Majlinos

Första gången jag blev dragen vid näsan av honom kändes det trots allt okej. Sen återvände mitt ögongodis och jag kunde fortsätta sukta på avstånd. Jag vågade mig till och med på att göra ett närmande. Fast sen drog jag mig tillbaka igen, fylld av ambivalens. Frågor som "kräver det här mer än vad jag är beredd att erbjuda" "känns det lika underbart enkelt och rätt om en månad" "kommer det skänka mig så pass mycket glädje att det känns värt" "är jag bara intresserad för stunden" etc. När jag väl bestämt mig för att köra, så var det för sent.

Men så idag, en vacker (eller nåja, halvmulen och ganska grå - men inget regn) tisdagsmorgon i juli. Nu var det äntligen  dags ! Äntligen fick mina ögon återigen skymta det som saknats och hela min kropp började pirra av glädje. Jag var tvungen att dela med mig av min upprymdhet och ringde faktiskt lilla mor. "Det var inte menat om det är för sent när du slutat jobb idag" säger hon, men nej nej nej nu fick det räcka med ödets nycker. Jag ringde direkt ett samtal för att försäkra mig om att det inte skulle vara för sent tio timmar senare.