Majlinos

"Men, det kan ju inte räknas som otrohet ifall man inte har pratat om det..."

Ursäkta? Måste man ha en lista i punktform skapad i Word, utskriven och underskriven för att det ska räknas? Jag förstår inte riktigt. Säkerligen är det bara jag som är för principfast och hänsynsfull. Med andra ord: trög. Men på riktigt, är inte vissa saker underförstådda ifall man är i ett förhållande? Måste man å andra sidan vara i ett förhållande för att det ska finnas utrymme för otrohet? Ifall man träffats ganska mycket och definitivt är på G att bli tillsammans så borde man väl inte kuckilura med någon annan? Fast för en del verkar en okej ursäkt för detta vara att man "bara behövde få det ur systemet" - vadå, är det en jäkla bajskorv som behöver komma ut eller?!


Det är väl inte direkt otrohet att kuckilura med en annan precis innan man går in i ett förhållande. Det extrema: [...] innan man gått ut med att man är i ett förhållande. Jag vill väl inte heller påstå att det är otrohet att framför sin partner dregla över någon annan. Det extrema: [...] att totalt ignorera sin partner och framför denna ägna sin odelade uppmärksamhet åt en annan person. Inte direkt otrohet, men definitivt heller inte det ultimata pojkvänsbeteendet...Gränsen mellan vänskap och mer än det är tunn, men att ge en vän komplimanger är i normala fall bara positivt. Komplimangerna tenderar dock att bli lite för mycket. Kanske handlar det plötsligt om att få sällskap i badet, en uttalad önskan om att kramas eller nyfikenhet på hur det känns att kyssa denne "vän". Det är väl inte heller direkt otrohet, för inget har ju hänt... Som sagt, definitivt inte ett acceptabelt beteende!

Det här är något av det mest idiotiska jag hittat på nätet, och nej - jag letar inte så mycket så det finns säkerligen värre. Följande hittade jag på http://otrohet.googlepages.com/teckenp%C3%A5otrohet

"10 vanliga tecken på otrohet

• Ett vanligt tecken på otrohet är att din partner plötsligt har en mycket hög mobilräkning utan att kunna förklara varför.
• Ett annat vanligt tecken på otrohet är att din partner växlar mellan att ömsom dra sig undan och ömsom vara ovanligt kärleksfull och närvarande.
• Om din partner verkar glad men har hela tiden tankarna på annat håll kan också det vara ett tecken på otrohet.
• Kanske din partner har skaffat sig ett nytt fritidsintresse som tar upp allt mer tid som du dessutom inte får följa med på. Detta kan också vara ett tecken.
• Flera tecken på otrohet kan vara om din partner drar sig undan och skickar sms utan att kunna uppge vem de är till.
• Tecken kan också vara om din partner plötsligt har börjat bry sig mer om hur han/hon ser ut och har börjat göra sig finare än vanligt när han/hon ensam ska gå bort.
• Ett tecken kan vara att din partner arbetar mer övertid än vanligt.
• Ytterligare ett tecken är om din  partner ljuger om var han/hon varit eller ger osammanhängande förklaringar som inte går ihop.
• Din partner stannar ofta uppe vid datorn efter du gått och lagt dig och mailar okända personer är ett vanligt tecken på otrohet. 
• Ett sista vanligt tecken på otrohet är om det har börjat ringa någon som lägger på när du svarar och din partner har även börjat gå undan för att svara när det ringer."

En viktig faktor som vi absolut inte får glömma är när partnern plötsligt börjar nämna en annan person väldigt mycket. Det har jag fått lära mig, av otrohetsgurun himself. Seriöst alltså! Vad är det här för skit? Ska man inte få bry sig om hur man ser ut, eller ens ha ett privatliv?! Är man inte paranoid redan så lär man ju bli det om man besöker för många såna här sidor. Ta punkt nummer 3 till exempel - har ens partner ensamrätt på att göra en glad? Det var nåt nytt för mig. Idioti. Det finns inga tydliga saker att pricka av om någon är otrogen, det enda man har att lita på är nog magkänslan. I ett tidigare förhållande sa den mig att hålla koll på sms, mail etc - med all rätt - medan den nu är relativt tyst och lugn. Givetvis kan det finnas beteendeförändringar som tyder på otrohet, men att få för sig att ens partner är otrogen om något av ovan stämmer in, det är idioti. Det bör väl vara väldigt individuellt, det här med otrohet. Vissa håller sig i skinnet, andra inte. Några kämpar frenetiskt för att dölja det, andra är ärliga. En del förändras och det skiner igenom, andra lyckas fortsätta precis som förut.


Frågan är om man egentligen vill inse att ens partner är otrogen? Ibland är lögnerna så genomskinliga och ursäkterna så dåliga. Ändå låtsas man inte se. Ändå stannar man. Ändå låtsas man. Är det för att det ger en själv utrymme för att göra detsamma? Eller för att man helt enkelt förstår att när man väl erkänt vad som pågår för sig själv - så finns det ingen återvändo. Antingen tar det slut, eller kommer man fortsätta i ett förhållande med han som en gång var otrogen.

http://www.youtube.com/watch?v=qWLuqly6uCQ&feature=related

I de lugnaste vatten...