Nöjd eller ?
Hur gör man egentligen när man flyttar till en ny stad? Jag vill inte vara tjejen som bara umgås med sin sambo, jag vill inte vara tjejen som måste åka iväg för socialt umgänge, jag vill inte vara tjejen som är rädd för det nya och framförallt vill jag inte vara tjejen som låtsas. Då tror jag att risken är överhängande att man känner sig isolerad och tröttnar.
Jag stortrivs i nya lägenheten, med det lugna tempot och att folk faktiskt ler mot en när man möts. Äntligen får jag uppleva lyxen i att ha allting nära. Jag bor i stan, inte i närheten av. Risken är överhängande att jag blir bekväm och återgår till att inte vilja flytta ut på landet till ett mysigt hus, av helt andra orsaker än för fem år sedan. Mycket har hänt mina vänner... Tanken på Svensson-liv med hus, familj och till och med hund avskräcker mig inte längre. Bara för att det inte funkade när jag var liten, behöver jag inte ta avstånd från det som vuxen. Det blir vad man gör det till.
Klockan var inte ens sex och jag kände att jag var klar med den här onsdagen. Ansåg mig ha gjort vad jag ville, fått ut tillräckligt. Efter att ha jobbat, lagat lunch och lekt med symaskinen kände jag mig nöjd. Fast istället för att hoppa i säng gömde jag mig i badrummet en stund. Det blev härligt hemma-SPA med både peeling, hårborttagning, ansiktsmask och fotbad i skenet av levande ljus och till tonerna av Melody Gardot.
Igår var jag så uttråkad att jag lagade middag. Riktig middag, prova-på-något-nytt-och-hoppas-på-det-bästa-middag. Grön risotto, serverad med lax toppad med valnötter. Risotto har jag aldrig lagat förut, och jag brukar tycka den är alldeles för "tung". Gårdagens var hur god som helst ! Dessutom blev det picnic eftersom min kära sambo befann sig på jobb och jag tänkte att han nog också var hungrig. Vem har bestämt att man inte får ha picnic mitt i vintern!? Och betyder detta att jag kommer laga mer mat i fortsättningen? Troligen inte.
Jag kan ju göra som jag vill, eftersom jag varken har husdjur, barn eller någon annan som är beroende av mig. Just det, ingen är beroende av mig, kom ihåg det nu och sluta känn en massa tvång för saker som behöver fixas. Frågan är nu om jag är uttråkad och tillfredsställd, eller uttråkad och ensam? Jag mår bra, känner mig nöjd med tillvaron - så det borde väl betyda att jag är tillfredsställd? Avsides. Men nöjd.
Jag stortrivs i nya lägenheten, med det lugna tempot och att folk faktiskt ler mot en när man möts. Äntligen får jag uppleva lyxen i att ha allting nära. Jag bor i stan, inte i närheten av. Risken är överhängande att jag blir bekväm och återgår till att inte vilja flytta ut på landet till ett mysigt hus, av helt andra orsaker än för fem år sedan. Mycket har hänt mina vänner... Tanken på Svensson-liv med hus, familj och till och med hund avskräcker mig inte längre. Bara för att det inte funkade när jag var liten, behöver jag inte ta avstånd från det som vuxen. Det blir vad man gör det till.
Klockan var inte ens sex och jag kände att jag var klar med den här onsdagen. Ansåg mig ha gjort vad jag ville, fått ut tillräckligt. Efter att ha jobbat, lagat lunch och lekt med symaskinen kände jag mig nöjd. Fast istället för att hoppa i säng gömde jag mig i badrummet en stund. Det blev härligt hemma-SPA med både peeling, hårborttagning, ansiktsmask och fotbad i skenet av levande ljus och till tonerna av Melody Gardot.
Igår var jag så uttråkad att jag lagade middag. Riktig middag, prova-på-något-nytt-och-hoppas-på-det-bästa-middag. Grön risotto, serverad med lax toppad med valnötter. Risotto har jag aldrig lagat förut, och jag brukar tycka den är alldeles för "tung". Gårdagens var hur god som helst ! Dessutom blev det picnic eftersom min kära sambo befann sig på jobb och jag tänkte att han nog också var hungrig. Vem har bestämt att man inte får ha picnic mitt i vintern!? Och betyder detta att jag kommer laga mer mat i fortsättningen? Troligen inte.
Jag kan ju göra som jag vill, eftersom jag varken har husdjur, barn eller någon annan som är beroende av mig. Just det, ingen är beroende av mig, kom ihåg det nu och sluta känn en massa tvång för saker som behöver fixas. Frågan är nu om jag är uttråkad och tillfredsställd, eller uttråkad och ensam? Jag mår bra, känner mig nöjd med tillvaron - så det borde väl betyda att jag är tillfredsställd? Avsides. Men nöjd.
Kommentarer
Postat av: Bråkan
Hässleholm är inte en allt för oäven stad. Den medelstora staden som gör att gränsen mellan att vara anonym till att vara känd är hårfin. En mittpunkt i det kulturella Skåne. Med ett eget utbud som präglar litenheten och frivilligheten. Ett val som inte känns så oävet. Och en massa presumtiva vänner väntar runt hörnet.
Postat av: Bråkan
Hässleholm är inte en allt för oäven stad. Den medelstora staden som gör att gränsen mellan att vara anonym till att vara känd är hårfin. En mittpunkt i det kulturella Skåne. Med ett eget utbud som präglar litenheten och frivilligheten. Ett val som inte känns så oävet. Och en massa presumtiva vänner väntar runt hörnet.
Trackback
