Majlinos

Där sitter du, dag ut och dag in. Bläddrar i skvallertidningen, läser artiklar om kändisarnas liv. Tittar på bilder som är tagna av ofta ovälkomna gäster. Paparazzi. Kändisarna ser dem som drägg. Men det är vår efterfrågan som har skapat den ofantliga tillgången på insyn i deras liv. Egentligen är det nog vi som är drägg. Fast det skulle kändisarna aldrig våga erkänna, för det är på sätt och vis vi som försörjer dem.

Framför datorskärmen - inne på kvällstidningarnas hemsidor och "mode"bloggarnas pladder. Det behöver inte längre vara en fashionista som driver en blogg, alla med lite datorvana kan slänga upp ett inlägg. Till och med jag! Majoriteten av bloggarna handlar om vardagsliv - vad du åt till frukost, hur din dag varit, bilder på vad du har på dig, en episod ur ditt otroligt spännande liv eller helt enkelt en beklagan om hur tråkigt du har. Många läser, både folk som ger sig till känna och typer som vill vara anonyma. Därmed inte sagt att någon av dessa bryr sig.


Vad är det som driver läsarna, bläddrarna att hålla koll på folk de absolut inte känner? Nyfikenhet? Drömmar? Okunskap? Jakten på skadeglädje? Jag har ingen aning. Bilderna räcker för mig - jag spenderar inte tid på att läsa text som säger mig absolut ingenting. "Brangelina har gift sig" "Vi har första bilderna på Tomkats baby" Vem bryr sig?! Men det är upp till var och en ifall man intresserar sig för sådant eller inte. Jag läste varenda skvallertidning jag kom över när jag var yngre, det var höjdpunkten av tandläkarbesöket. Prenumerationer på "Frida", "OKEJ!" och "hennes" fyllde både min tid och mitt rum. Någon stans på vägen insåg jag att det inte ger mig något. Det är förvisso ett tidsfördriv, men då finns det säkerligen bättre saker att göra.

Till det som stör mig? TV-tablån - jag vet, det är inte så mycket bättre att hänga i soffan framför TV:n än att läsa en skvallertidning, men nu gör jag det - avbryts för att prata om att Victoria och Daniel har förlovat sig och därmed ska gifta sig nästa år. Trevlig att det finns någon som håller på traditionerna, men det räcker väl att berätta det en gång? Nyhetsankarna upprepar samma sak gång på gång hela tiden eftersom det egentligen inte finns något att säga. Hovet har lagt ut en film på sin hemsida och media åker till Ockelbo (tydligen kommer Daniel därifrån) för att samla åsikter om det som sker och Daniel som person. Självklart - jättekul att de ska förlova sig. Grattis, typ. Men det är inget som förändrar mitt liv markant. Så ge mig That 70's Show, det är väl för tusan det jag betalar licens för!?

Såg en bit från videon som kungafamiljen då tydligen lagt upp på sin hemsida (visste ni att de ens har en sån?). Där talar alla om varandra i tredje person och är inte särskilt familjära. Så som det alltid är i kungliga sammanhang. En klok sak hörde jag däremot Daniel säga: "Förtroende det ges inte, det förtjänas". Och sedan fortsätter det i stil med att han ska göra sitt bästa för att förtjäna vårt förtroende. Jisses. Jag vet att en del verkligen intresserar sig för kungafamiljen, men som sagt - de kan inte göra så mycket. Förutom att skapa och upprätthålla goda relationer med andra länder vilket i sig är väldigt viktigt. Men ändåååååååå! That 70's Show - nu!

Det här väcker traumatiska minnen till liv. Jag var fem år. Förväntningarna var stora, drömmarna än större. Där sitter jag, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Jag väntar mig sång och glada färger. Istället får jag ett ansikte uppmosat mot sargen i en hockeymatch. Vilken hjärtlös människa bestämde sig för att ersätta barnprogram med ishockey? Huvaligen... Varför ersätter ingen skvallret istället?