Majlinos

Pryd-malin pussades i lördags.

Där var han - lång, halvmuskulös, fina ögon, fluffy hår, leende - helt enkelt söt. I sällskap av en gemensam vän kändes det helt okej att sitta nära och flörta. När något känns sådär underbart otvunget, spontant och hejdlöst, då har jag svårt att avstå. Det är bara roligt och känns helt absolut rätt ! Förresten minns jag nu hur det gick till. Vi hade en bulle i min ugn: Nils. Det var så det kom upp. "Hur ska du kunna mata honom, du har ju inga bröst"


När han till sist gick därifrån var det jag som sprang efter för att säga hejdå ordentligt. Ordentligt . Eller ja, om ordentligt kan vara oskyldigt och nu innebär att säga hejdå med djupa ögonstirr, kramar och nån puss. "Oj, nu var du alldeles för kort"  var kommentaren, och kontringen blev (som vanligt) ett slag i magen och att gå därifrån. Fast egentligen brydde jag mig inte så mycket. För jag är både kort och ganska platt - till på köpet har jag accepterat det hela och trivs rätt bra med mig själv ändå. Resten av gänget tog däremot desto mer illa upp av hans bröstkommentar, söt-omtänksamma-beskyddande!

For hem med en bubblig känsla inom mig. En bubblig känsla tack vare alla skratt och allt bus som hade fyllt eftermiddagen. Bubblig av lite för mycket cider. Bubblig av glädje och en känsla av att vara åtrådd.

Sen nyktrade jag till.

Återvände ned till stan i jakt på mitt umgänge och fann först denna herren. Han lyckades klämma min läpp (mini-fläskisen är fortfarande kvar), ha handen lite för långt upp på mitt lår och vara allmänt dragen. Inte så jättebra när jag själv inte var på samma nivå. Fast jag tog det, känslan av att vara åtrådd fick överväga ! Det var länge sedan någon fick mig att känna mig sexig. Sexig och inte bara ett stycke. Man mår bra av att vara åtrådd ! Kvällens bästa kommentar var väldigt oväntad och den fick jag på dansgolvet: "Du är så jävla snygg Malin ! och jag tycker du har stora bröst"


Samtidigt som kollegorna försökte övertala mig att låta bli, så fanns det en känsla söderut som ville annorlunda. En känsla jag inte ofta låter komma till tals (försök med aldrig). Jag gillade hans uppskattande blickar. Fast efter ett tag (onödigt långt tag, med tanke på hur klar jag i vanliga fall är) så insåg jag att det snarare var kontrollerande blickar. Inte en vilja att dansa med mig, utan mer en ovilja att låta någon annan dansa med mig. En överfull, osäker och svartsjuk grabb som tyckte det var en bra idé att hålla fast mig när jag ville gå. Plötsligt blev det övermäktigt och obehagligt för mig. Hjärnan och hjärtats plötsliga ointresse hade äntligen överröstat de sydligare regionerna.

Föreställningen om att jag bara ville bli av med honom för att kunna ta med mig någon annan hem. Avundsjukan på att jag satt i kollegors knä - "jag är också din kollega", jo på sätt och vis - men de försöker inget ! "Varför kan du inte sitta så som du gjorde förut?" Det var inte roligt längre. Allt det spontana och otvugna hade plötsligt förvandlats till måsten och antaganden. Hade jag velat ha det så hade jag för tusan skaffat en dum-i-huvudet-pojkvän!

Trist att när jag - prydmalin - för första gången (alltså inte bara för första gången i år, utan någonsin!) låter någon okänd komma närmare än på en armlängds avstånd så vänder han det hela till en trist upplevelse. Till nästa gång vet jag att det finns absolut ingen chans att resonera med någon som är överförfriskad. Och att jag ska ropa på hjälp om situationen blivit obehaglig. "Ville inte ställa till med en scen" - så istället satt jag kvar tio minuter för länge och lyssnade på tjat om att få komma till. Lät mig hållas fast istället för att slå mig loss. Försökte vänligt, och egentligen ganska obestämt, förklara mitt nyfunna ointresse.


Så jo, skenet bedrar. Inte bara hos mig. Även hos någon som först verkade så himla lockande. Så singel. Tydligen fanns det en flickvän i bilden (kan få reda på mycket bra genom kära Facebook). Ändå var det jag som talade om samvete och ånger. Han som försökte och förföljde. "Säg den flickvän som varar" blev svaret, och jag kan garantera att en flickvän varar fans mycket längre om man tar tillvara på henne !

---

Det här var nog tillräckligt för att få mig att falla tillbaka i tryggheten, vanan och tråkigheten. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Detta var inte ens så "farligt" - närhet och pussar - inte ens nån ordentlig kyss. Vilket jag tar på mig hela ansvaret för att jag lät mig gå miste om medan det bubbliga varade. Illa nog för att avskräcka mig från fler engångsföreteelser... Så det här blev en engångsgrej för mig, i dubbel bemärkelse !