Grumpy

Igår var jag sådär löjligt gnällig. Det är trots allt ganska sällan som det händer. Kinkig, osocial och cynisk. Kände mig som värsta snorungen, men ändå kunde jag inte låta bli. Hade knappt fått någon sömn under natten, oron och cynismen var på topp, skoskav av mina nya dojor, hunger, det var stängt i affären där jag tänkt köpa vykort och efter att ha köat en timme (ja, faktiskt en timme) för att få råd angående mina mediciner fick jag veta att jag inte var välkommen. Tack. Humöret var bara helt fel. Å andra sidan var det ju faktiskt internationella barndagen igår, så då var det kanske okej att vara barnslig? Nej, vad jag hade behövt var någon som skrattade åt mig för att jag var så tramsig och sedan höll om mig medan jag fick gråta ut.

Fast det var ju inget egentligt alternativ. Så istället drog jag mig undan och försökte låta bli att prata med folk. Av någon konstig anledning fanns det de som försökte ändå, ingen aning om varför. Eller jo, en viss aning har jag väl - omtanke och kärlek till exempel. Det som fick hjärtat att tina lite första gången igår var en pep-talk-mening för att bli frisk: "I AM a swedish viking!" Kunde inte ha kommit vid ett lämpligare tillfälle ;)

Det är faktiskt tomt här hemma. Får känslan av att halva Sverige plötsligt emigrerade till Storbrittanien. Här är jag, med samma vardag som förut - fast några färre att dela den med. Här är det precis som vanligt, fast ni är inte här. Där borta är de. Med en helt ny vardag, helt nya upplevelser och helt nytt umgänge. Upptagna och underhållna, gissa vem som lider störst risk att finna tomrum och känna saknad?

...



Jag skulle kunna komma med tusen orsaker och ursäkter till min cynism. Fast i slutändan handlar det nog bara om mig själv ändå. Rädsla. Osäkerhet. Önskningar. Ovana. Jag är inte van vid total ärlighet, men jag uppskattar det även om jag inte alltid hoppar jämfota över informationen. Jag är rädd att skrämma bort ärligheten, det där oförstörda och genuina. Dit vill jag också nå igen.

Försöker att ha en enkel syn på livet. Låta bli att älta och inte vara långsint. Ibland är det svårt. Men det är ju så onödigt att "gråta över spilld mjölk" - det går inte att i efterhand förändra det som varit, så det hjälper inte heller att tänka ut hur allt borde gått till. Däremot kan man ta lärdom av det som varit och fundera ut hur det istället bör vara i framtiden. Helt enkelt göra det bästa av situationen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0