Fördomar - begränsningar
Du vet hur det är... Du vet själv att du har fördomar.
Jag vet inte hur du känner - men jag älskar ögonblicken när det visar sig att jag har fel. När det visar sig att någon inte alls är som mina fördomar fått mig att tro. Eller, som jag faktiskt låtit mina fördomar få mig att tro. När de är så himla mycket bättre. När verkligheten är bättre än mitt huvud kunnat greppa.
Men när det är tvärtom då? Med någon du lärt känna och tror dig ha koll på. Fast då handlar det nog inte riktigt om fördomar - utan snarare förväntningar och det faktum att man stoppat in någon i ett fack och därför tror att de ska bete sig på ett visst sätt. Varför gör vi det? Varför begränsar vi andra människor?
Varför gör jag det?
Kommentarer
Trackback
