Majlinos

Relationssfären är ur balans. Förhållande tar slut till höger och vänster, personer omkring mig flyttar isär. Medan andra, som snarare brukar välja en annan väg, plötsligt har förhållande. Det är väl allmänt känt att sådant brukar sprida sig som en epidemi. Tar det slut för någon i kompisgänget följer andra gärna efter. Är det för att de inte vill vara den enda med pojkvän eller för att de helt enkelt inser att det är okej att gå vidare?


Läste gamla dagböcker idag. Jag tycker det är skrämmande att man kan bli så pass beroende av en annan människa. Fast det är nog minst lika skrämmande att leva ego trots att man är två. Hur hittar man balansen? Finns det egentligen en balans? Någon sa till mig att det alltid är en i förhållandet som är mer kär och engagerad än den andre. Stämmer verkligen det? Han tillade dock att det inte tvunget är samma person hela tiden - utan att detta är något som ständigt skiftar och på så vis skapar balans. Förvisso handlar det ju om att ge och ta. Men ändå, det lät skrämmande... Skrämmande sant. Som ett faktum man inte riktigt vill inse egentligen. Fast det är ju inget fel i det om man tänker efter - åtminstone inte när man turas om ;) Förhållande kräver ständigt underhåll. Så är det bara.