Bortvald ...

http://www.youtube.com/watch?v=rmx5pEtcRc0

Har du likt mig ägnat oräkneliga timmar åt att fundera över varför dina vänner överger dig ? Varför de plötsligt inte längre ringer upp ett missat samtal, besvarar ett sms eller föreslår att ses. Varför de inte lyssnar med samma intresse som förr eller engagerar sig lika mycket i sitt sociala liv. Varför jobbet är ett måste och de bara vill hem så fort som möjligt. Varför humöret är grumligt och närvaron frånvarande... Varför allt annat dör enbart för att de träffar en ny kontakt !?

Jo mina vänner, därför att denna nya kontakt - partner eller ej - är det mest spännande och intressanta som finns just nu. Den som har så mycket nytt att komma med, roliga kommentarer och iakttaganden. Ett helt nytt liv och tankesätt att sätta sig in i. Ett annat sätt att bete sig och en ny jargong som lockar. Kanske visar det sig att de inte ligger på samma nivå, eller dör helt enkelt intresset ut. Kanske får ni en ny trevlig bekantskap i umgängeskretsen. Ombyte förnöjer, och nytt är alltid roligt ! Kanske får er vän till och med en äcklig pojkvän som ni kan tycka till om.


Ni är helt enkelt pausade. Ni är konstanter. Han är en variabel. Ni är vardagsliv, han är party. Ni är trygghet, han är fortfarande lite oklar. Ge vännen svängrum, låt henne hållas. Låt henne prova, ge det en chans. Var inte så egoistiska, tänk inte bara på era egna behov. Inse att ni inte alltid är bäst. Jag vet att det suger att erkänna för sig själv att man inte längre är favoriten eller ens prioriterad. Det är en svår balansgång att klara av. Både som bortvald vän och upptagen. Får man ställa krav - vill man överhuvudtaget göra det? Som alltid vill man väl att de "själv ska fatta". Det gör de aldrig. Tyvärr är telepati inte tillräckligt utbrett för att det ska fungera, men man önskar verkligen att man slapp säga ifrån om vissa saker.

Det är faktiskt såhär att just nu är han den som ger ett leende på läpparna, sätter igång hjärtat och utmanar tankeförmågan. Han som inger en känsla av trygghet och skapar saknad i sin frånvaro. Han som ger upphov till alla miljoner tankar på "tänk om" "hur är det möjligt" "tror du att" "kan man verkligen"... Hans åsikt och närvaro som är mest önskvärd. Hans sms som värmer och samtal som aldrig vill ta slut. Hans hand som känns så självklar. Hela han känns självklar. Låt mig nu ställa den självklara frågan:

Kär ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0