Booty call
Varför känner vi tjejer oss så ofta exploaterade efter sex? Blir vi verkligen utnyttjade? Ses vi som sexobjekt? Jag hörde för någon dag sedan en teori om att vi är lika sexsugna som killar. Enda skillnaden är att vi inte vill känna oss pressade, utnyttjade eller tagna för givet. Risken är med andra ord ganska stor att vårt sug försvinner ju större killens är. Så snart sex känns som den övervägande orsaken till en relation tar man som tjej lätt avstånd. För att spinna vidare på fördomarna så är det ju kärlek och närhet vi söker. "Tjejer ger sex för kärlek medan killar ger kärlek för sex" har man ju hört. Stämmer det då? Är vi verkligen så olika? Eller är det faktiskt så att vårt behov är lika stort?
Gränsen mellan att känna sig åtrådd och utnyttjad är hårfin. Ni kankse är på samma nivå, vill lika mycket. Det var ingen press, så du kanske till och med tog initiativet. Men efteråt... - ingenting. Har du missat något? Vad hände egentligen? Kanske har du till på köpet sökt kontakt, utan framgång. Helt tyst. Helt dött. Flera dagar... Är det därför du i vanliga fall är så avvaktande? Av rädsla för att bli ignorerad efteråt. Av rädsla för att känna "jaja, då fick han det han ville väl"... Av rädsla för att inte få den uppskattning, uppvaktning och närhet som du vet att du behöver. Av rädsla för att börja överanalysera hela situationen. Var det på riktigt? Var det ett skådespel, för att ge honom det han ville ha?
Vi vill inte att allt ska handla om sex, vi vill ha uppskattning och närhet ändå. Men är det egentligen inte vårt eget fel att det känns som att allt handlar om sex? Det är ju vi som envisas med att hela tiden återkomma till just sex. Överanalyserar. Vi som blir lite avskräckta så fort det är "för ofta" eller "hela tiden" på hans initiativ. Vi som blir arga för att "han städade/diskade/lagade mat bara för att han förväntar sig att jag släpper till då". Vi som inte vill dricka för att vi vet att det ofta slutar i sängkammaren - om man ens hinner så långt ;) Vad är egentligen problemet? Kan man ha sex för ofta? Spelar det någon roll vems initiativet var - så länge båda uppskattar resultatet? Borde vi inte bara bli glada över att hushållssysslorna delas?
Kanske var det just glada vi blev - och belönade med sex. För att vi antar att det var det som var syftet bakom assistansen. Undrar vem som egentligen har bestämt det, att allt killar gör är för att få sex. Antagligen vi själva. Vems fel är det då att vi ständigt får känslan av att det är "allt han vill ha"? Det är kanske inte allt han vill ha. Det kanske är allt vi tror att han vill ha. Ifall sprit är det som behövs för att man ska våga ta det man vill ha är kanske inte relationen så sund. Å andra sidan är det säkerligen på tiden att något händer! Är det vi som får det hela att handla om sex? Är det vårt eget fel att vi känner oss exploaterade? Killen ifråga kanske inte ser det som en så stor grej, medan vi är väldigt förtjusta i att blåsa upp det hela och leta förklaringar.
Sexig eller sexobjekt? Faktum eller föreställning? Flickvän eller bootycall? Oavsett vem som är orsak till känslan så kan det väl inte vara så himla svårt att ge lite uppmärksamhet efteråt? Minns hur mycket jag uppskattade natten då jag blev omhållen utan några försök till mer. http://majlinos.blogg.se/2008/july/guld.html Att någon lät det vara närhet istället för något sexuellt. Vem bestämmer när det övergår till att vara sexuellt? Är det min uppfattning eller hans uppsåt? För där kan finnas markanta skillnader!
Gränsen mellan att känna sig åtrådd och utnyttjad är hårfin. Ni kankse är på samma nivå, vill lika mycket. Det var ingen press, så du kanske till och med tog initiativet. Men efteråt... - ingenting. Har du missat något? Vad hände egentligen? Kanske har du till på köpet sökt kontakt, utan framgång. Helt tyst. Helt dött. Flera dagar... Är det därför du i vanliga fall är så avvaktande? Av rädsla för att bli ignorerad efteråt. Av rädsla för att känna "jaja, då fick han det han ville väl"... Av rädsla för att inte få den uppskattning, uppvaktning och närhet som du vet att du behöver. Av rädsla för att börja överanalysera hela situationen. Var det på riktigt? Var det ett skådespel, för att ge honom det han ville ha?
Vi vill inte att allt ska handla om sex, vi vill ha uppskattning och närhet ändå. Men är det egentligen inte vårt eget fel att det känns som att allt handlar om sex? Det är ju vi som envisas med att hela tiden återkomma till just sex. Överanalyserar. Vi som blir lite avskräckta så fort det är "för ofta" eller "hela tiden" på hans initiativ. Vi som blir arga för att "han städade/diskade/lagade mat bara för att han förväntar sig att jag släpper till då". Vi som inte vill dricka för att vi vet att det ofta slutar i sängkammaren - om man ens hinner så långt ;) Vad är egentligen problemet? Kan man ha sex för ofta? Spelar det någon roll vems initiativet var - så länge båda uppskattar resultatet? Borde vi inte bara bli glada över att hushållssysslorna delas?
Kanske var det just glada vi blev - och belönade med sex. För att vi antar att det var det som var syftet bakom assistansen. Undrar vem som egentligen har bestämt det, att allt killar gör är för att få sex. Antagligen vi själva. Vems fel är det då att vi ständigt får känslan av att det är "allt han vill ha"? Det är kanske inte allt han vill ha. Det kanske är allt vi tror att han vill ha. Ifall sprit är det som behövs för att man ska våga ta det man vill ha är kanske inte relationen så sund. Å andra sidan är det säkerligen på tiden att något händer! Är det vi som får det hela att handla om sex? Är det vårt eget fel att vi känner oss exploaterade? Killen ifråga kanske inte ser det som en så stor grej, medan vi är väldigt förtjusta i att blåsa upp det hela och leta förklaringar.
Sexig eller sexobjekt? Faktum eller föreställning? Flickvän eller bootycall? Oavsett vem som är orsak till känslan så kan det väl inte vara så himla svårt att ge lite uppmärksamhet efteråt? Minns hur mycket jag uppskattade natten då jag blev omhållen utan några försök till mer. http://majlinos.blogg.se/2008/july/guld.html Att någon lät det vara närhet istället för något sexuellt. Vem bestämmer när det övergår till att vara sexuellt? Är det min uppfattning eller hans uppsåt? För där kan finnas markanta skillnader!
Kommentarer
Trackback
