Majlinos

Åtminstone en light-variant av det hela. Jag brukar vara helt emot light, men i det här fallet är det inte annat än tillfredsställande och nöjsamt. Från början var jag grinig eftersom jag varken skulle bjudas på kvällsbuffé eller ha ett kök att tillgå. Det visade sig vara en vanesak.


Här sitter jag i Halmstad, för tredje veckan i rad. TV:n har bara nyttjats ett par gånger, datorn några fler. Cykeln har jag med mig och staden har utforskats. Första veckan var att föredra då den bjöd på sol. Å andra sidan tillåter regnet mig att be om te, från den gulligaste receptionisten man kan tänka sig, och stänga in mig på rummet med en bok. Är inne på tredje boken sedan min ankomst, märk väl att det är cirka fem år sedan jag gav upp mitt läsande. Bastun finns i källaren om jag skulle vara sugen på att svettas. Önskar jag sällskap så finns det ett antal kollegor att tillgå. I vanliga fall är jag rädd för vad de ska anse om mig privat, och undrar ständigt om jag gör något fel. Här uppe har jag släppt rädslan och jag gillar resultatet !

För några dagar sedan tröttnade jag på solens frånvaro och bestämde mig för att ta saken i egna händer. Inte genom solarium eller en soldusch för 550 kr. Nej nej, som den starka och självständiga kvinna jag är så blev det brun-utan-sol på sprayburk. Bra val. Efter att ha kämpat för att få några stänk på ryggen och försökt rätta till blekheten efter att ha valkat min häl så upptäcker jag till min förfäran att hela badrummet är brunfläckigt ! Inte så bra val. Förvisso lever jag just nu med lyxen att ha städerskor (kanske något att skaffa hemma?), men det ingår inte i deras jobb att städa upp efter att jag grisat ner så mycket. Tar duschslangen och börjar spruta innan det hinner torka in, vilket gav mig mycket vackra händer. Höger hand saknar färg på halva fingrarna, och vänster hand är estetiskt fläckig. Trevligt, trevligt.


Efter monsterduschen såg mitt hår ovanligt bronsfärgat ut. Skyndade mig ner till herrfrisören på hörnet och frågade, utan att egentligen tro att han skulle kunna hjälpa mig, ifall han sålde silverschampo. Han tittade tveksamt på mig och kontrade med ”Är det du eller din vackra mor som ska ha det?” Det är nog jag, och det förstod han ju själv när han tog en titt på mitt inte lika vackra hår. Vaknade på morgonen och kände mig rätt nöjd när jag tog en titt på min nakna kropp, därefter blev det hårtvätt som även den gjorde mig nöjd. I går kväll tog jag ett extra sprut i ansiktet som inte verkade ha fått så mycket färg första gången. Det enda som saknas nu är min nya accessoar som anländer om ungefär en vecka. Och nej mina vänner, jag talar inte om en fettsugning, ansiktslyft, bröstförstoring eller ny näsa. Lösnaglarna som jag förra helgen äntligen lyckades (läs: vågade mig på att försöka) få bort får nog stanna borta ett bra tag framöver.

Jag älskar friheten med att vara i Halmstad ! Där hemma hade sprayen fått mig att tänka på allt extra jobb som behövs – skrubba badrummet, byta sängkläder, lukta knasigt. Silverschampoot hade känts som en onödig utgift. Jag brukar se mig själv som praktisk och ekonomisk. Kanske är jag lat och snål. Var det bara ett miljöombyte jag behövde ? Eller det faktum att jag knappt har något ansvar här – inte städa, tvätta, diska, betala räkningar, lägga mig i tid, tänka på morgondagen, press att vara social när jag inte känner för det.

Kontakten med mina nära och kära är knapphändig, men tillräcklig. En enda kväll har jag känt mig ensam och önskat att jag var hemma. Inte för att jag är så värst mycket bättre på att höra av mig eller se till att ses när jag är hemma. Kanske är det så att det accepteras desto mer när jag är längre bort ? Varje helg kommer jag i varje fall hem för att leka. Passar på att träffa kompisar och andas ut efter all övertid. Har roliga saker inplanerade redan från början och ser fram emot det. Det är efterlängtade vackra ansikten mina kompisar bär. I vanliga fall när jag har en fest inplanerad hoppar jag utan att tveka över om jag är trött, eller inte på humör. Nu existerar inget sådant – jag är fri, jag är ledig, jag är glad över att äntligen få ses igen ! Förvisso segare än ett vingummi, men jag kommer åtminstone till sist ;P

Första helgen tillbaka var kortare än 24h och lockelsen att stanna hemma och ta det lugnt var stor. Men klockan elva lyckades jag infinna mig på festen som börjat sju. Och klockan ett anlände jag till brunchen som var planerad till elva. I vanliga fall hade jag hellre låtit bli att dyka upp alls än att komma så sent. Nu fick de helt enkelt acceptera min nonchalans. Nonchalans som berodde på extremt trötthet efter ett arbetspass från 05.13 – 21.32, som avslutades med middag och utgång med några sötnosar här i Halmstad. Vilket gav mig ungefär tre timmars sömn under morgonen innan det var dags för hemfärd...

Jag har väl alltid varit ganska ärlig och rättfram av mig. Men att göra saker som jag vill, istället för att fundera särskilt mycket på hur det påverkar andra har aldrig varit riktigt min grej. Hur ska jag bete mig för att leva upp till deras bild av mig? Vad ska jag göra för att de ska bli nöjda? Hur kommer han ta det? Blir han ledsen/sur? Kommer de bli arga? Sviker jag nu? Vad måste jag göra för att han ska fortsätta vilja träffa mig? Är frågor som snurrat i mitt huvud. Nu i Halmstad gör jag det jag känner för, och bara det jag känner för. Tiden är en riktlinje, ingen lag. I'm lovin' it !

Denna ”isolering” har tillåtit mig att bara vara, njuta av livet. Förvisso lyser mina ”ordinarie” bekantskaper med sin frånvaro, men det har tillåtit mig att utforska områden jag tidigare avstått från. Jag har fått tid att göra det som måste göras – jobba – men ändå ha så mycket mer fritid än jag nånsin känt att jag har hemma. Trots att jag jobbat övertid hittills fyra dagar på tre veckor så känns det ändå mer fritt.


Carpe diem, jag gör det ! Skippa alla krav, alla måsten. Bara lev. Inga tvång, inga förväntningar. Bara jag. Jag har inget emot att skapa nya kontakter, men när någon som jag knappt känner, eller vill släppa in, tränger sig på då tappar jag lusten. Då är det inte längre en ny och rolig kontakt. Då är det som en påträngande förälder när man är i tonåren. Påträngande föräldrar passar inte in i min fria Halmstad-livsstil, dessutom är jag långt ifrån tonåring och spenderar hellre mina lediga helger med personer jag vet att jag tycker om.