag hörde att deras tonläge lugnat sig och det kändes safe att stänga dörren och gå in igen. Jag vet inte, vad gör man egentligen?!
Tog ett steg in i förrådet och fångade pappas uppmärksamhet. Sa att det inte gör något ifall de råkar stöta i min dörr, och att han inte behöver bli arg på barnen för det. Gick in till mig igen och lät de fortsätta med sitt i förrådet. Jag vet inte, sitter här med en riktigt obehaglig känsla. Vad vet jag om vad som händer just nu, hemma hos dem? Han blev säkerligen inte överlycklig av det faktum att jag kom ut mitt i hans "uppfostran"... Så fan heller, det där var inte ens lite smisk eller aga - det där var slå på allvar! Så det där var inte att tänja lite på gränserna eller ha en annan syn på rätt och fel, det där var bara FEL! Skulle inte förvåna mig ifall han slår frun också...
Han får mer än gärna tycka illa om mig och anse att jag la mig i. Det gjorde jag ju. Fast det är okej med mig, det var mitt eget val. Jag är inte hans dotter som är tvungen att vara där och inte kan välja när hon vill riskera att bli slagen. Jag valde att ta den risken, för jag är inte typen som sitter kvar och låtsas som ingenting! Glöm det.
Kommentarer
Trackback
